tisdag 6 april 2010

Vi ska flytta hem

Vi ska flytta hem till Sverige i sommar. Jag tror att 2010 är stora hemflyttaråret med tanke på hur många det är som flyttar, både av dem jag känner på bloggarna och IRL.

Egentligen var det tänkt att vi skulle bo här i Egypten till 2012, men eftersom affärerna inte funkar riktigt som de ska har Maken varit tvungen att i princip avveckla sig själv. Så kan det gå ibland, och som alla som forskar vet, är ett negativt resultat också det ett resultat.

Ena dagen tycker jag att det är jätteroligt att efter elva – snart tolv – år i utlandet få komma hem till fosterlandet igen. Tänk att kunna bestämma sig för vad man ska laga till middag, gå till affären och handla alla ingredienser och sedan gå hem och laga det där man tänkte sig. Slippa bestämma menyn efter vad man har hittat i affären. Att fatta alla sociala koder, att begripa hur man gör vissa saker och att kunna klä sig i shorts. För att inte tala om hur underbart det ska bli att få lite närmare till barn och barnbarn, släkt och alla vänner.

Nästa dag tycker jag att det är urtrist att behöva klämma in mig den strömlinjeformade fåran igen. Back to the rat race. Jag kommer att sakna karlar i ”klänning” och turban, att tvingas använda min fantasi för att begripa vad folk försöker tala om för mig, att känna mig duktig när jag klarar av underliga och totalt obegripliga situationer. Solen och värmen. Alla exotiska växter och åsnorna som skriar. Kamelerna på motorvägen och galningarna i trafiken.

Jag kommer att sakna karlar i "klänning" och turban.

Upp och ner alltså.

Och nu har jag kommit på varför jag har haft lite svårt att både skriva och att läsa bloggar den sista tiden. Jag har en bloggindentitetskris! På bloggen har jag alltid varit Marianne i Kairo. Nu ska jag bli Marianne i Målilla, typ. Hur kul är det? Nya äventyr i Nyköping? Bland äpplen och äspingar i Älmhult? Äsch, det där ordnar sig väl, jag får lära mig att se det exotiska i vårt svenska samhälle. Men det känns faktiskt lite omvälvande eftersom bloggen startade med flytten från Istanbul till Kairo och har sedan i princip bara handlat om min vardag och mina tankar här i Utlandet. Nu ska det bli vardag och tankar i Inlandet.

Vi vet alltså inte var vi kommer att bo, det beror lite på var vi får jobb. För nej, det Stora Företaget erbjuder inte automatiskt ett nytt jobb, för i Stora Företaget är man anställd via kontrakt på den plats man befinner sig, man är inte anställd av Företaget. Så om det blir en fortsättning där eller ej beror på om det finns en ledig tjänst som passar ens profil. Så är det i affärsvärlden och vi känner faktiskt ett antal ytterst dugliga människor som inte har fått någon ny tjänst när ett kontrakt har tagit slut, även efter många års tjänst inom Företaget.

Att inte veta exakt var vi kommer att bo är både spännande och jobbigt. Alla möjligheter står öppna samtidigt som det är svårt att planera någonting. Vi kan inte söka bostad innan vi vet om vi ska jobba i Kalix eller Simrishamn. Blir lite jobbigt att pendla om man satsar fel.

Vi vet ännu inte ens exakt när vi flyttar, inte mer än att det blir någon gång i sommar. Det är inte bestämt än, och det beror väl också lite på när Maken behöver flytta för att tillträda en ny tjänst.

Ena dagen upp och andra dagen ner, som sagt. Nu gäller det att njuta av sista tiden som lyxhustru, så jag tror jag ska sätta mig på balkongen och bara slöa. Det lär jag inte få tid till sedan.

Nu har vi gjort ordning på balkongen med lite blommor
och blader, och det är ljuvligt att sitta här.

Balkongen sedd från andra hållet. Förutom att ordna med blommor och
blader har vi - hrm, alltså Maken - nätat in balkongen så att vi inte riskerar
att katterna får syn på en rolig fågel och kastar sig ut i rymden med platt fall som resultat.

57 kommentarer:

aasa, Stockholm sa...

Nya äventyr i allra högsta grad!

Fritt ur hjärtat sa...

Förstår att det är blandade känslor. Hoppas allt löser sig till det bästa för er båda. Sannerligen äventyr i alla fall.
Kram

Katarina på Filippinerna sa...

OJ!

Jag förstår dina omvälvande känslor, å ena sidan å andra sidan. Jag kan tänka mig att det blir en stor omvälvning och anpassning, att komma tillbaka till Sverige efter så många år utomlands.

Njut på balkongen, njut av den tid ni kvar i Egypten.

Ang. identitetskrisen som Marianne - Nya Äventyr, så är jag helt övertygad att nästa fas blir att beskåda sitt gamla hemland med nya glasögon!

Sänder dig en varm kram och lycka till! Ni har mycket nytt framför er nu!

Jenny sa...

Så spännande!! Fast jag förstår verkligen ambivalensen, men jag tror också att Nya äventyr -det kan man ju uppleva var man än befinner sig, det behöver ju inte vara utlandet! Ska bli jätteroligt att fortsätta följa dem, vart de än tar er. Och vem vem, endera året kanske det blir utlandet igen, eller tror du att ni är "färdiga" med det? Lite surt bara att ni måste flytta IGEN, ni som just fått i ordning... Men saker är som de är och tänk, nu får du äta smågodis JÄMT, ha ha, säger hon som är jättesugen på svenskt godis ;-). Stor kram!!

Marianne sa...

Aasa: Ja man får se det som att flytta till ett nytt land, och mycket har faktiskt ändrats sedan vi bodde där sist. Så det blir att upptäcka nytt även där hemma!

Simone: Jo då, det kommer att bli jättebra, tar nog bara lite tid att vänja sig vid tanken bara. Jisses, jag menar, jag ska söka jobb.

Katarina: Ja det blir ju inte hem till det gamla, det blir hem till någonting nytt. Bara en sån sak som att man skannar sina varor själv i butiken och slipper stå i kö till en kassa där man betalar. Det ska bli riktigt spännande.

Stor kram!

Marianne sa...

Jenny: Ja det är lite surt att behöva flytta nu när vi trivs så bra i vår nya lägenhet. Men, sånt är livet och vi är himla glada för att vi ändå flyttade hit, för då blir sista tiden i Egypten så mycket njutbarare.

Hehe, jo smågodiset hägrar, det är en sak som är klar. Tänk att bara kunna svulla i sig en påse lite så där apropå, som om det inte vore någonting märkvärdigt alls!

Vi får se om det blir utland igen. Just nu är Klas väldigt trött på extrema krånglerier, annars hade vi nog sökt vidare. Men som sagt, en vacker dag kanske han blir sugen igen, och då är inte jag den som är den : )

Kramar!!!

Taina sa...

Marianne, jag är med dig här. Fattar PRECIS vad du snackar om. Om inte Maken hade skrivit på det nya kontraktet, som alltså gäller till september 2011, så hade vi suttit i samma sits. Vårt företag erbjuder honom en tjänst, men det kan ju bli "vad som helst" typ. Jag har också sett många expats, som åkt hem och de har fått en tjänst som de är alldeles för överkvalificerade för. Men det är vad som står till buds de får ta. För mig däremot blir det om än värre. Jag är ju anställd av den amerikanska enheten dvs USA Inc och är INTE garanterad jobb när jag åker tillbaka.

Nu håller jag tummar och tår att allt löser sig till det bästa och att du njuter av den tid du har kvar där i Kairo. Jag ser fram emot att få läsa din blogg i framtiden, var den än skrivs ifrån. Kalix är inte så dumt heller. Bara j*vligt kallt....

Kram på dig!

Marianne sa...

Taina: Hehe, jo Kalix hade verkligen varit exotiskt för en så som mig, tills den dag jag frös ihjäl : D

Visst är det jobbigt med de där flyttarna och att inte veta! Men, men, det är priset man får betala för att leva i sus och dus under några år. Det har varit likadant varje gång ett kontrakt har gått ut, vad blir det nu? Ska vi hitta jobb? Var ska vi bo? Den här gången har vi i alla fall bestämt Sverige, så vi har inte dörrarna öppna för Kina och Indien och Hotahejti. Eller, vi söker inte i alla fall. Vi söker bara jobb hemma den här gången. Och jag kan bara hoppas att någon arbetsgivare inser att jag har samlat på mig en massa erfarenhet och kunskap de här åren, trots att jag inte har jobbat i vanlig bemärkelse. Men, kärringar på 50+ har det väl inte alltför lätt på arbetsmarknaden i dessa dagar ...

Stora kramar!!!

Saltistjejen sa...

Å Marianne!!!
Jag har förstått att det varit en del av detta som upptagit dig och dina tankar. Sååå otroligt jobbigt. jag förstår verkligen. Själva står vi ju också i någon form av liten "vad-ska-vi-göra-med-våra-liv-kris" här också. Våra år här börjar ta slut. Nu måste nya tag tas för att kunna stanna kvar här. Vi har bestämt att ta det steget. Mest för att vi då inte stänger några dörrar utan håller allt öppet. Men det ÄR jobbigt att fundera på sådant här. Att inte veta säkert. Att inte känna att man har kontroll över sin situation. Sitt liv. Sin framtid. Sådant tar otroligt mycket energi. Samtidigt som det kan vara otroligt spännande OCKSÅ!!! Att det finns oanade möjligheter. Att man inte vet allt som ligger bakom hörnet. Så är det. Hoppas verkligen att det kommer att ordna sig för er med jobb. Just den osäkerheten är ju den som är jobbigast. Att inte veta OM. Och inte heller VAR. Men det du skriver om att du tappat din bloggidentitet tycker jag inte du ska känna. Jag tycker själv det kommer bli otroligt intressant att följa t ex Petra som nu flyttar tillbaks till Europa från PR. Och nu dig. Just detta ÄR ju minst lika spännande att läsa som någon som flyttar ut från Sverige. Just tankar på en "hemflytt" är sådant jag funderar en del på. Hur man kommer reagera. Vad man kommer att uppskatta. Vad man kommer att se med andra ögon.
Stor kram nu!!!!!!!

anna of sweden sa...

Åh, vad jag känner igen det där ... Vi har inga konkreta flyttplaner, men inom de närmsta åren blir det och jag bävar redan. Samtidigt som jag ser fram emot det.

Lycka till med allt. (Jag känner även igen det där med att inte ha någon anställning i Sverige att komma tillbaka till. Min Herr Make är anställd under samma premisser som din make.)

Stor kram!

Tina sa...

Stort lycka till med hemflytten. Hoppas du fortsätter blogga för jag tycker det kommer bli minst lika intressant att få ta del av tankarna som kan uppstå efter att ha bott utomlands så länge och du får möta den svenska vardagen igen.

S w e F l o sa...

Verkligen stora nyheter? Hur blir det med katterna, ni kan väl ta med er dem hem? :-)

På sätt och vis är jag glad att detta scenario aödrig kommer att vara mitt, gift med en amerikan och liksom fastrotad här. Ingen chans att vi flyttar till Sverige, med andra ord. Men jag hoppas på ett sommarboende i framtiden om ekonomin tillåter...

Dubbelörn sa...

Känner igen tankegångarna. Har jobbat på företag med många utlandsanställda o det är definitivt inte lika glamoröst när kontrakt avslutas. Tufft är det också med omställningen till livet här hemma.

Med din inställning kommer det också att gå, precis som allt annat :).

Men du strunt i Kalix i norr, Sörmland är finfint ;)

Marianne sa...

Saltis: Ja du har ju nämnt det någon gång att ni funderar på hur ni vill ha det. Skönt att ni har bestämt er nu i alla fall, nu får vi hoppas att allt ska funka så att det kan bli så. Och så är det nog, man funderar fram och tillbaka på vad man vill lite hela tiden, så länge man bor utomlands. Kanske även när man har flyttat hem? Kommer zigenarblodet att finnas kvar eller kommer det att slå sig till ro i den svenska myllan? Det svåra är det där med jobb, att man måste försörja sig. Kommer vi att hitta någonting, 50+ som vi är båda två? Jag är i och för sig inte så kinkig, jag måste inte jobba med kliniska prövningar igen även om det hade varit roligt, jag kan mycket väl sitta i Konsumkassan om det kniper. Men är det någon som vill ha en? Och det är lite tidigt för mig att börja söka än, jag är nog lite mer flexibel än Klas när det gäller jobb, så det är bra om han får någonting först så att jag vet vilken ände av landet jag ska söka i. Stockholm och Helsingborg är vad vi önskar oss.

Många tankar är det som far fram och tillbaka!

Skönt att höra att flera vill läsa även om jag inte kan visa upp karlar i klänning : D För det är sant, det ÄR nog ett helt äventyr att flytta hem igen. Att se vad som är annorlunda där. Och hur man kommer att reagera och känna inför olika fenomen.

Stora kramar!!!

Marianne sa...

Anna: Så ni har samma otyg med att bara vara anställd på plats. Varje gång ett kontrakt har tagit slut har samma oro i magen dykt upp, det är ett ganska inhumant system, även om det är förståeligt ur bissniss-synpunkt.

Det var din fråga i ett tidigare inlägg som gjorde att jag äntligen fick ändan ur vagnen och skrev om det här. Tack, för det var skönt att få det gjort. Vet inte varför jag gick och drog på det, samtidigt som jag behövde skriva om det för att bloggen skulle komma i fas med mig.

Stora kramar!!!

SweFlo: Katterna lämnar vi inte! De ska med hem. Önskar att det var alla fyra, men vi har ju bara två kvar. Trist att de ska behöva sitta i karantän, de är ju rätt gamla så jag vet inte hur det kommer att ta det. Men jag tänker INTE ägna mig åt smuggling, även om jag har fått massor av tips om hur man ska göra.

Det låter jätteskönt att du har rotat dig så pass att du känner att du vill vara kvar for ever. Och det är faktiskt någonting jag längtar efter, har gjort ett tag nu, att få ett eget hem att rota sig i. Ett eget hem där det är lönt att tapetsera om, sätta upp en hylla till, byta spis och vad det nu kan vara frågan om.

HOPPAS att ni får möjlighet att skaffa ett sommarhus i Sverige! Ni kanske kunde dela med någon annan utlandssvensk, halva sommaren var?

Kramar!!!

Tina: Tack! Jag har inga planer på att sluta blogga, absolut inte. Jag vill verkligen inte tappa kontakten med alla bloggvänner, och det är rätt terapeutiskt att titta på sitt liv och skriva om det. Jag tycker att min skalle rensar bort många skräptankar och rätar ut många frågetecken genom att jag ska skriva någonting mer eller mindre varje dag.

Kram!!!

Marianne sa...

Dubbelörn: Huvudet på spiken! Det är verkligen inte glammigt längre när kontraktet tar slut. OCH det är en omställning att flytta hem. Jag ska försöka se det som att jag flyttar till ett helt NYTT land, för jag vet att Sverige inte är samma Sverige som jag lämnade för mer än ett decennium sedan. Att åka på semester några veckor om året är inte att hänga med i utvecklingen.

Tack för att du tror på mig, att jag har rätt inställning!

Kram!

Melting Pot sa...

Oj, så mycket du har att fundera på. Förstår att det är svårt att fokusera på bloggandet och bloggläsande, men jag säger som alla andra - din blogg kommer att vara underhållande var du än befinner dig!
Jag både längtar efter och bävar lite för den dagen vi skall flytta hem. Trots att det nästan återstår 2 år så finns det någonstans i bakhuvudet att man undar vad som händer sen.
Det kommer att gå jättebra för er i Sverige och jag ser fram emot svenska vardagsbetraktelser från dig i framtiden. Stort lycka till och stor kram!

Annika sa...

Det där kommer jag aldrig att tampas med eftersom jag inte är ngn expat. Jag sitter där jag sitter stadigt i Washington sas
Och trivs med det, so far...

Men, det kan nog bli omvälvande för er att komma hem. Eftersom jag känner ett otal expats som flyttat hem så vet jag att det inte är ngn lätt match.
men samtidigt så spännande för dig, och för er.
Japp...Nya äventyr i Mörbylånga, eller Nya äventyr i Sundsvik, eller var det nu kan bli av ngnstans.
NU får du njuta av den sista skälvande tiden i kairo...OCH det kommer du att göra.
Hey, vem vet, vi kanske verkligen FÅR till en bloggträff i Sthlm i sommar.
KRAM!!!

Linnéa sa...

Vilken fin blogg!!! Kolla gärna blogg!!!!!

Marianne sa...

Lena: Tack! Ja det är mycket som far runt i huvudet inför en flytt, jag läste någonstans att det är bland de stressigaste momenten i livet att flytta, även om det bara är några kvarter. Att byta land är än värre stress. Man får försöka fånga upp tankarna och mota in dem i olika fållor, sedan öppna en i taget. Ungefär.

Kramar!

Annika: Du och SweFlo har det verkligen bra på så sätt, att ni har rotat er och trivs med det. OCH det är ju det jag hoppas att vi ska göra i Sverige nu, att zigenarblodet ska stillna så att vi kan slå oss till ro och nöja oss med nomadliv under semestrarna.

Jag tror jag skrev det här uppe någonstans, att man nog ska se det som att man flyttar till ett NYTT land, inte att man flyttar tillbaka. För Sverige är inte så som när man lämnade, det har hänt en hel del. Posten är i affären och banken har inga pengar, bara en sån sak. Och då blir det nya äventyr, om det så blir äventyr i Säffle : )

Men det är ju en av de roligaste grejorna med att flytta hem: BLOGGTRÄFF MED DIG!!!

Jättekramar!!!

Linnéa: Hej Linnéa, och välkommen hit! Tack, vad roligt att du tycker att bloggen är fin. Jag ska absolut titta in till dig.

Desiree sa...

Hej Marianne, jag förstår också att det är mycket olika och blandade känslor just nu. Det kommer att bli ett "äventyr" att komma hem igen. Vi står ju i precis samma sits. Våra preliminära planer är ju att flytta hem någon gång under sommaren men vi kan ännu inte bestämma något konkret flyttdatum då C inte skrivit på något kontrakt. Jag söker jobb men får se vad det blir och hoppas att det löser sig. Vi vet ju att det blir Stockholm för oss men mycket mer än så vet vi inte och kan inte heller bestämma. Vi vet inte vart vi ska bo ännu, hur vi ska bo, när vi ska flytta, när flyttlasset ska gå. Det är mycket att plannera inför en sådan stor och lång flytt. Jag hoppas att det ordnar sig och att din make får tag på en bra tjänst.Att flytta hem till Sverige några år kan ju vara riktigt bra och skönt. Det stänger ju inte dörrarna för fler eller nya utlands år framöver. Om ni efter ett par år i Sverige känner att ni inte riktigt känner er hemma där kan man ju alltid försöka hitta något utomlands igen. Men ni har alltså bestämt er för att ni vill hem till just Sverige? Visst kommer det bli en rejäl omställning, även för oss som inte bott utomlands lika länge som ni gjort. Jag tror att man kanske tror och förväntar sig att man vet hur spelreglerna och alla sociala koder funkar hemma men så kommer man märka att så inte är fallet. Jag räknar helt klart med att det kommer ta minst ett år för oss att återanpassa oss till Sverige och svenska seder. Man inser nog inte hur mycket man själv har förändrats under sina år utomlands förräns man kommer hem. Jag önskar er iallfall all lycka till med jobb och hemflyttar planer.

Visst kan du fortsätta med bloggen när du är i Sverige. Men man får ändra namn och köra en liten annan profil. Det finns ju så många underbara bloggar man följer från dem som bor i sverige så nog ska det gå bra. Toppen att ni tar med er kissarna. jag förstår att de är en del av eran familj. Hade du velat bo kvar utomlands om ni hade haft chansen? Även om ni hade kunnat vara kvar till 2012 vad hade ni för funderingar efter 2012, att flytta tillbaka då eller stanna eller flytta någon annanstanns?

Vi har ju själva bestämt oss för att flytta hem nu till sommaren. men även för oss så är det ju lite blandade känslor. Även om vi flyttar hem nu så kan vi inte och vill inte heller bestämma om det blir för gott eller på hur många år det blir. Vi håller allt öppet. Kanske flyttar vi utomlands igen om ett par år. Jag försöker att inte plannera allt för mycket för det blir ändå aldrig riktigt enligt vad jag försökt plannera.

Stor kram

Marianne sa...

Desirée: Ja ni står ju i ganska precis samma situation. Att hitta jobb och bostad och allt. Utom att ni i alla fall vet att det blir Stockholm. Det hade väl varit idealet för oss också, men det är ju så himla dyrt att köpa en bostad där. Inte för att vi räknar med att bo lika stort och fint som vi gör nu, var vi än hamnar i Sverige, men där kostar ju en liten tvåa hur många miljoner som helst. Men det är inte lätt så här innan någonting är bestämt, för man vet en massa saker man måste ta tag i - men det är för tidigt när man inte har dittan och duttan klart än. Lätt frustrerande. Ena dagen önskar jag att flyttgubbarna skulle komma i morgon, nästa dag önskar jag att de kunde vänta till i december.

Jo, vi har bestämt att vi vill hem till Sverige nu. Det sista halvåret har varit fruktansvärt jobbigt för Klas, han har i princip fått sköta tre personers jobb. Han behöver komma hem och jobba i en miljö där åtminstone de yttre ramarna är någorlunda pålitliga. Jag kan inte skriva om det på bloggen, det är alldeles för invecklat och involverar andra personer och myndigheter och ... så det får räcka med att säga att det har varit tungt.

Men vem vet, nomadblodet kanske börjar svalla efter ett tag igen, och då kan man ju alltid se sig om i världen igen. Fast jag skulle tycka att det vore rätt skönt att få den där fasta bostaden nu, en bostad där det verkligen lönar sig att lägga ner allt jobb och pengar på att få det så där riktigt som man vill ha det. Och det är ju ingen idé när man hyr och vet att man ska flytta inom x antal år eller månader. Så vi får se. Jag tror vi hade velat tillbaka 2012 om vi hade stannat här tills dess. Ett drygt decennium är ganska lång tid att vara ute, så det är nog hög tid.

Och det är sant med bloggen, den kommer att bli lite annorlunda, men annorlunda är varken bättre eller sämre och även en blogg måste förändras ibland. Du ska väl också fortsätta blogga?

Stora kramar!!!

Emmama sa...

Finaste Marianne! Jag har läst din blogg med en liten känsla av att nåt inte varit helt hundra med er... Låter kanske som en efterkonstruktion men har känt att du varit lite "långt borta". Jag kan förstå alla dina känslor du beskriver! Jag är rädd att vi, när vi flyttar hem, kommer tycka det är urtrist med det invanda och vardagliga och kommer sakna äventyret MEN samtidigt ser jag fram emot det och vill flytta till Sverige igen så småningom. Din blogg kommer vara lika fin och bra var den än är, den blir bara annorlunda. Och blir det en blogg från Älmhult så blir ju ingen gladare än jag. :) Du har en så skön inställning till människor och företeelser att du kommer hitta nåt positivt i allt men ovissheten är ju jättejobbigt och det finns ju inget att göra åt det (just därför det är så jobbigt såklart..). Stor kram till dig nu!

Suzesan sa...

MEN MARIANNE vad säger du. Typiskt min vanliga otur nu kan jag ju inte komma och hälsa på dig i Kairo. Nån gång;)


Men du/ni är välkommen/välkomna till Sverige. När det än blir. Typiskt att det skulle jävlas med kontrakt och JA kunde de inte kommit på det där innan ni flyttade till ett sånt fint och härligt ställe som den nya lägenheten lixom. Åhh jag hoppas du ska kunna hitta ett skönt ställe att bo på i Sverige. Det kommer gå jättebra. Nu får du ditt hus som du längtat efter säkerligen. Tänk åt det hållet och din blogg kommer bli hur bra som helst med Nya Äventyr för Marianne i det Nya Landet som immigrant-emmigrant...Du får börja skriva din bok om hur du har haft det på din långa bortavistelse. Det kommer gå bra men så klart du får ju kämpa med din omställning men du vet du får använda dig av bloggen. Vi får hjälpa dig. Stötta dig. Jag iallfalla men är säker på att alla finns där när du behöver det.

Jag kommer absolut läsa när du fortsätter skriva hemma i Sverige. Spännande. Se hur du ser på Sverige som hemvändare.

Stor omtänksam KRAM
/Susanne

Petra H sa...

Ojojoj, vilket spännane och jobbigt besked!! Jag förstår precis hur du / ni känner er!!! Det är inte lätt att veta hur man ska förhålla sig till en hemflytt (oavsett om det är till Sverige eller Belgien) men oftast så känns det ändå bra när ett beslut har fattats. Då kan man iaf börja planera för framtiden, som innan varit "on hold" (vad säger man på svenska) / hängandes i luften. Jag håller tummarna att det blir bra för er till slut, att maken och du hittar vad ni vill göra i Sverige och gärna att det blir i Skåne ;-) (så att du och jag får tillfälle att träffas ofta!).
Vilken osis förresten, O sa senast för några dagar sedan att han mycket gärna hade kommit och hälsat på er i Egypten - tyvärr lär vi inte hinna med det (Spanien och Sverige är prioriterat de närmsta månaderna)
Jättestor kram

Desiree sa...

Att det blir just Stockholm för oss beror dels på att Calle har fått jobb där och att vi har familj som bor där och de flesta av våra vänner. Håller helt med dig om att det är tokdyrt med bostad i Sverige. Vi gjorde ju en stor förlust på våran villa här i USA. Vi kommer också att leta efter något relativt litet. Bostadsmarknaden har ju gått ner i stora delar av världen men icke i Sverige. Inge kul nu när man måste köpa något där. Vi ska försöka hyra något en första tid för att känna efter lite vart och hur vi vill bo dessutom kolla lite vad som händer med marknaden om räntan är på G att höjas. Men det är inte helt lätt att hitta något att hyra.

Det kommer nog bli bra ska du se. Jag förstår att Klas och du vill ha lite lugn och ro och komma just till ro någonstanns nu. Med tanke på hur mycket din stackars make har fått vara ute och resa så hoppas jag ni hittar något som innebär lite mindre flängande och något riktigt trivsamt som får bli erat eget att inreda och fixa precis som ni vill.
Jag tror som sagt att det kommer att bli bra både för er och oss men visst kommer man behöva en ganska lång period för att återvänja sig. Sverige har ju många fördelar. Du kommer som sagt att slippa städa golv efter alla sandstormar. Själv ser jag fram emot att få vettig semester igen och inte bara två veckor per år som här. Även om klimatet i Sverige inte är toppen så har man iallfall semster så att man kan resa iväg till skönt klimat.
Jag har tänkt mig fortsätta med bloggen för jag gillar verkligen att blogga men den får döpas om och så får jag fundera lite på vilken inrikting jag vill ha på den. Jag hoppas att du kommer att fortsätta blogga och jag kommer garanterat att läsa din blogg med nöje vart du än befinner dig.

Stor kram!

Lotta sa...

Jag förstår att du har mycket att tänka på. Att flytta hem igen efter så många år utomlands måste vara omvälvande. Jag kan också tänka mig att det finns både för- och nackdelar med en sådan flytt. Att få vara närmare sin familj är ju ett stort plus men jag misstänker att du kommer sakna alla exotiska inslag som blivit din vardag nu, precis som du sa.

Jag älskar att läsa bloggar om svenskar som bor utomlands. I hemlighet önskar jag nog att det var JAG som bodde på någon sådan spännande plats och skrev om mitt händelserika och annorlunda liv. Dock finner jag lika stort nöje i att läsa bloggar som "Marianne i Målilla"! Det är ju personen som egentligen gör bloggen intressant!

Hoppas det ordnar sig med arbete också. Forskningsvärlden är inte den lättaste och man är inte garanterad ett bra arbete fast man stoltserar med lagerkrans eller hatt. Om ett år, när mitt huvud kröns, kanske jag är arbetslös. Nåväl, det är då jag tar min blogg och flyttar till Italien och öppnar ett bed&breakfast!!!

Uppmuntrande kramar från Lotta

ab sa...

Ah, men du kommer att skriva en enormt underhållande blogg från Målilla (eller Stockholm), det är jag övertygad om! Och det finns vackra blommor och fåglar där också.

Vilken härlig balkong ni har, och nu har du tid kvar att sitta och mysa där med böcker och kall dryck. Jag önskar dig välkommen hem till Sverige i förväg!

Kersti sa...

Efter 12 år i andra länder kan säkert Sverige te sig nog så exotiskt. Jag kan tänka mig att det inte är alldeles enkelt att flytta hem igen. Spännande att se var ni hamnar. Och du helt lyxhustru har du ju inte varit nog har du jobbat en del du också. Kram från ett vårigt Enskede.

olgakatt sa...

Känns litet avslaget att bara instämma i kören av kommentarer ovan!
I Helsingborg lär ni få dubbelt så mycket hus för pengarna som i Stockholm. Och en spottebit till Danmark och resten av världen.
Bara synd om missarna som måste i karantän men självklart ska dom inte smugglas!!Jag blir galen på folk som ägnar sig åt sånt - kriminellt, okunnigt och nonchalant!
Jag håller tummar!

carina@pocolococreativo sa...

Omvälvande så klart, med massor av funderingar. Jag har själv tänkt i banor var och om jag ska vägen...
Det är stora frågor, speciellt när man har vant sig vid andra platser - som är både lätt och svårt - och alla frågor som följer med det, passar man in, och var, och hur...

Spännande blir det i alla fall, en ny resa, en ny fas.

Helly på Sicilien sa...

Såg att mitt inlägg inte kom med igår. Ville bara säga att den största anledningen till att jag fortsatt läsa din blogg är att du skriver så bra. Du borde verkligen skriva en bok!

Ser fram emot att fortsätta att läsa din blogg var du än kommer befinna dig :)

Kram!

Matildas fikarum sa...

Om ni inte hittar jobb i Sverige, kom till Australien! Ja, vilken bra idé! Här finns det i alla fall gott om jobb, och klimatet är ju ganska lika det i Egypten.

Men blir det definitivt Sverige så måste jag säga att det ska bli vansinnigt spännande att få höra om hur du och ni återanpassar er. Hur det känns, liksom. Du får bli min försökskanin, ha ha!

Marianne sa...

Gulliga Emma: Tack sötnos!!! Jo, det stämmer, jag har varit lite "långt borta", därav bloggpauser och så vidare. Det blir ju så när det är någonting som snurrar i skallen men som man inte riktigt vet hur man ska uttrycka i skrift än, då är bloggen inte i fas med en själv och då blir det inte helt hundra.

Vill ni flytta till Älmhult sedan när ni flyttar hem? Eller blir det någon annanstans? Om NI bor i Älmhult kan jag kanske tänka mig att bo där, men annars blir det nog i så fall Växjö. Eller Helsingborg, för där finns ju mer för mig också.

Stora kramar!!!

Suzesan: Nä, det är ju typiskt! Men vi kan ju ses i Sverige i stället. Och tack gulle! Jag tror man kanske springer på många fler fallgropar i Sverige än när man flyttar till ett så annorlunda land som Egypten, just för man TROR att man vet hur det ska funka, och så är det på något annat sätt nu för tiden. Så det kan nog behövas en blogg. : )

Ja, nu kanske jag kan få mig mitt drömhus rätt snart. Hehe, nä, det får jag nog aldrig för det skulle bli alldeles för dyrt, men i alla fall ett hus att kalla vårt eget där vi kan bo kvar och göra i ordning som vi vill. DET ser jag fram emot.

Stora jättekramar!!!

Petra: Åh, vilken himla osis!!! Men jag förstår att ni måste prioritera Sverige och Spanien den närmsta tiden. Jag vet som sagt inte hur länge vi blir kvar, men om det drar ut på tiden kanske ni kan komma i alla fall?

Det är just det där med att kunna planera. Just nu kan jag inte planera någonting eftersom ingenting är bestämt mer än att vi ska hem. Om vi ändå visste vilken stad vi ska bo i, då hade man kunnat börja titta på bostäder. Nu känns det meningslöst, för tänk om vi hittar drömstället i X-stad och så måste vi bo i Y-stad (hehe, Ystad är nog rätt fint att bo i).

Nu har i alla fall ni kommit ett steg på vägen. Det måste kännas skönt. Jag vet ju hur du klättrade på väggarna ett tag innan något beslut hade fattats. All stress det skapar.

Jag hoppas VERKLIGEN att vi kommer att bo så att vi kan träffas ofta!!!

STORA FLYTTKRAMAR TILL DIG!

Marianne sa...

Desirée: Ja ni har en naturlig landningsplats i Stockholm, men så enkelt är det inte för oss. För mig är det Stockholm, för Klas Borås. Firman ligger i Älmhult. Och eftersom vi aldrig har bott ihop i Sverige har vi inte ens det som gemensam utgångspunkt. Det är därför Helsingborg blir ett bra alternativ, för där har vi båda två bott oberoende av varandra, och det var där vi träffades. Där har vi också egna vänner båda två. Och så är det en riktigt fin stad, till på köpet.

Men visst är det typiskt att bostadspriserna sjunker i hela världen utom i Sverige!!! Det är bara att hoppas att Sverige kommer ikapp den karusellen snart så att vi stackars utlänningar har en chans : ) Vi ska också börja med att hyra, först när man vet att man trivs med jobb och omgivningar är det dags att se sig om efter någonting att köpa, tycker jag.

Haha, ja den där sanden kommer jag definitivt inte att sakna, precis lika lite som du kommer att sakna den amerikanska semestern! Det finns verkligen många fördelar med Sverige, speciellt för mig som i dagsläget inte har tillgång till fläskkött, inte kan gå ut på stan i ärmlöst och så vidare. Sånt ska verkligen bli skönt att få normaliserat. Haha, sen att gäddhänget gör att jag kanske bör ha en liten ärm i alla fall, men jag kommer att KUNNA om jag VILL. Äsch, det kan jag nu också, men det är ju det där med att anpassa sig till den rådande kulturen.

Och en sak som ska bli skönt med just semestrarna är att man kan resa iväg till ett nytt ställe igen. Under alla dessa år har vi ju i princip varit "tvungna" att åka hem på semestrarna. Nu kan man börja planera den där roadtripen i USA som vi är så sugna på, kanske en sväng till en badort när vintern är som värst osv. Det ska också bli helt underbart.

Bra att du också ska fortsätta blogga! Jag kommer att fortsätta läsa hos dig också. Det kan nog behövas, vi kommer nog att behöva ventilera ett och annat i fortsättningen också, även om det då inte är bristen på smågodis och hemlängtan. Det kanske blir hemlängtan åt andra hållet? Fast jag behåller nog namnet, ändrar bara underrubriken, tror jag.

STORA kramar!!!

Marianne sa...

Lotta: Precis så, det är enormt omvälvande efter så här många år. Just det där med familj och vänner är enormt skönt att kunna ha bättre kontakt, även om man inte bor i samma stad är det lättare att hoppa på en buss eller tåg och hälsa på över en helg.

Får man fråga vad du forskar om? Spännande att ändå vara så långt kommen med avhandlingen att du bara har ett år kvar!!! Vi får verkligen hoppas att du hittar ett bra jobb sedan när du har hatt eller lagerkrans!!!

Hm, det kanske är det vi ska göra, öppna ett BB utanför Istanbul ... Nä, det får jag aldrig med maken på. Men det hade varit skoj, det hade det.

Kramar!!!

ab: Tack! Du får bli fadder till mig och Matilda, det låter som om Matilda sänder en tanke åt samma håll ibland : )

Jag kom på att det nog kan behövas en blogg när man flyttar hem till Sverige, ju mindre by dess större behov, kanske. Efter att ha bott i jättestäder som Istanbul och Kairo kanske man får lappsjuka om man bor i Mariannelund?

Kram!

Kersti: Jo, det stämmer väl att jag inte har varit renodlad lyxhustru. Jag menar, jag har inte ens funderat på Botox! Bara två ynka ansiktsbehandlingar på 12 år! Shoppar inte ens varje vecka och inga Barbiepartyn i sikte. Vart är världen på väg? : D

Ja det är helt klart Stockholm och Helsingborg som står överst på min önskelista. Men vi får se, det kanske blir Haparanda?

Kram!

Marianne sa...

Olgakatt: Helsingborg har egentligen bara fördelar, utom då att ungarna bor i Stockholm. Bara det att kunna gå ut på kvällen och ta ett glas vin utan att känna sig gammal, det är ett enormt plus. Där blandas ju 20-åringar och 70-åringar i barerna utan att det är konstigt, och det gillar jag.

Det är vansinne att smuggla husdjur, man vet faktiskt inte vad för sjukdomar de kan föra med sig, även om de som våra bara är innekatter. Just maskar och andra parasiter lär man kunna få med sig in under skorna, och hur mycket man än lämnar dem i hallen finns risken att någonting förs vidare. Reglerna om karantän har inte instiftats bara för att någon tyckte det var kul, det är jag övertygad om. Men jag tror att smugglingen har ökat med bron, jag har hört talas om mängder med folk som flyger till Köpenhamn och sedan blir hämtade med svensk bil, kör över bron och så är de inne.

Tack, jag behöver hållna tummar framöver!

Carina: Vi har väl i och för sig alltid vetat att vi ska hem igen en vacker dag, vi har ju hela tiden hoppat runt till olika platser och inte rotat oss helt någonstans. Eller, jo, jag rotade mig väldigt i Istanbul. Men ändå, det har funnits med i den Stora Planen, så att säga. Det hindrar dock inte att det blir omvälvande, just nu känns det som om hela världen har vänts upp och ner, ungefär.

För dig måste det kanske vara extra svårt med tanke på att du har sonen där du är nu, jag har fått en känsla av att han är väldigt väl rotad?

Det är verkligen en ny fas i livet! Spännade också.

Marianne sa...

Helly: Tack! Skönt att höra att det inte bara är knasiga äventyr som lockar att läsa här! Men det har du rätt i, innehållet kan vara hur intressant som helst, om det är illa berättat blir det ändå inte kul att läsa. Jag får snoka upp äventyr i Mönsterås : D

Bok, jag vet inte, översätta kan jag men jag vet inte om jag kan skriva en hel bok. : )

Kram!

Matilda: Finns det gott om jobb i Australien??? Men det kanske vore något att kika på! Har du bra tips på sajter där man kan hitta jobb som annonseras? Jag får googla.

Annars blir jag din försökskanin och ab får bli vår fadder! : )

pappabloggen2 sa...

ur egosynpunkt var det trista besked, det är mysigt att hoppa in o läsa om er därnere lite då o då :(

Millan sa...

Men oj... vilken grej! Ja jag forstar helt klart att det kanns bade spannande, roligt och lite ledsamt samtidigt!! Men jag tycker det ska bli lika roligt att folja din blogg ifran sverige!! Kram

Marianne sa...

Pappabloggen: Vem vet, det kanske blir intressant ändå sedan, jag kanske kommer att se Sverige med främmande ögon och upptäcka allt exotiskt som finns, som man inte själv ser när man är så van att ha det rakt framför sig varje dag. Förhoppningsvis blir det roligt sedan också!

Millan: Ja det är verkligen med blandade känslor. Odelat roligt är så klart att komma närmare familj och vänner, och så ska det bli jättekul att få lyxen att handla på Ica igen. Men jag ÄR lite rädd för det där konforma som man säkert lätt halkar in i.

Jag hoppas att jag ska kunna skriva en intressant blogg även sedan!

Kramar!

Matildas fikarum sa...

Det finns några bra sajter, t.ex. seek.com.au . Jag hör aldrig om någon som har svårt för att få jobb. Jo, visst kan de få söka en handfull innan de får napp, men så galet som det är i Sverige, med månader och år av arbetslöshet, nej, det finns inte här. Inte i alla fall om man inte är superkinkig. Tvärtom så är det alltid brist på välutbildat folk, företagen har ofta svårt att hitta personal och importerar utifrån.

Otta sa...

OH NEJ!!!! Kära Marianne, jag förstår om du fått en liten identitetskris. Däremot vet jag att var än du finns och är kommer du att skriva strålande om denna plats.

Jag skulle ju gärna att du flyttar till Malmö! :-) Rent egoistiska skäl, det förstår jag. Och sedan kommer Nour också... Jag har en tjänst ute nu så den får du söka! :-)

Många, många kramar!!!!!
Anna-lena

Anne sa...

Oj, vilka nyheter. Vad mycket som hänt. Jag förstår det känns omvälvande allting, men kanske också lite skönt att nu (efter att det fått mala i tankarna ett tag och processats där) sätta det på papper och kanske då få det mer "på riktigt". Låter skönt, främt å din makes vägar, att kanske få sätta punkt på en mer turbulent period och jobbig period. Men förstår massor massor far runt i skallen, alla funderingar och tankar. Jag tror det är MINST lika nervöst, oroligt och pirrigt att flytta tillbaka hem igen. Ni har varit "ute" så många många år. Ni flyttar inte hem och tillbaka till nåt gammalt, ni flyttar till ett helt nytt Sverige, ett nytt land. Nya äventyr där. Jag tror, bara allting praktiskt mer blivit klart och ordnat sig vad gäller jobb, var ni kommer att hamna osv, så tror jag att du bara kommer känna pirrig glädje och förväntan inför flytten. Du är en så nyfiken person med öppet sinne, du kommer njuta massor av att återupptäcka ditt gamla hemland och se, lära dig allting nytt. Det ska faktiskt bli superduperspännande att följa dig "hemma" igen. För mig är du inte Kairo-Marianne, för mig är du en person som RÅKAT befinna dig i Kairo, men främst är du en intressant person med nyfiken blick på livet, den vardag och värld du lever i just då.
Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att du och maken snabbt, enkelt och lindrigt ska få ordning på jobbfronten och den biten klar. Det känns ju som det viktigaste, bara den poletten faller ner kommer lugnet och det blir mer spännande att konkret börja planera för en flytt vad gäller bostad, datum med mera.
Massor av lycka till Marianne! Det kommer bli så bra det här, för er båda! Massor av kramar!

Marianne sa...

Matilda: Jag ska lägga fram förslaget för Klas, så får vi se vad han säger. Men det är hemskt långt bort : D Ska kolla den sajten också.

Otta: Båda dina kommentarer finns kvar! Fast du trodde att den här försvann, tror jag. Men som jag skrev i den förra, skulle det vara himla roligt att jobba ihop med dig, så jag är hemskt nyfiken på det jobbet. Jag har mejlat dig!

KRAM!

Musikanta sa...

Jag tyckte det var roligt att höra att ni skulle flytta hem. Då kanske ni har vägarna förbi här någon gång så vi kan träffas och diskutera om saker och ting som hänt och händer oss i livet! Vi vet ju redan en hel del om varandra...

Det måste ju också vara härligt att komma närmare sina barn och barnbarn igen. När man inte träffas så ofta är det stor risk att barnbarnen - framför allt - bara växer ifrån en. Det går så fort!

Du får tänka så här - det finns en mening med allting fastän jag inte ser det just nu. Och det är klart att det kommer att lösa sig med jobb för er - så mycket kunskaper och erfarenheter som ni har samlat på er båda två.

Men kanske det är bra att uppbrottet sker nu - om några år är ni äldre äldre och för varje år som går är det svårare med jobb.
Jag önskar dig och din man all lycka i fortsättningen.

Men du får tänka dig för lite nästa gång innan du skriver att din blogg nödvändigtvis måste bli ointressant och tråkig bara för att du kommer att bo i Sverige.

Jag tycker att min blogg är rätt bra, trots att jag bor här, haha! Det är bara 5% av alla bloggar som är mer inflytelserika än min av 14500 stycken. Det har jag läst på nätet, så det så!!!

F.ö. är det inte det viktigaste VAD du gör utan faktiskt VEM du är som människa som är intressant att läsa om. Och det läser man ju mellan raderna...

Cheer up! Många varma kramar från Musikanta.

Marianne sa...

Anne: Ja det var jätteskönt att skriva om det här nu när det har snurrat runt ett tag i skallen. För det är verkligen omvälvande. Först är det bara roligt, sedan kommer alla praktiska tankar, sedan alla identitetstankar och det ena med det andra. Men nu börjar det klarna i alla fall. Och ännu bättre blir det när just det där med jobb börjar lösa sig. För det är ju det som är den stora oron, vem vill ha en kärring på 50+? Nå, det blir lättare det också när man är på plats tror jag, om inte de Otta skriver om kan bli någonting. Jag kan i alla fall drömma om det så länge!

Och du har helt rätt i att man får se Sverige som ett nytt land, inte att det ska vara som när man åkte. För det är det inte, mycket har hunnit ändras sedan sist och det räcker inte med SVT World och några veckors semester för att hänga med. Haha, språket kan jag i alla fall : D

TACK vad du är gullig! Ja för det är ju egentligen inte jag som är Kairo-Marianne, det är bara bloggen som är det. Ett tag nästan sörjde jag bloggen som om den skulle dö bara för att jag flyttade, antar att det var ett uttryck som typ Zolas häst, att det är lättare att ta åt sig de små detaljerna än de stora.

Stora, stora kramar till dig!!!

Marianne sa...

Musikanta: Tack för alla gulliga ord! Och visst finns det massor av positivt med att flytta hem, framförallt det där med att få närmare till barn och barnbarn så att de inte plötsligt är vuxna utan att man märker det.

Och självklart sa vi få ihop en eller flera träffar!

Jag har också tänkt på det du säger om att vi är ännu äldre om några år, och att det då är ännu svårare att få jobb. Så det ÄR nog en mening med att det ska ske nu. Ärligt talat var ju det en kalkylerad risk vi tog när vi flyttade, vi visste ju redan då att vi skulle bli äldre och att vi är helt utförsäkrade från trygghetssystemet den dag vi kommer hem. Så det är nog som sagt bra att det blir nu.

Jag har faktiskt tänkt på bland annat din blogg och tröstat mig med att det inte alls blir ointressant bara för att man bor i Sverige. Jag tror mest att det är tankar som far och innan man vet och har styrt upp allt så blir man osäker. Var hittade du det där med inflytelserika bloggar?

Tack igen för alla gulliga ord!!!
KRAMAR!

Marcus sa...

Förstår att det måste kännas konstigt, jobbig och roligt att plötsligt flytta hem till Sverige så där. Vi har ju åtminstone vetat om vår hemflytt i ett år.

Det har varit väldigt, väldigt roligt att läsa din blogg (och jag hade sett fram emot att hålla kvar Egyptenkänslan med hjälp av den också efter vår hemresa, men men...) och på sätt och vis lära känna dig, även om vi inte setts mer än flyktigt på ambassaden i Kairo.

I alla fall, lycka till med allt som ligger framför och passa på att njuta av kaoset, trafiken, avgaserna och allt - innan man vet ordet av så saknar man allt det där man tidigare irriterat sig på. Åtminstone funkar jag så.

Hälsningar familjen Mohlin i Tanta (som i dag söndag packar sin sista väska och åker till flygplatsen)

Marianne sa...

Marcus: Jag vet inte när vi flyttar, så förhoppningsvis ska jag skriva från Kairo i flera månader till.

Tack, jag har tyckt om att läsa hos er också, och jag hoppas att ni fortsätter skriva. Tyvärr har jag haft lite svårt att komma in på Wordpress på sista tiden, ibland går det och ibland inte. Jag kommer att fortsätta skriva även när vi kommer hem, det får bli nya äventyr i Sverige.

LYCKA TILL med ert nya liv i ert nygamla land! Vem vet, våra vägar kanske korsas snart igen. Jag hoppas i alla fall att ni får det riktigt bra, att ni ska trivas i era nya jobb och att Sverige ska vara snälla mot er! Ja tänk, nu sitter ni väl på flyget ...

Laura sa...

Oj! Då blir det med andra ord NYA ÄVENTYR, för äventyren tar ju inte slut även om ni byter landskap! :) Jag förstår att det är med delade känslor som tänker på den förestående flytten, men det gäller ju att se positivt på saken som du verkar göra! Visst kommer det säkert att kännas konstigt i början (det gjorde det för mig då jag först kom till Finland), men ni vänjer er nog! Dessutom så kommer det ju att vara lite som att komma till ett nytt land eftersom det säkert är mycket som har hunnit ändras sedan ni flyttade bort från Sverige, och vad jag har förstått så har ni ju inte varit mycket i Sverige under den tiden ni har bott utomlands?

Önskar er i alla fall lycka till med allting!

Kram!!

isflaket sa...

Så har jag äntligen fått läst ikapp mig på din blogg (om än offline, så jag kunde inte komentera på de olika inläggen eller läsa kommentarer :-( ). Har nu alltså sett och läst så otroligt många fina, spännande foton och berättelser. Jag förstår att det är med lite blandade känslor det nu bär av norrut.Det är verkligen en omställning. Jag har själv tänkt på hur det skulle vara att flytta till Sverige men tror inte det är något för mig, i alla fall inte nu, och helt hemhem tror jag inte helt jag klarar. Fast samtidigt tror jag att många år utomlands gjort att också Sverige har blivit spännande. Man ser helt enkelt på saker och tin på ett lite annat sätt, och jag tror att du kommer att kunna hitta mer än många saker att skriva om även från Sverige. Jag önskar er i alla fall allt vad jag kan av lycka. Hoppas att ni snart får reda på lite mer vart flyttlasset går – att inte veta kan ju vara enormt jobbigt.
Kram!

Marianne sa...

Laura: Ja det blir verkligen nya äventyr, för som du säger har mycket ändrats och vi har vant oss vid helt andra förhållanden. Somt ska bli väldigt skönt och annat lite trist. Men så är det ju här också, så är det överallt.

Jag har inte varit inne hos dig på evigheter! Men nu ska det bli andra bullar, när jag har svarat på alla kommentarer här ska jag gå rätt in bums till dig!

KRAM!

Isflaket: Ja det är lite jobbigt att inte veta exakt när och vart det bär av. Jag hoppas att det blir bestämt nu under april-maj. Och mest hoppas jag att det blir Helsingborg, där vet vi att vi trivs och där är det lätt att leva.

Att det blir en stor omställning är helt klart, men man får nog se det som just ett nytt land, inte som gamla Sverige. Det blir att lära om allt igen. Fördelen är i alla fall att man inte behöver gå någon språkkurs för att kunna kommunicera med invånarna : D

Kramar!

KARLAVAGNEN sa...

Vad? OOOJ! Du ska flytta hem? Jösses! Jag har lite att läsa ikapp verkar det som.

Jag skriver till dig separat...Kram!

Marianne sa...

Karlavagnen: Jepp. Det blir hem. Du får gärna övertala en viss herre om Madrid : )

Kram!

Anonym sa...

Oj, jag har missat det här med att ni ska flytta!! Och redan i sommar! Hoppas ni får jobb på något trevligt ställe. Och vet du, det är inte hopplöst för alla "kärringar" 50+. jag har nyss anställt en som fyller 59 i samband med att hon börjar jobbet! Rätt kvinna på rätt plats tror jag nog att det blir för dig också så småningom. Glad är jag över att du får katterna med dig hem, få se vad kommer att tycka om snö :) Ser fram emot många fortsatt intressanta inlägg och bilder av dig, var än i Sverige du hamnar! Kramar!!

StrandMamman

Marianne sa...

Strandmamman: Å vad bra att du vet vad som är viktigt! Jag håller fullständigt med dig att det ska vara rätt person på rätt plats, det är mycket bättre än att stirra sig blind på tjusigheter. Samma sak med det där att alla vill bli chef, det är inte alla som passar som det. Jag till exempel ska inte vara chef!

Jag har redan en hel del frilansuppdrag på gång, så jag har full rulle på jobb redan nu. Helt otroligt och jätteroligt. Nu är det bara Klas som ska hitta någonting också.

Katterna är rätt vana vid snö faktiskt! I Bulgarien hade vi jättemycket snö hela vintrarna och i Istanbul kom det snö flera gånger per vinter och de var alltid ute och nosade på den på balkongen.

Nu var det evigheter sedan jag var inne hos dig, hoppas att jag har en ledig dag i morgon för då ska jag ta en riktigt lång bloggrunda så att jag hinner med mina finska vänner också!

KRAMAR!