lördag 31 januari 2009

Nyårsfest

Lite sent att fira nyår kanske, men ivriga försök gjordes att hitta ett datum då alla kunde vara med innan det bara var att ge upp och bestämma att det fick bli på eftermiddagen i går. Tyvärr var några sjuka och några upptagna, men de allra flesta på Kontoret kunde ändå komma som tur var. Allas familjer var också bjudna, inklusive alla barn, och därför satte kalaset igång klockan tre på eftermiddagen.

Vi var på en uteservering vid Nilens strand. Varmt och gott så länge solen var uppe, men när den gick ner var det allt tur att Maken hade tagit med en extra tröja som jag kunde tälta i.

Jag har försökt räkna efter, och jag tror att det var femton barn i alla åldrar från 3 månader till 16 år. På sätt och vis kändes det som om det var många fler barn, det var ett sjå att försöka förstå vilka barn som hörde till vem, och vad de hette. På andra sätt var det som om det bara var ett par barn med, för de var så enormt lugna och fina, även om de lekte och sprang omkring en del. Kan ni tänka er femton barn som får jättestora paket och ändå sitter lugnt och äter av maten utan att slita upp presentpapperet? Utan att gnälla? Väldigt söta och fina barn var det.

Det var verkligen roligt att få träffa allas familjer! Tyvärr brister det ännu i språket eftersom jag inte kan många ord arabiska, men nästa gång hoppas jag kunna prata lite med några fruar. Det var ett par fruar som inte kunde följa med eftersom de täcker hela sig med en abeya, så att de bara visar ögonen när de är ute bland folk, och då kan det vara svårt att gå på restaurang.

Maten var jättegod, först fick vi olika sorters förrätter, meze, och sedan fick var och en välja huvudrätt själv. Jag blev så mätt av alla goda förrätter så jag hoppade över varmrätten. Efter det var vi några som beställde dessert, men det var ett misstag för ett tu tre kom det in en jättestor tårta med jordgubbar och choklad och ananas.

Långbord.

Efter mycket om och men har jag nu försökt mig på att röka vattenpipa - shisha. Men jag vet inte. Det skulle smaka äpple, men jag tyckte mest att det smakade luft.

17 kommentarer:

Anonym sa...

Vad mysigt ni såg ut att ha det!

Haha, kanske du inte drog in röken ordentligt? Jag har inte heller rökt vattenpipa så många gånger, men jag tycker mest jag har känt smaken på läpparna efteråt. :)

Kram!

Anne sa...

Det låter som en utomordentligt trevlig nyårsfest, barnen verkar ha varit de bästa och väldigt väluppfostrade. Är Kairoborna duktiga på främmande språk? Är abeya nåt liknande som burka?
Kram!

Emmama sa...

Mysigt! Säkert jättegod mat också! Men vad gör MIN SON i bakgrunden av nedersta fotot??? :) Men han verkar ju ha uppfört sig i alla all, enligt texten.. ;)

Kram på dig!

Anonym sa...

Ja, det kan inte vara lätt att gå på restaurang i heltäckande...så att bara ögonen syns. Hmmm...blir ju lite svrt att få något i munnen så att säga;)
Låter som väluppfostrade barn!
Kramen

Anonym sa...

Låter som en trevlig middag. Kan förstå att det är svårt att äta om man har heltäckande. Vattenpipa har varit en fluga här hos våra ungdomar men nu var det ett tag sedan. Kanske att det gått över.

anna of sweden sa...

Uteservering vid Nilens strand!
Det låter så exotiskt. Och ser så
exotiskt ut. Vad intressant att få
vara med om sådant.

Saltistjejen sa...

Vad mysigt det såg ut! Och härligt med uteservering vid Nilens strand. Vattenpipa har jag velat prova mest för att jag tycker att ljudet av det låter så himla härligt. Och för att det ofta luktar så gott. Men jag har ändå alidrg tetat. Kanske mest för att jag rent generellt inte gillar tobak eller att röka...?
Kram och Gott Nytt år!!

Marianne sa...

Laura: Det var riktigt mysigt! Jag misstänker att det var läckage någonstans. Men det gör inte så mycket, nu har jag provat och behöver inte göra det mer : )

Kram!

Anne: Gulligare barn får man leta efter. En liten pojke tittade väldigt misstänksamt på mig i början, men när de gick fick jag en puss på kinden av honom! Jag håller som bäst på att fantisera ihop en grillfest i trädgården på kontoret med hoppborg och annat skoj för ungarna. Får ta mig ett snack med bossen : )

Många här i Kairo pratar engelska, och bra engelska dessutom. Men en del kan bara arabiska. Egypten var en engelsk koloni i början av 1900-talet, jag måste ta och läsa in mig på historien lite. Ja, sen finns ju många som kan franska och alla möjliga språk förstås. Vi sprang på en dam som talade svenska till och med i en affär, ska nog ta och göra ett inlägg om det när jag tänker efter.

Abeya - jag tror man säger så här - är ungefär som burka. Men det är inte som en hatt med gardiner som man ser från Afghanistan, utan mer sjalar som täcker allt utom ögonen. Jag har nog inte sett någon som till och med har nät för ögonen som de har i Afghanistan, utan de flesta har "fri" sikt i alla fall. De flesta är helt svarta, men det finns även de som använder andra färger och en del har fint broderade abeyor.

Kram!

Emma: Hahaha, JA jag tyckte väl att jag kände igen honom! Han var väldigt fin och duktig, skrek inte en enda gång och åt ordentligt : D

Kram!

Marianne sa...

Trollpackan: Jag tror de får lyfta på förlåten lite grann när de äter. Lätt kan det inte vara. Men de flesta kvinnor här täcker bara hår och hals, så de har inga problem som tur är.

Kram!

Kersti: Bra om flugan med vattenpipa har gått över, det ska vara dubbelt så farligt som cigaretter har jag hört. Oavsett är det inte någon särskilt hälsosam fluga. Det var en riktigt trevlig middag och jag ser verkligen fram emot nästa!

Anna: Å, titta, du har ändrat foto ser jag! Fint! Ja, det förra var fint också. Visst är det exotiskt att få sitta vid Nilens strand. Jag får nypa mig själv ibland för att se om jag drömmer eller om det verkligen är på riktigt. Blir lika fascinerad varje gång vi åker förbi pyramiderna, av öknen och av allt runt omkring.

Marianne sa...

Saltis: Det var jättetrevligt, verkligen inte en sådan där stel tillställning där man är tvungen att konversera fint och se ut som om man ägde världen. Jag gillar avslappnade fester där alla är människor.

Haha, vet du om du gillar ljudet av vattenpipa så måste du ju inte röka själv, det räcker att sitta inom lagom avstånd från någon annan som gör det. Då känner du doften också : )

Kram!

Suzesan sa...

Låter som en trevlig fest. Vad skönt när alla olika människor kan mötas så där. Några hade säkert mycket att prata om när de kom hem. Även om alla inte kunde prata med varandra.
Jahhha där ser man att du prova vattenpipa var det när du var tjugo eller så det är en gammal bild:)
Jag tror du drog kanske inte så djupt så det blev nåt kanske. Jag har aldrig provat. I min ungdom var det många som använde det där till allt annat än vanlig tobak. Hasch. Därför förknippar jag det med sånt.
Men har sett att det varit en fluga för några år sen.
Okidoki ha en bra söndag
Kram
Susanne

Bloggblad sa...

Hej!
jag har hört talas om dig genom Musikanta. Intressant och spännande verkar du ha det där nere...

Tack för ditt besök hos mig! Britta-Cajsa känns nog lite exotisk för din nuvarande miljö!

Annika sa...

Jättefint att få sitta därnere vid Nilens strand och röka vattenpipa!
Gillar bilden på dig när du tar ett bloss :-)
Du skrev hos mig att det börjar lukta damm och sand hos er nu? Är det ett vårtecken?
KRAMAR!!!

Marianne sa...

Suzesan: Du är för gullig! Haha, gissa varför jag inte visar några närbilder på mig? Har inte riktigt vant mig vid hur jag ser ut på riktigt nu för tiden, föredrar sådana här bilder som inte tar med några detaljer : )

Det var tobak med äpplesmak. Ingenting annat. Haha, då hade jag nog ramlat ihop och svimmat eller något liknande.

Ha en jätteskön söndag du också!
Kram!

Bloggblad: Hej! Och välkommen "hem" till mig! Skriver du alltid så där bra? Jag får nog börja läsa hos dig! Britta-Cajsa var fantastisk, jag var hemma i Sverige på 1800-talet en stund där.

Visst är det annorlunda här, men jag lovar, det finns disk och damm här också!

Annika: Det blir definitivt återbesök på det stället, vackert, trevligt och god mat. Men vattenpiporna kan någon annan få ta hand om : )

Jo, det är ett vårtecken när sandstormarna sätter igång. Fast det är lite tidigt, de ska börja ungefär i mars och sedan vara i femtio dagar. Khamseen heter det och betyder just femtio. Sanden har en ganska varm, tung och mättad doft, svår att beskriva. I natt vaknade jag och var alldeles täppt i näsan, men jag är inte förkyld så det var nog damm och sand.

KRAAAM!!!

Anna, Fair and True sa...

Jag har faktiskt aldrig rökt vattenpipa heller trots att det röktes mycket sånt när jag bodde i England. Blev aldrig av liksom. Men någon gång kanske. Vad pratade du med de täckta fruarna om då?

Anne sa...

Tack för bra och intressanta svar på mina frågor!

Marianne sa...

Anna: Med fruarna blev det mest "å så söt han är" "så roligt att träffas" och förstående och sympatiska leenden. Vad de sa har jag inte den blekaste aning om ... De pratar ingen engelska. Så jag MÅSTE lära mig arabiska!

Du missar inget om du inte testar vattenpipa. Jag lovar. Inte är det nyttigt heller!

Anne: Ska en vacker dag försöka mig på någon slags historiebeskrivning här har jag tänkt mig, problemet är att den är så enormt omfattande. Men den moderna historien ska jag försöka mig på så småningom.

Kram!