På farmen

Äntligen har Internet kommit tillbaka! Jag har ingen aning om varför det har varit borta hela eftermiddagen, men retande har det varit.

I dag har jag vinkat av min kompis P som har varit här i veckan. Nu har hon åkt hem till Sverige igen. Trist och tomt i huset med andra ord. Men jag hoppas att hon kommer tillbaka snart, och det tror jag att hon gör, för hon älskar Kairo så mycket att hon inte kan hålla sig härifrån.

I går eftermiddags var vi och besökte en liten gård inte alls långt härifrån. Det är en kille på Kontoret som äger farmen och han bjöd dit oss för att se det nya tillskottet, det lilla åsnefölet. Farmen ligger alldeles i utkanten på Sahara, och man ser till och med Cheopspyramiden från åkrarna. Ingen dum utsikt det inte! Tyvärr bor han inte på gården, för det finns en sopstation i närheten där de bränner sopor, och det luktar inte så vidare värst gott. Han hoppas att den "anläggningen" ska flytta så att han kan bygga sig ett hus på sina ägor.

Nu håller han på att odla upp marken för att kunna föda sina djur, han odlar alltså bara djurfoder på marken än så länge, och han är i färd med att öka odlingarna lite mer för varje år så att han kan skaffa fler djur varefter. När han ärvde marken för några år sedan var det bara öken. En gammal brunn förser gården med vatten och han använder sig av den moderna metoden droppbevattning, så det ligger ganska tunna slangar kors och tvärs genom åkrarna och fram till de nyplanterade mango- apelsin- och citronträden. Plantorna växer i ökensanden, som man får gödsla.

Lösa planer finns på att så småningom skaffa fler djur och öppna en djurpark för barn, ni vet en sån där med små djur som barnen kan klappa och leka med.

Tyvärr hade solen redan börjat gå ner när vi kom fram, och hela farmen låg i skugga, så det är ingen vidare kvalitet på fotona. Svårt att få djur att stå still när man ska fotografera dem i halvdagern.

Utsikt över Cheopspyramiden från åkrarna.

Stolt tupp på väg till hönshuset.

Små korgar och byttor hänger under ett tak, där bor duvor.

En alldeles egen fredsduva är inte dumt att ha.

Vattenbuffeln var lite rädd för mig.

Två av lammungarna.

En liten hundvalp tycker det är skönt att sova i höet. Att åsnemamman äter samtidigt gör ingenting. Och hon har tydligen ingenting emot att ha middagsgäster.

Världens sötaste åsneföl. Det är en liten tjej. Hon står inte bunden vid trädet, hon bara lutar sig lite.

Jag har inget namn än. Är det någon som kan döpa mig?