måndag 19 juli 2010

Det var ju det jag sa, ju - del 2

Hus i Zamalek i kvällssolen.

Nu har jag gjort Hess screening, vilket innebar att man fick röd-gröna glasögon på sig, och sedan skulle man peka på röda ljuspunkter på en tavla med en grön ljuspil. Och det klarade jag väl inte så där väldans bra. Vilket enligt läkaren betyder att det är fel på nerven som styr muskeln som styr ögat. PRECIS vad jag trodde från början. Innan en massa läkare kom med en massa konstiga förslag som gjorde mig nervös. Jag är alltså inte ett dugg sjuk, jag har bara en trött muskel som gör att jag skelar som gör att jag ser dubbelt.

Inte för att jag kan läsa doktorns handstil (är det en självuppfyllande profetia, att läkares handstilar aldrig går att läsa?), men jag ska tillbaka till min första ögonläkare, så att han får skriva ut någon sorts glasögon. PRECIS vad jag ville från början.

Men vilket stök det var innan jag kom rätt i dag. Jag skulle ha åkt tillbaka till samma ögonsjukhus där jag har varit tidigare, men blev övertalad att åka till deras huvudsjukhus inne i stan i stället. Det skulle jag som sagt inte ha gjort, för hjälp vilket stök och vilket spring. För det första blev jag först hänvisad till våning 6 som hänvisade mig till våning 1 där ingen riktigt visste vad de skulle göra med den här utlänningen så de letade reda på en läkare som kunde engelska som fick forska i saken som skickade mig vidare med en sköterska som tog mig till våning 0 där jag fick sätta mig. Efter en stund kom en man som hörde till Public Relations och som undrade om jag pratade engelska. Jo då, lite grann, sa jag för att inte genera honom för hans engelska var rätt knackig. Han tröstade mig och sa att det gjorde ingenting, han skulle tala sakta. Sedan kom en man som pratade bättre engelska och började ringa i telefonen, och instruerade sedan den andre vart han skulle föra mig.

Vi gick ut och vidare upp på gatan, där det fanns en fin liten ögonklinik för barn. Alla patienter var barn - utom jag. Men det var rätt trevligt att sitta där med alla småttingar som sprang omkring och lekte. Där äntligen visste de vad de skulle göra och vem jag var - jag hade ju en bokad tid. Problemet var bara att den bokade tiden var till 16.30, men läkaren kom inte förrän klockan 19.

Så om någon av någon anledning måste gå till ett ögonsjukhus här i Kairo, så rekommenderar jag International Eye Hospital, men inte det i Dokki utan åk hellre till det i Heliopolis. Mycket lugnare och bättre, och mindre, så det blir inte lika förvirrat.

22 kommentarer:

Kim M. Kimselius sa...

Vilken dag du måste ha haft! Brukar det alltid vara så för dig när du ska göra något i Kairo? Tycker om att du var så snäll mot mannen som talade knackig engelska... Hoppas allt blir bra till slut! Kram Kim

olgakatt sa...

Efter sån soppa måste det ha känts bra att äntligen komma dit du ville från början - glasögon som förhoppningsvis hjälper. Jag håller en krona på att det är ditt halsdiskbråck som är orsaken. Men, som du säger, strunt samma, bra att de räliga sakerna uteslöts så kvickt!

Marianne sa...

Kim: Nej, det brukar alltid funka jättebra här tycker jag. Så här stökigt brukar det inte vara. Alla brukar vara i tid och allt brukar som sagt fungera som det ska. Sånt här kan ju hända i Sverige också, om en läkare fastnar på operation till exempel, då kan man få vänta. Jag vet inte varför den här läkaren var så sen.

Tack, nu ska allt bli bra. Eller rättare sagt, allt var ju bra från början, utom dubbelsynen, så nu blir det inte mer o-bra : )

Kram!


Olgakatt: Ja det kanske är bråcket. Så att börja sjukgymnastik känns viktigt nu när jag kan koncentrera mig på det. Och det är VERKLIGEN skönt att det inte är någonting räligt. Sånt vill vi inte ha : )

Saltistjejen sa...

Vad skönt att höra att din egen diagnos verkar stämma!!! :-)
Ser här att det eventuellt kan vara bråcket som orsakar detta!! Hm där ser man! Bäst du börjar med din rehabiliteringsträning då! Om den kan hjälpa även ditt öga!
Stor kram!

Marianne sa...

Saltis: Det är alltid roligt att ha rätt : D Ja nu måste jag sätta igång med sjukgymnastiken! Det får bli nästa vecka, förhoppningsvis.

KRAM!

Katarina på Filippinerna sa...

Oj, vad struligt det blev idag! Men hoppas nu att det blir OK.. Sjukgymnastik är nog bra...

Visst är det så att man som expats,, i allafall där jag bor, får en mycket bra sjukvård. Jag har bara goda erfarenheter, inga läer, inga väntetider, man skickas hit och dit, och inga knussligheter om man vill att de ska ta ett extra blodprov!

Kram

Laura sa...

Men oh vad skönt att du har fått bekräftat dina misstankar och att du äntligen ska få ett par brillor som förhoppningsvis hjälper dig att se vanligt! Det är klart att man blir rädd om läkare vill göra extra kontroller och misstänker allvarliga sjukdomar, men nu vet du ju att du i alla fall inte har MS och behöver oroa dig för det! :)

kram!

Desiree sa...

Så skönt att du nu gjort de undersökningar som krävdes för att utröna vad det rörde sig om. Jag tycker det är jättebra att de verkligen gjorde sitt jobb och kollade och utredde alla möjligheter så att det inte var något allvarligt. Det vet man ju faktiskt inte förräns man verkligen gjort dessa undersökningar. Jobbigt dock att du fick springa runt en hel del idag och även vänta länge länge innan du fick komma till den läkare du skulle till. Men nu så borde det ordna sig så att du slipper se dubbelt. Hoppas även att det är bättre med nacken.
Kram!

Molly sa...

Så skönt att det bara var ett par glasögon som saknades för att åtgärda problemet!

Eva Henriksson sa...

Bra nu gäller det att gymnastisera så att ögonmuskeln fungerar bra igen. Det verkar svårt men går säkert!

Eva Henriksson sa...

Nu ska jag se på mangosarna i konsum om de ser bra ut.

Jemayá sa...

Jösses, tålamod får man tydligen ha i mängd och massor där. Jobbigt speciellt om man inte känner sig helt bra...skönt att höra att det inte är något allvarligt, i vajre fall låter en trött muskel som något som lätt kan åtgärdas!! kram

Otta sa...

Nours kommentar till det hela var att ditt sjukhus var ok, men inte lika bra som "hans" ögonsjukhus...:-) Det är kanske dit du skall nästa gång!

Skönt att det bara var trötta ögon!

Kramar

Marianne sa...

Katarina: Tur att det i princip aldrig är så där struligt annars, allt brukar funka jättebra här. Annars hade man blivit tokig.

Det är väl så att om man kan betala för vården så får man bättre service. De stora massorna går till de statliga sjukhusen och själv går man till privatsjukhusen. Samma sak i Sverige, har man råd går man till Sofiahemmet, inga köer, expertvård och inget knussel utan alla stenar blir vända, så att säga. Så det är nog lika över hela världen, tror jag.

Kram!


Laura: Haha, ja det finns nog inga som kan skrämmas mer än läkare, tror jag : D Nä, det var verkligen tur att det inte var någonting sånt där, även om det inte är en lika förödande sjukdom i dag som för bara en tio-tjugo år sedan eftersom det finns bra läkemedel i dag. Men nu orkar jag inte gå tillbaka för glasögon förrän i nästa vecka, måste vila mig från vitrockarna ett tag!

Kramar!


Desirée: Tack, ja det är faktiskt skönt att allt det här är gjort, och så snabbt också. I Sverige hade det väl tagit cirka ett halvår. Minst, om man ska tro allt man läser i tidningarna. Det där springet var mest intressant, kul att virra ihop sig med alla andra människor, det jobbiga var att sedan sitta och vänta samtidigt som jag visste att chauffören, mr W, satt och väntade och att det skulle bli en sen kväll för honom. Nacken är mycket bättre, ibland har jag inte ont alls. Fast nu har det nog varit för mycket spring, så just nu värker det en del.

KRAMAR!

Marianne sa...

Molly: Ja det var verkligen skönt! Lika skönt att alla undersökningar har varit helt utan en massa nålar och sånt : )



Eva: Haha, ja jag får se om det finns något ögongym här, annars kanske prins Daniel har det i sitt gym? : D

Hittade någon fin mango?


Jemayá: Jag har inte mått dåligt egentligen, blev bara väldigt nervös när läkaren började prata om svåra sjukdomar : ) Och det här var första gången det var lite stökigt, på alla andra ställen har det varit väldigt lätt och läkarna har passat tiderna. Så generellt sett funkar det bra här.

Kram!


Otta: Vilket sjukhus gick han till? Det i Heliopolis var jättebra, och på båda ställena var alla jättegulliga och hjälpsamma, även om det var lätt förvirrat i början i Dokki : )

Ja nu får jag väl börja på gym så att musklerna piggnar till : D

KRAM!

Otta sa...

Det heter NEH The national eye hospital. Bli tydligen opererad av en professor, som utöver undervisning, detta sjukhus också har en privatklinik där han också gick...ja, se Egypten!

Kram

Marianne sa...

Otta: Ska googla på det!

Kram!

Fröken Anki sa...

Vad skönt att du äntligen fått besked. Även om det var en riktigt ordentlig omväg till det. Jösses vilket spring i korridorerna.

Men som sagt, bra att du nu vet vad som är felet och att det kan åtgärdas lätt. Och så vet du ju att du inte har några andra grejer som ruvar i huvet. ;)

kram

Bert sa...

Jisses vilket snyggt hus!






Not!

Marianne sa...

Anki: Ja det är en enorm lättnad att det inte är några elakheter som ruvar där inne i skallen! Även om det är rätt jobbigt med den här dubbelsynen, det blir så svårt att läsa! Men skönt är det, som sagt, att det inte är mer än så.

Kram!


Bert: Haha, det är ändå ett av de mer välbevarade husen. Men sen finns förstås vackra hus också. Fast det här är ändå rätt snyggt om man jämför med dem jag visar i nästa inlägg : )

Anna, Fair and True sa...

Tur att det bara var det du trodde men bra ändå att de kollade en massa andra möjligheter också för säkerhets skull.

Marianne sa...

Anna: Ja nu när det äntligen är klart är det ju skönt att ha det gjort. Men det var lite jobbigt där ett tag, för man blir ju nervös.