Så kom vi då fram till vägtullen innan Alexandria. Den som kan läsa grekiska bokstäver kan läsa ALEXANDREIA, den som kan läsa arabiska bokstäver kan läsa ISKENDERYA. Alexander den stores stad på båda språken.
Och den som trodde att ni skulle få se bilder från när vi är ute och promenerar i Alexandria trodde fel. Jag trodde lika fel, för jag hade faktiskt sett fram emot att få promenera lite på Cornichen eller i Montaza-parken, men jag trodde fel. Vi susade fram i snabb takt - trafiken i Alexandria är snabb och hård - till Montaza-parken, och eftersom vi var lite sena blev det att marschera rätt in på stora hotellet och träffa dem vi skulle träffa. Så, det blev ingen promenad-movie, bara en road-movie.
Bilderna är med andra ord tagna i hög fart genom bilrutan, därav den usla kvaliteten. Klicka på dem om ni vill se detaljer.
Vägtullen innan Alexandria. Här visar man bara upp kvittot på
att man betalade i Kairo, har man kört på däremellan får man
betala en slant. Det är inte dyrt, det kostar 4 pund (ca 5 SEK).
Alldeles efter vägtullen kan man köpa te av de här damerna.
Jag tror att den som körde den här lastbilen var påtänd,
för han hade en tuta som spelade en truddelutt och den
truddelutten verkade chaffisen inte få nog av ...
I Alexandria har de gula och svarta taxibilar.
HAVET! Medelhavet för att vara exakt.
Alexandria är en utsmyckad stad, man ser många liknande murar och andra dekorationer.
En bebisförsäljare. Suddig bild men jag kunde inte låta bli
att ta med den, det ser så makabert ut!
Den vackra Montaza-parken som blommade för fullt. Lite
ledsen för att jag inte fick en fotopromenad här, å andra
sidan hade ni väl tröttnat på blommor i så fall.
En telefonkiosk.
Hotellet där vi träffade våra bekanta. Inget höjdarställe.
Men hotellet har en fin badvik. Där jag inte badade. Jag
drack kaffe i baren.
Tänk att de visste att vi skulle komma till hotellet just den dagen!
Klocktornet i Montaza-parken.
Efter kaffe och lunch på hotellet åkte vi hem till våra bekanta för
mer kaffe. Då blev det till att susa längs Cornichen åt andra hållet.
Här skulle jag ha velat promenera som de andra fick göra.
Cornichen.
Längs Cornichen radar höghusen upp sig, för naturligtvis
vill alla bo med utsikt över havet.
Cornichen.
Vid Cornichen.
Alla! utom jag promenerar längs Cornichen.
Höghusen längs Cornichen. Cornishen jättelång, jag tror flera mil,
och naturligtvis måste all trafik gå just där. Det innebär att gatan
mellan stranden och höghusen i princip är en motorväg med fyra
filer i var riktning. Och fort går det, alexandrianerna är aggressiva förare.
Fler höghus längs Cornichen.
Ett litet palats sett från våra bekantas balkong på tionde våningen.
Maken kollar in utsikten.
Så var det då dags att åka hem. Naturligtvis krånglade vi bort oss
på de små gatorna och här hamnade vi en stund i ett riktigt trafikkaos.
Alla ville igenom korsningen från alla håll samtidigt. Fråga mig inte
hur vi kom loss, men det gjorde vi till slut. Efter att ha virrat runt
ytterligare en stund kom vi till slut rätt och kunde styra kosan hemåt.
I morgon får ni träffa barnen jag träffade.
I dag har jag varit riktigt duktig. Först har jag jobbat, och direkt när jag var klar med det kastade jag mig över skurhinken för att bli av med lite sand här inne, sedan snurrade jag ihop en deg för allt bröd i huset var slut och efter det var det dags att laga middag. Nu är jag rätt trött om jag ska vara ärlig.
22 kommentarer:
Fina bilder jag skrattade åt din längtan åt att få promenera:)
Tur ni kom ut från där ni kom vilse. Det är som när vi körde fel i Marseielle. men egentligen var vi inte fel för det var en skylt som var fel. En enkelriktatskylt. Hade den inte varit där hade vi kommit rätt. Vi ville itne bli tagna av den franska trafikpolisen och vi var trötta. men efter femte varvet och för att hamna på samma ställe körde vi MOT den enkelriktningskylten OCH VIPS var där en stor rondell som inte syntes där vi var. DET VAR DITÅT VI SKULLE. Hade vi inte trotsat den skylten hade vi NOG snurrat runt där än idag:)
Kram
/Susanne
Suzesan: Men visst är det trist när man bara sitter i en bil, sitter i en stol, sitter i en bil, sitter i en stol, sitter i en bil och sedan går och lägger sig! Även om det är trevligt sällskap. Man känner sig som om man missar något.
Och visst är det lurigt när man inte känner till sånt där som lokalbefolkningen bara veeet ... Tur att ni kom rätt till slut!
Kram!
Det var många fina bilder. Synd att du inte fick tillfälle att gå lite i Montaza-parken. Den såg verkligen fin och mysig ut. Men Alexandria verkar vara en vacker stad. Underbart med havet. Alltid kul att få se sin flagga som utlandssvensk. Den där bebisförsäljaren var det ballonger som såg ut som bebisar eller var det plastdockor av något slag han sålde?
Är det vanligt med vägtullar innan man åker in i städer eller är det också vanligt med vägtullar längst med vägarna? Ser fram emot att få träffa barnen du fick träffa.
Ha en bra start på veckan.
Kramis
Fina bilder!
Den där med bebisarna, såg verkligen skär gris rosa ut och rolig, är det ballonger eller?
En lång resa med många fina bilder. Tack!
Du skall inte jobba hela tiden Marianne....:-)
Ha en bra måndag!
Kram
Kul att se att den grekiska skylten med namnet finns kvar! Och telefonkiosken var ju för häftig! Hoppas du kan få promenera en stund nästa gång du åker dit.
Oj, va mycket bilder du fick med ändå trots att ni inte hade tid att gå någon promenad.
Synd det där med att de alltid ska lägga så stora trafikerade vägar intill stranden. Det förstör ju så mycket... Här i södra italien så går ofta tågen väldigt nära stränderna. Inte så mysigt, men billigt för dem som slipper göra tunnlar genom bergen...
Kram och ha en bra måndag!
Japp, och vi var bägge i Alexandria i helgen :-)
KUL!
Men jag kunde inte heller gå som jag ville, men det berodde på iskall blåst, hehe...
Bebisförsäljaren är ju en KLASSIKER!!!
Vilken bild!!!
Härligt med havet, tycker jag också. Underbart!!
Kram!!
Jag äslkar dina bilder!!! Så härligt att se! en främmande värld verkligen. För mig alltså. och du den där bebisförsäljaren skulle E ha älskat. hon har definitvt kommit in i en ordentlig bebisfas nu. Det är Baby hit och Baby dit.. ;-)
Stor kram!!
Desirée: Urtrist att jag inte fick promenera runt och kika! Vi får se, vi får väl ta en sväng upp dit igen, enbart i syfte att promenera på Cornichen.
Jag vet inte om det är ballonger eller dockor i plast han säljer. Ser ut som något mellanting?
Jag vet inte riktigt hur många vägtullar det finns, de enda jag känner till är mellan Kairo och Alexandria, och mellan Kairo och Ain Soukhna vid Röda havet. Det är större och bättre vägar som jag tror är rätt nya. Sen tror jag inte det finns fler vägtullar här runt Kairo i alla fall.
Kram!
Katarina: Tack själv! Jag vet inte om det är ballonger eller dockor, men tunga kan de inte vara i alla fall! : )
Otta: Men det är ju kul att jobba!
Kram!
Ingabritt: Jag tänkte på dig när jag la in den bilden!
Helly: Jag antar att det börjar med små lantliga vägar som växer och växer. Trist är det verkligen. I Istanbul har de faktiskt lyckats få ihop det med både vägar och fina promenadstråk längs vattnen. Ganska unikt, skulle jag tro.
Kram!
Annika: SYND bara att det inte var samma Alexandria! Och vad trist att du hade iskalla vindar som hindrade dig från att promenera. Nu får vi satsa på fint väder i Stockholm och promenera ihop!
KRAM!
Saltis: Tack! Kul att du gillar bilderna, i slutet av året är de nog betydligt mindre spännande.
Lilla gulliga E, lilla bebisen gillar bebisar! Önskar jag kunde få tag i den där bebisförsäljaren och köpa en bebis till henne!
KRAM!
Wow! Av någon anledning har jag inte tänkt mig Alexandria sådär! Antagligen mina föutfattade meningar men jag har nog sett för många program om antiken...En kollega till mig var där för ett tag sedan och frågade om jag önskade mig något. "Ett fyrtorn" sa jag, i tron om att detta skulle bli en lätt uppgift. Min stackars kollega hade letat länge men hittade inget fyrorn, vare sig som liten souvernir eller på bild eller på tröja. Men jag fick ett jättefint ljus från Biblioteket i Alexandria och det gick lika bra!
Lotta: Men visst är det så! Man läser en massa om olika platser och gör sig en bild av dem. Särskilt de antika platserna är det lätt att få en fel bild av eftersom man ser dem för sig som de var på den tiden när inga bilar fanns och folk plogade med oxar och ... Fast plogar med oxar gör det fortfarande här : )
Hoppas jag får möjlighet att besöka bibblan i Alexandria. Men då måste man veta några dagar i förväg så att man kan beställa visning av Nobelrummet också, för det måste man beställa i förväg.
Det verkar som om det inte spelar någon roll om du fotar i farten eller inte. Dina bilder är HUR BRA SOM HELST! Håller med om han med bebisarna. Usch och fy!
Synd att det blir så exploaterat med hus och trafik vid stranden. Du får tänka så nu när du inte fick din promenad. Det var säkert väldigt bullrigt...
Var det verkligen en telefonhytt?
Kram
Taina: Tack, vad gullig du är! Jag har väl fått en viss träning vid det här laget att fota i farten : )
Jo, det är en telefonhytt. Det finns fortfarande här i landet!
Kram!
Du berättar så roligt :)
Vad synd att det inte blev något promenerande för dig men ni kanske får chans att åka tillbaka?
Min nya chef på jobbet har två barn varav pojken heter Iskander. Jag visste att det var grekiskt däremot men det är alltså den arabiska varianten av Alexander? Deras dotter heter förresten Artemis. Fina namn men lite av en "mouthful" som man brukar säga på engelska.
Anna: Tack!
Jobbar inte du på brittiska ambassaden? Det hade jag för mig. Men ni kanske har greker som är britter? : )
Jag vet inte vilket som är hönan och ägget när det gäller Iskender, förmodligen är det ett grekiskt namn som arabiskan har anammat med bara ett byte av a till e. Den turkiska varianten är också Iskender, medan vi säger Alexander. Fina namn som du säger, de kanske är vanliga i Grekland? På svenska barn hade det blivit lite mycket ...
Jo, jag jobbar där. Chefen är brittisk men hennes man är arkeolog så det är kanske därför. Och innan Sverige var de utposterade i Makedonien i fyra år och barnen föddes där.
Anna: Aha, då förstår jag. Hahaha, ursäkta, men det blev lite roligt: Chefen är brittisk men hennes man är arkeolog. Det låter nästan som en nationalitet : D Men jag fattar!!!
Kram!
Haha, ja, det blev ju lite konstig svenska där :)
Anna: Hur hamnade du ända här långt bort i inläggen? : )
Kram!
Skicka en kommentar