Kiosk. Obs att det är två karlar som står där, inte kvinnor.
Nu har jag skickat sista delen av ett jobb, så nu är jag ledig några dagar. Haha, ja gissa vad jag ska göra i morgon när jag inte jobbar. Behöver jag ens nämna mopp och dammsugare?
Hörrni, jag har funderat på ytterligare en sak när det gäller barn. Härom dagen funderade jag ju på det där med gym för små barn - vilket vi var väldigt ense om att det är rätt knäppt - och i dag funderar jag på barnprogram för små barn. Här i utlandet har vi bara en svensk tv-kanal, SVT World, så det är ganska ofta barnprogram när jag knäpper på den. För de minsta visar de många program med små söta djur och små söta dockor som heter Upsy-Daisy och liknande, jättesöta, verkligen. Men jag reagerar på djurens och dockornas tal, de pratar nämligen nästan uteslutande med oartikulerade gull-ljud eller bräkande av djurläten. De pratar inte med ord. Och jag hade för mig att man ska prata med barn redan från det att de är nyfödda, för att de ska internalisera språket och som vuxna bli så verbala som möjligt. Men i tv säger de bara 'oooh', 'kvack, kvack', 'tututututut' och liknande. Hade det inte varit bättre att de små söta djuren och dockorna pratade med varandra, hade inte det varit mer befrämjande för de små barnens språkutveckling? Varför är det en trend att göra icke-verbala program för de minsta? Föreligger det nya forskningsrön som säger att man bara ska ljuda med småttingarna? Eller har det alltid varit sådana program för den åldersgruppen? Jag minns inte.
Men jag måste säga att jag tycker det är konstigt.
18 kommentarer:
Hm jag minns inte heller. men jag tror som du att det är bättre att de pratar än bara har lustiga ljud för sig. E älskar Pingu som ju är lite samma sak. Inga riktigt ord men bara ljud". Fast det känns ok så länge hon också ser andra program/filmer där det är "riktigt" prat.
Skönt att du gjort klart jobbet.
Jag ska kolla upp det där igen förresten ang ditt tidigare jobb och betalningen! Ledsen att jag glömt bort det men det har varit så mycekt omkring mig.
Stor kram och ha en fortsatt fin vecka!
:-)
Mycket bra synpunkter. Naturligtvis skall man inte prata barnspråk med barn- hur skall de då lära sig det rätta språket; naturligtvis så kan de inte prata som vuxna så det låter gulligt och tultigt men vi vuxna skall väl inte falla in i det som vi en gång har vuxit ifrån?
Barn är små människor som skall bemötas med respekt; inte efterapas.
Från det ena jobbet till det andra. Ingen rast och ro. Hmm jag känner igen det där. Men hoppas att du får tid till lite ledigt mellan mop och datorskärm.
Barnprogrammen minns jag inte riktigt. Jag minns mer barnprogram från då man var lite äldre. Men håller med om att det vore bättre om de pratade på riktigt så att barnen kunde snappa upp riktiga ord och meningar.
Som teletubbies och en hel del annat...
Och Pingu ja, som alla ungar älskar. Karolina var galen i det då hon var liten...
Tror nog ändå att de där icke-språk programmen ger mkt till de små iallafall.
Men, ja...programmen driver en vuxen till vansinne. Ja inte Pingu, men resten...
Hoppas du har en bra dag.
Kram!!
Men GUUUUUD!!!! Hur skulle då barnen hinna att lära sig tonårsspråket? Öhhh? Ähhhh! Måste ju tränas i tid!
Skämt åsido: jag tittar aldrig på barnprogram, blir bara arg över töntigheten.
Hahaha, jo.. hmm, Hur var det nu när vi var yngre? Televinken pratade ståååkhååålmska, Drutten och Jena snackade väl hyfsat klart. Trazan och Barnane likaså... Å John Blund hmm, snackade han överhuvudtaget.
Nä jag får återgå till att funder över pensionssparande tror jag.
Kram!
Låter knasigt tycker jag! Jag gillar inte alls Teletubbies till exempel, vilket det låter som att de här programmen påminner om. Bara ljud och färger! Visserligen är det för de allra minsta barnen, småbarnen - men jag tänker att de kanske inte alls behöver se på tv? Skulle det inte vara roligare för dem att upptäcka sin omgivning istället? Jag vet inte, jag har ju inga egna barn.
För lite äldre barn så hävdar jag fortfarande att Fem Myror... är de bästa programmen. Roliga och så lär man sig saker! Mera såna program tycker jag!
Ha det så skönt med några dar ledigt!
kram
Jag kommer inte ihåg, hur det ar med programmen på Tv när jag var ung... De var så få program!
Ha några sköna dagar!
Jag är inte heller så insatt, men en gång när jag var tvungen att titta på teletubbis höll jag på att bli tokig efter 2 min. Fast barnet grät inte längre och tyckte det var jättekul ;)
Saltis: Ja det är nog inte så farligt, de allra flesta barn har ju föräldrar som pratar med dem, och de har språk runt omkring sig hela tiden. Och jag förstår att de är förtjusta i de här söta figurerna som gör söta ljud. Jag tycker själv att figurerna är söta. Begriper bara inte varför figurerna inte kan prata med varandra : )
Ingen fara! Det har säkert bara fastnat någonstans.
Kramar!
Suzesan: Där kanske du har en bra ... nu har jag svengelska i huvudet - you've got a good point - vad säger man på svenska, där slår du nog huvudet på spiken! Att ljuden fångar deras uppmärksamhet och att de får en rytmkänsla och kan härma. Fast jag tvivlar på att det är en medveten pedagogik : )
Måste leta upp din sons maskeraddräkt, den har säkert hamnat hundra sidor bakåt vid det här laget, för du skriver så mycket!
Kramar!
Karin: Så brukar jag också tänka, att barn är människor som bara är lite kortare och har levt lite kortare tid. Visst har man en lite mjukare attityd när man träffar och pratar med barn, men de är verkligen inte dumma i huvudet, så det gäller snarare att vara skärpt än att göra sig dum när man umgås med barn.
Desirée: Det ser ut som om jag inte får så mycket ledighet, men det är bara roligt. Jag är nog lite arbetsnarkoman trots att jag inbillar mig att jag inte jobbar utan är lyxhustru. Om jag inte har något jobb så skaffar jag mig, betalt eller obetalt : )
Det allra tidigaste program jag kommer ihåg är Humle och Dumle i kapten Bäckströms skafferi, men de sjöng och pratade. Har jag bestämt för mig. Det var i televisionens barndom, det!
Kramar!
Annika: Teletubbies har jag nog aldrig sett. Bara på bild, tror jag. Ja jag tror inte att de där programmen är skadliga, det tror jag inte, men jag tror att de hade kunnat vara ännu bättre om de hade pratat. Behålla ljudbilden fast med ord. De hade inte blivit riktigt lika trista för vuxna då i alla fall : D
Kramar!
Bloggblad: Hahahaha, ja det har du ju rätt i förstås!
Jag kan inte påstå att jag tittar jag heller, men de är på i bakgrunden ibland och då reagerar man ju till slut : )
Karlavagnen: Haha, nu höll jag på att skriva Karlavinken : D Jag tänkte på Televinken medan jag skrev : ) Han var söt tyckte jag, och tant Anita. De pratade verkligen. John Blund kommer jag inte ihåg så mycket.
Nä, då är det roligare att tänka på Pingu och Upsy-Daisy om man jämför med pensionssparande : D
Anki: Jag tror att barn upp till en fyra-fem tittar på de här programmen, jag vet att Millans son älskar Upsy-Daisy, vi har pratat om det programmet vid något tillfälle.
Du har nog rätt, Fem myror kan man titta på som vuxen också och det är bra. Sen de filmer som de gjorde för barn, sånt som Kullamannen och Kråkguldet, de var så himla spännande. Fast det var ju för lite större barn, förstås.
Kram!
Katarina: Fem myror kommer du nog ihåg? Vilse i pannkakan kanske : D
Helly: Hahaha, nu har jag aldrig sett Teletubbies, men Upsy-Daisy är också så man biter på naglarna efter ett par minuter. Fast de har uppenbarligen sina förtjänster om de får barn att sluta skrika!
Håller med. Att förvränga ord till något konstigt läte gagnar inte språkutvecklingen precis. Jag har alltid pratat och artikulerat ordentligt med mina barn sedan de var små. Jag använde inte vuxenrösten utan gullade till det med en mjukare och icke finsk barytonton dock. Minstingen tycker det är konstigt när farfar säger pippifåglar och vovve.
Kram kram
Taina: Fast jag ska erkänna att jag pratar väldigt mycket bebisspråk med katterna : D Å andra sidan räknar jag inte med att de ska börja konversera en vacker dag : )
Kram!
Visst är det konstigt. Vi är helt eniga! När barnen blir än lite äldre finns det dessutom en hel massa än värre program nu för tiden, som lär sig än mindre av. Hmm.. På den punkte så var det en del som faktiskt var bättre förr..
Bejla: Eller så lär de sig mer av programmen för äldre barn - fast fel saker. I Sverige går till exempel en dokusåpa för barn där de ska tävla och slå ut varandra och leva i skogen och sånt. Märkligt, måste jag säga. Tacka vet jag Anita och Televinken : )
Antar att det där programmet ska vara för de allra minsta men å andra sidan tycker jag kanske inte att det ens ska titta på TV. Inte innan två års ålder i alla fall. Då borde ju radio och sångböcker och sådant räcka. Det är ju så mycket intryck ändå.
Anna: Jag tror att barn upp till 4-5 års ålder gillar det där, fast jag är inte säker. Håller med också, riktigt små borde inte se tv, fast det är nog svårt att undvika, särskilt om de har äldre syskon.
Skicka en kommentar