Jag har börjat sticka igen! Någonting jag inte har pysslat med sedan det glada 80-talet. Det känns riktigt roligt. Just nu håller jag på med en tröja till Klas. Och jisses vad jag har fått hålla på. Först köpte jag ett mönster - det gillade han inte. Jag bytte mönster, det var rätt okej, men ...
Den tröja han vill ha är en ribbstickad ylletröja. Vilket jag inte hittade något bra mönster för. Så jag utgår från det där rätt okej mönstret, sedan räknar jag om och till slut chansar jag. Vilket har inneburit att jag har fått riva upp cirka tre gånger innan det har börjat arta sig.
Nu är i alla fall både bakstycke och framstycke klara, och jag har börjat på ärmarna. Samma visa här, efter tre försök verkar jag vara på rätt spår.
Det där att sticka en tröja till sin man brukar vara någonting som återkommer med jämna mellanrum i skämtteckningar. Mannen får en tröja som är vedervärdig i grälla färger och för stor och ärmarna hänger ner till fotknölarna, men han måste ha den på sig för att frun är så stolt och har lagt ner så mycket jobb. Så ska det inte bli, har jag tänkt.
Och det verkar än så länge gå vägen, för när jag är klar med den här, har jag fått en "beställning" från svärfar! Han vill ha en exakt likadan! När jag sedan föreslog att svärfar skulle få den här, och att Klas skulle få nästa, gick han med på det mycket motvilligt. Han vill alltså ha tröjan. Och så får det nog bli, den första är Klas tröja, nästa blir till svärfar.
Stickar ni?
16 kommentarer:
Du är modig, du! Jag skulle aldrig våga mig på att sticka en tröja till Kent. Jag köpte en fin (i mitt tycke) islandströja i blått och vitt till honom i 40-årspresent. Den tog han inte på sig förrän 10 år senare. Då använde han den när han bytte däck och gör det fortfarande.
Kram
Ingrid: Näe, det tycker jag var lite tjaskigt av honom! Det hade väl varit bättre att byta den? Det har Klas gjort med fina tröjor jag har köpt till honom när han inte har gillat dem. Men den här gången har han varit med och bestämt allt, så han får exakt vad han vill ha. :-)
Kram!
Har stickat massor. Jag använde rundstickor massor med färg och galna mönster ;)
Men roligt hade jag. Om dygnet hade lite fler timmar, veckan någon dag till och gärna ett par bonusmånader om året så kanske jag hade börjat. Men så är det ju tyvärr inte. Har ju lite annat att pyssla med...
Kram!
ps vad fint du har det i köksfönstret!
Jodå, jag stickar, fastän det kanske inte blir så ofta och så mycket jag önskar. Men det händer och just nu tar jag vara på garnrester och stickar någonting som jag inte vet vad ska bli ännu. En tröja, en schal, en väska, flera väskor eller? ;)...men det är rofyllt att sticka och när Uffe ser på tvn sitter jag bredvid för att ha sällskap och glutta upp någon gång nu och då.
Snygg blir tröjan du stickar. Ribbstickning är snyggt.
Kramar!
Nej, här stickas det inte. Minns att jag provade i högstadiet och det blev ojämnt och konstigt. Självklart krävs det träning. Vet att man kan bli riktigt "biten" av stickning. En vän här i Mt Shasta stickar alltid. Tröjor, vantar, mössor osv.
Du är duktig och jag kan tänka mig att tröjan blev omtyckt och att du fick fler "beställningar". :)
Kramar!
Inte heller jag stickar.
Men jag bruka beställa tröjor av min stickande mor. OCH min stickande mormor brukade göra SÅ fina tröjor etc åt oss.
Din tröja ser iaf jättefin ut.
kram!
Så fint! Jag har aldrig varit bra på att sticka och har aldrig provat att sticka en töja. Men det ser väldigt rogivande ut när man ser andra göra det och jag älskar ljudet av klirrande stickor. :-) Har du läst "Friday night Knitting Club" (tror den hette så och jag fick den från olgakatt) av Kate Jacobs, Om inte så gör det! En riktig feel-good bok och an blir sticksugen då man läser den.
Kram!!
Susanne: Tror aldrig att jag har stickat med rundstickor, så till det skulle jag behöva ett fungerande mönster. Men jag måste nog testa det någon gång.
Haha, ja du har lite annat att göra just nu. :-)
Kram!
Karin: Vad roligt! Att du stickar någonting som du inte vet vad det blir än.
Det är så jag också sitter, och Klas tycker det är bra att jag stickar, för då sitter jag mer med honom framför tv:n. Bäst är när det är program man kan lyssna på, för man kan ju inte titta hela tiden.
Kramar!
Anne-Marie: Ja om det blir för ojämnt och konstigt när man stickar första gången är det ju inte konstigt att man inte blir sugen. Man kanske har det i fingrarna? Jag kan t.ex. inte sy, inte ett dugg, det blir bara jättekonstigt, det har jag inte i fingrarna.
Kramar!
Annika: Det bästa med stickningen är att man har någonting att göra med händerna. Men det är helt klart praktiskt när man har en mamma eller mormor som stickar. Min mamma stickade en jättekomplicerad kofta till mig en gång, men den var alldeles för liten. Så undrade hon varför jag aldrig hade den på mig ...
Kramar!
Saltis: Nej, den boken har jag inte läst. Men det var ett bra tips, jag får kolla upp den.
Det är verkligen rogivande att sticka - utom när man måste repa upp en massa, eller tappar en maska och ska försöka få tag i den igen ... :-)
Kramar!
Jag har stickat massor genom åren, det mesta har faktiskt blivit klart men inte allt. En del har jag då rivit upp och gjort om, ett par grejor har en väninna som är veritabel sticknörd gjort färdigt.
Rundsticka är väldigt praktiskt! Man kan även sticka fram och tillbaka på en sån, inte bara runt.
Olgakatt: Ja det var ju faktiskt du som fick mig sugen på att sticka igen. Först var det halsduken på Åland, sedan köpte du garn och jag kunde inte heller motstå, sedan var vi i Lammhult och där fanns garn av siden ...
Måste experimentera med rundstickor sedan.
Japp jag stickar. Tycker det är kul. Skönt avkopplande. Håller på nu. med en kofta av nåt slag. Fanns beskrivning med garnet. Hur det blir vet jag inte IRL ännu men det är HÄRLIGT garn.
Snygg tröja. Vilket jobb. Mmm mycket rogivande.
Kram
/Susanne
Suzesan: Ja visst är det avkopplande. Ibland önskar jag att jag fick sitta en hel dag och bara sticka och glo på bra tv-program. :-)
Spännande med koftan som du inte vet hur den blir.
Kramar!
Skicka en kommentar