Lördagsbabbel

Tänk att en sån liten orkar dra så mycket!

I dag har vi haft Muhammed x 2 här. Först kom Målar-Muhammed och målade väggarna där de gamla AC-maskinerna har suttit. Det blev fint. Sedan kom Tv-Muhammed och försökte fixa till vår svenska tv-kanal. Men det gick inte lika fint, för det visade sig att det var fel på "decodern" (vad sjutton heter det på svenska, den där maskinen som man stoppar in ett kort i och kopplar till tv:n och parabolen?). Så den tog han med sig och ska försöka fixa till. Kruxet är, att för SVT World ska det vara en speciell sort, och den finns inte att köpa här. Så om den är helpaj så är det inte mycket att göra åt, då blir vi utan SVT World sista tiden vi bor här. En annan sak som vore trist med det, är att det är en arvemaskin. Vi fick den av H och L när de flyttade hem från Turkiet, och de fick den i sin tur av C och J när de flyttade hem. Så meningen var att vi skulle ge den vidare till några andra svenskar i utlandet. Jag hoppas att Tv-Muhammed kan fixa den så att vi kan ge bort den.

Själv har jag ägnat mig åt skurhinken i dag. Maken skulle ändå titta på träningen inför Formel 1-loppet som går i morgon, så då tyckte jag att jag kunde göra lite nytta under tiden. Det är verkligen en sak som jag INTE kommer att sakna när vi flyttar hem! I Sverige räcker det att städa lite lagom för att hålla rent och fint, här måste man ta mig sjutton storstäda tre gånger i veckan om det ska hållas rent. Och det ORKAR inte jag. Men i dag grävde jag bort sanden från badrumshyllorna i alla fall ...

Nu har jag tagit reda på att Ramadan är beräknad att börja den 11 augusti och sluta den 10 september. Beräknad, men inte spikad. I alla fall inte här i landet, för här bestäms det inte förrän någon har siktat nymånens skära, astronomiska uträkningar duger inte här som i en del mer pragmatiskt inriktade länder som till exempel Turkiet. Det kommer att bli en lång och het Ramadan i år, men för att underlätta lite kommer vi att gå tillbaka till vintertid när Ramadan börjar. Ryktet säger också att vi sedan återgår till sommartid när Ramadan slutar, för att sedan köra vintertid igen efter cirka tre veckor. Ja inte vet jag vad som är vettigt, men lite rörigt blir det nog. Bra ursäkt för att komma för sent till jobbet?

Vi pratade om vilken middag man har ätit som man kommer ihåg allra mest, vad som har varit godast. Och varje gång det ämnet kommer upp kommer jag ofelbart att tänka på en middag hemma hos en grekisk familj i norra Grekland, i en liten by som heter Metalliko. Mama hade lagat moussaka och lade för mig en jätteportion. Jag lovar, en gigantisk portion. Hon tyckte nog att jag var för mager och behövde äta upp mig. Jag fick en bit som var typ 15 x 15 cm. Jag bara stirrade på tallriken och insåg att det enda jag kunde göra var att äta så mycket jag förmådde och sedan fick det bli pinsamt när jag inte orkade mer, för det där skulle jag aldrig klara av. Plötsligt var det rent på min tallrik och jag blev besviken för att det inte fanns mer! För en som äter som en fågel (nå, det är inte riktigt sant) är det en sensation, jag kommer aldrig att glömma moussakan i Metalliko.

Fredagspyssel

Cairo Tower är 187 m högt, 43 m högre än stora pyramiden i Giza. Tornet står på Gezira Island i Nilen och färdigställdes 1961. Det används som tv-torn och högst upp finns en roterande restaurang. Myten om tornet är att president Nasser fick USD 100.000 som en personlig gåva av USA:s regering, men använde pengarna till tornet i stället för att gåvan skulle komma det egyptiska folket till del.*

Hjäääälp! Vi glömde bort att det är veckorna före Ramadan, och åkte och handlade EFTER fredagsbönen. Allvarligt misstag, man skulle kunnat tro att vi var nybörjare. Stormarknaden här före Ramadan är att jämföra med stormarknaden i Sverige före jul. Skillnaden är kanske att folk i Sverige försöker lämna så många barn som möjligt hemma eller i alla fall någon annanstans, hellre än att ta dem med och handla mat veckorna innan jul. Det gör man inte här, här åker man hela släkten tillsammans. Det blir trångt! Och vagnarna är lika fullastade här som i Sverige, så det tar tid i kassakön. Fast då är det i alla fall bättre här, för det är många fler kassor öppna här än det brukar vara i Sverige, i alla fall sist jag kollade.

Nåväl, vi klarade oss helskinnade därifrån, om än ganska krigströtta. Vissa blev så trötta så de somnade i soffan.

---

En orsak till att vi inte kom iväg förrän på eftermiddagen var att jag ville få färdigt ansökan till Jordbruksverket om att importera katterna. Ju snabbare ansökan kommer in till dem, dess fortare kan jag få den godkänd så att de små lurvtussarna kan påbörja karantänen. Men innan jag kunde skicka blanketten var jag tvungen att fråga en hel del om hur den skulle fyllas i, eftersom samma blankett även används för annat än husdjur. Fick prata med en jättetrevlig tjej som var hur hjälpsam som helst, trots mitt virrvarriga hjärntillstånd - jag blir som en snurrig liten filifjonka när det gäller katterna. Nu är ansökan mejlad i alla fall, tack och lov gick det bra att skanna och mejla, jag behövde inte skicka originalet, det hade i så fall fått bli med bud eftersom posten inte funkar så som man skulle önska.

Det jag måste göra nu är att sätta mig och göra en exakt lista över allt som måste göras inför deras flytt så att jag inte glömmer någonting och så att jag kan bocka av allteftersom. Det är rätt skönt att se de där avklarat-bockarna i sådana här sammanhang.

---

I morgon kommer målaren för att måla över de fula ställena som blev på väggarna när de gamla AC-apparaterna försvann. Dessutom kommer tv-Muhammed för att rätta till parabolen så att vi får svensk tv igen. Inte för att det är så mycket att se nu under sommaren, men ändå. Pyssel på Strömsö är trots allt roligare än upprepningarna på CNN.

* Källa: Wikipedia.

Kairos bästa veterinär - The best vet in Cairo

Veterinärens skylt.

For English, please see below.

Jag har hittat Kairos bästa veterinär! Dessutom visade det sig att min bästa mr W som jobbar som chaufför känner honom sedan flera år tillbaka och att en engelsk kvinna, C, använder honom till alla sina djur (5 katter, 2 hundar, 3 hästar). Så han har många som rekommenderar honom, och jag rekommenderar honom varmt i min tur om det är någon som behöver en veterinär i Kairo:

Doktor Amir Mikhail

Pet Care Center

5/1 Small Lasilki Street
Besides Peraus Bank building
New Maadi
Cairo/Helwan
Egypt

Tel. 0020 - 2 - 252 032 67

Han hade en riktigt god hand med katterna, var mjuk och fin i sitt handlag och var kärleksfull mot dem. Och han vet precis vad som krävs för att flytta katterna till ett europeiskt land. Underbart. Dessutom vet han exakt vad som krävs för att ta ut katterna ur Egypten, också det underbart.

Stina och Tjorvan är nu mikrochippade och har fått påfyllning av rabiesvaccin. Mikrochippet får de genom en spruta, så nu sitter det under huden. Det har vi fått fina certifikat på, med stämplar och allt. Nu behöver vi inte åka tillbaka till honom förrän max tio dagar innan avfärd för avmaskningen och sedan hälsokontrollen och alla papper vi behöver för att tulla ut dem.

Tröttast efter det här äventyret är nog jag, jag blir som en riktigt fånig hönsmamma så fort det gäller katterna. Först blir jag nervös för att inte få in dem i burarna, sedan blir jag nervös för att de tycker det är hemskt i burarna, sedan blir jag nervös för att de ska bli bilsjuka (vilket de aldrig har blivit hittills), sedan blir jag nervös för ...

Två söta undulater som satt i väntrummet.

Jag har också fått info från karantänerna i Sverige, och det verkar faktiskt inte vara så farligt som man föreställer sig. Jag såg för mitt inre hur de kommer att sitta fyra månader i var sin liten bur, men så är det inte alls. Jag kommer att välja den i Vallentuna utanför Stockholm i första hand, för där har katterna ett eget rum som är 10 m2 stort, plus en egen utegård som är lika stor! Där kan de gå ut och in som de vill. Dessutom gosar och leker de som jobbar där med djuren så mycket de kan, så de kommer inte att vara varken ensamma eller ha tråkigt. Ärligt talat blir det nog bra för de här två små tjockisarna, när jag inte finns i närheten och smälter inför det där jamandet som betyder "jag vill ha lyxmat NU".

Den där stora stenbumlingen jag hade i magen börjar så sakta lösa upp sig och bli mindre stenar som jag kan släppa en efter en.

---

I can really recommend this vet for all your pets! He has a loving attitude towards the animals and soft hands. He knows what he is doing, and he also knows about all the procedures when moving your pets to Europe. Other Europeans also use his services.

Doctor Amir Mikhail

Pet Care Center
5/1 Small Lasilki Street
Besides Peraus Bank building
New Maadi
Cairo/Helwan
Egypt
Tel. 0020 - 2 - 252 032 67

Nya äventyr i pappersdjungeln

Katt i Kalamış Parkı, İstanbul.

Nu börjar jag få lite koll på vad som måste göras med katterna i hemflytten, från svensk sida sett.

- Mikrochips ska opereras in. Och det måste vara en speciell, godkänd sort.

- De måste få en ny rabiesspruta, vilket ändå är dags.

- En veterinär måste avmaska dem med en speciell sorts medel max tio dagar innan avresa.

- En veterinär måste besiktiga dem inom 24 timmar innan avresa.

- Karantän måste bokas - jag har mejlat båda karantänerna i Sverige med förfrågning om hur det funkar och vad det kostar.

- Man ska ansöka om införsel hos Jordbruksverket på en speciell blankett - och här blir första svårigheten rutan med adress, vi har ju ingen än! Det tar trettio dagar att få godkännande.

- Man ska gå på rött i tullen.

- Man måste beställa gränsbesiktning från ett speciellt ställe.

Vad som krävs av egyptiska myndigheter vet jag inte än, men jag har hittat en veterinär som säger sig kunna hjälpa till med export av husdjur. Och dit ska vi i morgon klockan 13.30. Enligt hans hemsida kan han mikrochippa och allt. Hoppas nu att han är så bra som han påstår på hemsidan ...

Att åka till veterinären med katterna innebär ju inte bara att säga "kom nu så åker vi". Man måste stoppa in dem i deras transportburar. Och då måste man först hitta burarna. Till slut hittade jag dem. Ja ni förstår själva var de var någonstans. Självklart LÄNGST IN i förrådet. Jag borde inte hålla på och baxa runt tunga kartonger och tunga mattor och tunga allt möjligt, men nu har jag gjort det för att få fram burarna.

Längst in bakom all den här bråten stod kattburarna. Varför sparar vi på allt det här?

Jaha, så steg ett i kattflytten är taget nu i alla fall, det känns skönt. Och jag har ordnat en liten folder med instruktioner från Jordbruksverket på engelska att ge veterinären. Får inte glömma att ta med det i morgon ... Katternas "pass" också! Ska genast hämta dem! Hämtade!

Tur att man skriver blogg så att man tvingas strukturera alla virriga tankar i ord. Ledsen om det blir lite tjatigt, men jag tvingar ingen att läsa.

Kattflytt

Det var tydligen extremt hett här i Kairo i går, Maken sa att det hade varit 45°C på dagen och jag hörde att folk hade svimmat lite här och var av värmen. Men tack vare min nya fina AC märkte jag inte ett skvatt av det.

Våra två katter, Tjorvan och Stina, ska självklart följa med hem till Sverige. De föddes i vår säng en gång för snart elva år sedan (det var deras mamma som valde platsen, inte jag), och sedan dess har de varit en del av familjen. De börjar bli rätt internationella - födda i Bulgarien, har bott i Turkiet och Egypten, och ska snart pensioneras i Sverige. Men det är ju inte bara att packa ner ett par katter i en flyttkartong, precis. Det är rätt omständligt att både få dem UT ur ett land och sedan IN i ett annat land. Så nu är det hög tid att börja sätta sig in i alla papper och stämplar och bokningar och HJÄLP jag blir alldeles snurrig! Jag önskar att jag hade någon som kunde komma hit och läsa alla papper med mig och hålla mig i handen och fatta saker för själv blir jag alldeles nervös och snurrig av det här.

Det finns en orsak till att jag blir så nervös inför flytten av katterna. När vi flyttade från Turkiet till Egypten anlitade vi en "erfaren agent" som var "van vid internationella djurtransporter". Vi betalade en hysterisk summa för att han skulle sköta allt och få katterna välbehållna till Kairo. För att göra en lång historia kort, han lyckades inte särskilt bra med det. Mammakatten lyckades ta sig ur buren precis när de skulle ombord på flygplanet och sprang iväg bland flygplanen. Vi hittade henne aldrig, trots att vi var ute på plattan och letade ett antal gånger, och trots att Turkish Airlines utlyste en belöning på USD 1000 till den som hittade henne.

Tjorvan gillar att ligga i kartonger.

Den svenska delen ska jag nog klara av själv, jag menar jag kan ju svenska och förstår vad det står i alla papper från Jordbruksverket, och jag kan alltid ringa och prata med någon om det är någon detalj jag inte förstår. Men den egyptiska sidan? Vissa saker är väldigt enkla här, men sådant som man tycker borde vara enkelt är ofta väääldigt krångligt. Jag slår vad om att det här är en sådan sak. Jag funderar på om jag ändå ska försöka hitta någon som "kan", fast inte låta den sköta allt själv den här gången, utan följa med hela tiden och se så allt blir rätt. Hjälp, jag får så ont i magen av det här. Men jag måste ta tag i det, det är ju faktiskt det enda sättet att klara sig igenom det.

Stina gillar att ligga i min kontorsstol, jag får knappt plats utan får sitta på yttersta kanten.

Drömbostaden

Nu längtar jag hem till Sverige. Jag önskar så att vi kunde bestämma ett datum när flyttlasset ska gå, och att det då fanns en bra adress att skicka alla pinaler till. Så jag har blivit helt besatt av att leta bostad på Internet. Vilket är alldeles meningslöst eftersom vi ännu inte vet vilken del av landet vi ska flytta till. Men titta kan man ju i alla fall, om inte annat klarnar bilden lite av vad det är man letar efter.

Det ska gärna vara ett hus i stan.

(Trähus i stadsdelen Balat i Istanbul.)

En bra balkong vill vi självklart ha.

(Balkong i Kairo.)

Och så vill vi ha en fin utsikt.

(Utsikt från Balat över Gyllene Hornet, Istanbul.)

Det är bra om det inte är för mycket insyn.

(Hus i el-Gamaliya, Kairo.)

Det ska vara stora, luftiga rum.

(En salong i haremet, Topkapi-palatset, Istanbul.)

Jag vill gärna ha en liten plätt där jag kan odla örter och grönsaker.

(Liten trädgård i Balat, Istanbul.)

Det får inte vara för svårt att parkera.

(Downtown, Kairo.)

Och det är bra om man kan handla mat i närheten.

(Brödförsäljare, Kairo.)

Alltid kul om det inte är för långt till lite bra krogar.

(El-Gamaliya, Kairo.)

Och så vill man ju inte ha vem som helst till granne.

(Tjur i Kairo.)

Kan man få det här huset vid Odenplan* i Stockholm?

(Hus på en ö i Nilen, Kairo.)

*Min sondotter Mathilda börjar fjärde klass i Adolf Fredriks musikklasser till hösten, och om man då bor vid Odenplan kan hon kika in efter skolan. Och så är det lätt för min sonson att ta sig dit med tunnelbanan också.

Nu är det lagom

När man inte kan bygga på bredvid kan man ju alltid bygga ovanpå.

Varför städade jag i går? När jag nu visste att de skulle komma och sätta upp en ny AC i dag? När jag nu vet att karlar med slagborrar kreerar en hel del damm? Det jag inte visste var att de skulle byta AC:n på första våningen också. Men det var ju bra, för den som satt där funkade inte något vidare bra den heller.

Nu har vi i alla fall två toppenbra nya AC här! De sitter också lite bättre än de gamla som var ganska stora (som ett svenskt element) och satt mitt på väggen och omöjliggjorde all användning och möblering. De nya sitter uppe under taket och sprider svalkan bättre i hela rummet, dessutom blåser de inte direkt på en, vilket är bra. Så nu är det äntligen lagom varmt här inne. Nystädat är det också, igen.

Men jag måste säga att de här killarna är bra. För det första kom de prick 12 som de sa att de skulle, för det andra sopade de faktiskt upp det värsta efter sig.

---

Det var hemskt vad mycket "bra" det blev i den här texten, men det får vara så för det är alltid bättre när det är mycket som är bra än när det är mycket som är dåligt.

I dag

Inte bara människor blir tokiga av värmen.

Sovande katt i Khan el-Khalili.

Städa.

Sova en skvätt.

Duscha.

Iväg till Sista måltiden hos mina Trevliga f.d. Grannar.

Nu i säng.

Åter i morgon.

Khan el-Khalili

I dag har jag varit i Khan el-Khalili med svenska J som är här en dryg månad och jobbar som tenniscoach. Vi har haft en svettig men trevlig dag. Och vilket dåligt samvete jag får! När vi bodde i Istanbul kunde jag "allt" om staden och dess historia, om Turkiet och turkarnas historia, jag kunde till och med en del exakta årtal. Men när jag får frågor om Kairo så kan jag - inte ett skvatt!

Nu har jag i alla fall tagit reda på att den gamla stadsmuren började byggas på 970-talet, men färdigställdes av Salah al-Din, eller Saladin, den muslimske härföraren som Arn träffade i filmen, och murarna var främst till för att skydda staden som då hette al-Fustat mot korsfararna.

Den gamla stadsmuren som färdigställdes mellan 1176-1200 av Salah al-Din.

I stadsmuren finns ett antal portar, och vi gick in genom porten som heter Bab al-Futuh, Segerporten, som uppfördes 1087. Här kunde man försvara sig mot fienden genom att hälla ut kokande vatten och brinnande olja.

Bab al-Futuh.

Innanför stadsmurarna finns ett gytter av små gator. Om man går in genom porten Bab al-Futuh kommer man till ett område fullt av små hantverkstäder och butiker som säljer allt möjligt. Och längre upp kommer man till Khan al-Khalili, de gamla basarkvarteren som besöks av i princip alla turister som kommer till Kairo. Khan al-Khalili grundades 1382 av emiren Djaharks el-Khalili när han byggde en kervansaray - khan på arabiska - det vill säga ett hotell för karavanerna.

En hantverksgata. Jag önskar att det fanns stillbildskameror med ljud, så att ni kunde få höra allt bank, bank, bank-eli-bank från alla små verkstäder.

Här sitter en man och bankar fram halvmånar i plåten.

Jag vet inte vad det här ska bli, men bankar i plåten gör de.

Plastbaljor till salu. Men de har nog tillverkats någon annanstans.

Här finns mängder av gamla byggnader.

En del gamla byggnader är väldigt vackra.

En rullebör kommer lastad med frukt. Jag tror det är kaktusfikon. Plåtburken är till för att samla skalen i, för de flesta köper dem färdigskalade så att de kan ätas med en gång.

Ismannen på besök i Khan el-Khalili.

En liten kaffekanna.

När fredagsbönen var över strömmade folk till och gatorna blev fulla av folk.

Jag är lite osäker på exakt vad det är för dryck den här mannen säljer, men man får den i plastpåsar med sugrör. Jag har inte provat.

Blommor till salu.

Skrattar bäst som sk(r)attar i tid

Jag fick lite hicka i går när jag fick post från Sverige. Posten fungerar inte alltid så väldigt bra här i landet, Otta försökte till exempel skicka mig en bok från Sharm El-Sheik i våras (tror det var i mars någon gång) och den har fortfarande inte kommit fram. Tidningen Språk som jag prenumererar på får jag någon gång då och då, men långt ifrån alla nummer. Brev från svenska myndigheter brukar dock vara tillräckligt ointressanta för att posten ska leverera förr eller senare, och deklarationsblanketten från Skatteverket bestämde de sig för att leverera med datum "senare". Enligt stämpeln anlände kuvertet till Egypten den 13 juni, så man kan med säkerhet påstå att ordspråket "tid är pengar" knappast sitter skyltat runt om på egyptiska postkontor.

Efter att ha bott utomlands ett antal år, och efter att de första åren ha fått besked av Skatteverket att jag inte ska deklarera, så har jag med tiden glömt bort hela saken och varje år i deklarationstider njutit lite av att slippa. Det gick tydligen inte i år. Skrattar bäst som skrattar sist, säger Sk(r)atteverket. Tydligen har banken bestämt sig för att sälja några obligationer som jag har fått efter pappa, och sånt kan de tydligen göra utan att man säger till. Jag hade annars tänkt att arvet bara ska stå där det står tills vi är hemma och det är dags att köpa hus. Och posten från banken går till svärföräldrarna, så den får jag inte så ofta.

Så jag blev minst sagt nervös. Vem har inte hört talas om sköntaxeringar och skatteskulder och förseningsavgifter och jag vet inte allt som blir dyrt och äter upp det lilla man har? Jag kastade mig naturligtvis över telefonen i förmiddags och ringde Skatteverket.

Och de är inte alls dumma och dryga och elaka på Skatteverket! I alla fall inte den killen jag pratade med, han var tvärtom himla bussig och hjälpsam. Själva skatten kan han så klart inte göra någonting åt, men han erbjöd sig att titta på det hela så att det blir rätt, så att jag betalar vad jag ska och inte varken mer eller mindre. Det tycker jag är väldigt snällt och hjälpsamt!

Parabolantenner i skymningen.

I övrigt har jag svettats över skurhinken i dag. Frågan är hur mycket vatten och hur mycket svett det var i skurhinken till slut. Men nu är jag klar med entrén, trappan hela vägen upp och första våningen. Återstår bara övervåningen som jag tar på lördag så att det är rent och fint här när Maken kommer hem igen.

Nu undrar jag bara en sak: VARFÖR blir det alltid sport så fort jag sätter på tv:n?

Bostäder i Kairo

I dag har jag haft en jobbdag, men det blev nog den sista på några veckor eftersom Sverige är stängt för semester nu. En ganska händelselös dag, med andra ord. Men jag kan ju alltid visa några hus i Kairo:

En vanlig syn i Kairo.

Det finns oräkneliga hus som ser ut på det här sättet - fasaderna är av tegel utan puts, fönsterrutor saknas så att det ser ut som tomma stirrande svarta hål, och så är det några som har försökt piffa upp sin egen lilla sfär med färgklickar av varierande slag.

När jag säger oräkneliga menar jag verkligen oräkneliga. Själva stadskärnan består väl mest av putsade men slitna hus, men runt stadskärnan breder de här områdena ut sig, mil efter mil. Det lär vara svartbyggen alltihop, svartbyggen som staten inte kan göra mycket åt, för om de börjar riva husen hamnar miljontals människor på gatan. Så i stället för att riva har staten börjat dra el, vatten och avlopp till de här områdena så att det ska bli drägligt att bo i husen.

Jag är rätt säker på att ingen bor i de lägenheter som saknar fönsterrutor. I alla fall gäller det de flesta fönsterlösa lägenheterna. Sedan finns förstås de som är så fattiga att valet står mellan råa tegelväggar eller öppen natthimmel ...

En allvarlig sak med svartbyggena är att de äter upp åkermarken runt stan. Och Egypten behöver all åkermark som finns. Landet är drygt 1 miljon kvadratkilometer stort (dubbelt så stort som Sverige), har en folkmängd på cirka 80 miljoner invånare, samtidigt som det bara går att odla på 4% av landets totala markyta. Så ni förstår att det är allvarligt när staden äter upp åkrarna.

---

Nu är jag riktigt hjärtligt trött på att vara gräsänka. Men natten mellan lördag och söndag kommer han äntligen hem igen, min käre Make som då har varit borta i hela tre veckor! Tre dagar kvar.

Avskedslunch

I dag har jag haft riktigt trevligt, men samtidigt väldigt sorgligt. Min Trevliga f.d. Granne flyttar hem till Sverige igen, och i dag har jag bjudit henne på avskedslunch. HUR ska jag klara mig här utan henne? Nå, det är inte så lång tid kvar, så det ska väl gå. Till helgen tömmer de huset, och sedan åker de i månadsskiftet. Så jag hinner nog träffa henne en gång till nästa vecka.

Vi hade tänkt gå till restaurang Indigo, en fusionrestaurang, men de har stängt på dagarna över sommaren, så vi fick gå över till Four Seasons Giza i stället och äta på deras thairestaurang Lai Thai. Mums vad gott det var, och jag var fräck nog att ta med resterna av min curry hem i en doggybag, så slipper jag laga mat i morgon.

På Four Seasons får man den färska citronjuicen med sockerlag i en liten bägare bredvid, sedan får man söta själv så att det blir lagom.

När man är på lyxhotell måste man passa på att gå på toa. Här var damtoan lika stor som en normal svensk lägenhet, och marmorgolven blänkte så man nästan fick ta på sig solglasögonen.

Toabåsgången.

Tvättrummet. Det fanns två handfat till som inte syns på bilden.

Sminkrummet, och där bakom låg den möblerbara hallen.

Jag passade på att handla lite böcker också. Allt jag hade hemma var böcker om olika etniska öden och äventyr, historiska romaner och annat som kräver att man tänker och känner. Samt en deckare som kanske inte är direkt dåligt översatt till svenska, men som är förbaskat dåligt redigerad. Enda sättet att ta sig igenom den är med pennan i högsta hugg för att stryka under sånt där som "Men å andra sidan, när man har passerat en viss ålder, om man vill träffa någon, vad kan man annars göra?" Synd, för det är säkert en läsvärd deckare i övrigt. Nå, nu har jag köpt sex nya böcker, allihop enkla deckare som inte kräver mer av en än att man vill bli underhållen en stund. Precis vad min överhettade hjärna orkar just nu. Det kanske inte är så många grader, men det är svettigt, förmodligen hög luftfuktighet.

Det var ju det jag sa, ju - del 2

Hus i Zamalek i kvällssolen.

Nu har jag gjort Hess screening, vilket innebar att man fick röd-gröna glasögon på sig, och sedan skulle man peka på röda ljuspunkter på en tavla med en grön ljuspil. Och det klarade jag väl inte så där väldans bra. Vilket enligt läkaren betyder att det är fel på nerven som styr muskeln som styr ögat. PRECIS vad jag trodde från början. Innan en massa läkare kom med en massa konstiga förslag som gjorde mig nervös. Jag är alltså inte ett dugg sjuk, jag har bara en trött muskel som gör att jag skelar som gör att jag ser dubbelt.

Inte för att jag kan läsa doktorns handstil (är det en självuppfyllande profetia, att läkares handstilar aldrig går att läsa?), men jag ska tillbaka till min första ögonläkare, så att han får skriva ut någon sorts glasögon. PRECIS vad jag ville från början.

Men vilket stök det var innan jag kom rätt i dag. Jag skulle ha åkt tillbaka till samma ögonsjukhus där jag har varit tidigare, men blev övertalad att åka till deras huvudsjukhus inne i stan i stället. Det skulle jag som sagt inte ha gjort, för hjälp vilket stök och vilket spring. För det första blev jag först hänvisad till våning 6 som hänvisade mig till våning 1 där ingen riktigt visste vad de skulle göra med den här utlänningen så de letade reda på en läkare som kunde engelska som fick forska i saken som skickade mig vidare med en sköterska som tog mig till våning 0 där jag fick sätta mig. Efter en stund kom en man som hörde till Public Relations och som undrade om jag pratade engelska. Jo då, lite grann, sa jag för att inte genera honom för hans engelska var rätt knackig. Han tröstade mig och sa att det gjorde ingenting, han skulle tala sakta. Sedan kom en man som pratade bättre engelska och började ringa i telefonen, och instruerade sedan den andre vart han skulle föra mig.

Vi gick ut och vidare upp på gatan, där det fanns en fin liten ögonklinik för barn. Alla patienter var barn - utom jag. Men det var rätt trevligt att sitta där med alla småttingar som sprang omkring och lekte. Där äntligen visste de vad de skulle göra och vem jag var - jag hade ju en bokad tid. Problemet var bara att den bokade tiden var till 16.30, men läkaren kom inte förrän klockan 19.

Så om någon av någon anledning måste gå till ett ögonsjukhus här i Kairo, så rekommenderar jag International Eye Hospital, men inte det i Dokki utan åk hellre till det i Heliopolis. Mycket lugnare och bättre, och mindre, så det blir inte lika förvirrat.

Det var ju det jag sa, ju!

Solmogen mango.

Nu har jag gjort den där förbaskade magnetröntgen, och doktorn sa att allt såg bra ut! Det var väl det jag visste! Jag ska få svaret i morgon eftermiddag, så då får jag det svart på vitt. Jag har INTE MS. Inte hjärntumör heller för den delen. Så himla skönt att ha gjort det, nu kan jag glömma det där fåneriet. Dessutom tog jag sköldkörtelprover, men jag är rätt säker på att det inte är något fel på den heller, för jag har till och med gått upp ett kilo sista tiden och det ska ju vara tvärtom. Svar på det kommer i alla fall senare i veckan.

I morgon ska jag göra någonting som heter Hess screening, det är visst för att se om ögonmuskeln är trött. Det verkar väl vara den enda vettiga undersökningen, egentligen. Det blir i alla fall sent i morgon eftermiddag, på ögonsjukhuset, eftersom de inte kan göra det på "mitt" sjukhus.

Men de är helt fantastiska på "mitt" sjukhus! Jag gick till International Relations och bad dem boka en tid för den där Hess screeningen. Men killen visste inte ens vad det var, så han ringde överläkaren för ögonkliniken, som i sin tur ringde ögonsjukhuset och bokade en tid till mig! Dessutom fick jag överläkarens mobilnummer, med uppmaningen att ringa honom om jag har några problem. Att läkare gör så till väldigt sjuka patienter är kanske inte så ovanligt, men jag är ju inte speciellt sjuk. Ser lite illa bara. Sorgligt att säga beror det säkert på att jag är UTLÄNNING. Här blir utlänningar väldigt väl behandlade, och jag önskar att jag kunde säga detsamma om utlänningar i Sverige.

På hemvägen stannade vi till vid tre damer som satt vid vägkanten och sålde mango. Om jag råkade säga att mangon jag köpte häromdagen var den godaste mango jag har ätit, så får jag ta tillbaka det uttalandet. Dagens mango var så himla god att det slår alla världsrekord. Och nu har jag ett helt litet fruktfat fullt.

Summa summarum kommer jag nog att sova gott i natt, har inte riktigt gjort det de senaste nätterna.

Allt har sin förklaring

Det HÄR är bergis orsaken!


see more Lolcats and funny pictures

Ditt och datt

Tänk vad det är bra med en blogg! Tack för alla era fina kommentarer på gårdagens inlägg - ja för alla er fina kommentarer under alla år, faktiskt! Trots att det så klart är trist att höra att andra har samma problem som man själv, är det ändå skönt. Det ger en sorts trygghetskänsla, det där att veta att man inte är ensam.

Men nu lämnar vi det där tråkiga ämnet!

En vacker gul hibiskus.

Ett annat ämne, som kanske inte är så himla kul det heller, fast man får se det från den komiska sidan, är följetången om AC:n. Jodå, de kom i går som de skulle, ett helt litet gäng gubbar som satte igång och jobbade så svetten bokstavligen lackade eftersom de jobbade med öppet fönster som vette åt solhållet, allra mest utanför fönstret som de stod och balanserade i så att jag inte kunde titta. Till slut gav de upp och frågade om de kunde ta kompressorn från den AC som sitter i bottenvåningen, eftersom vi inte använder den. Visst, det gick väl bra, eftersom vi inte använder den. Så de där stora boxarna som sitter på utsidan monterades ner på båda ställena och byttes. Och sedan gick propparna. Och sedan gick propparna. Och sedan gick propparna. Och så höll det på tills de gav upp helt och ringde hyresvärden som lovade att vi skulle få en helt ny AC så fort som möjligt.

Vi får se när det blir, för jag misstänker att vår vanliga AC-man inte får montera den, utan att Firman måste göra det för att garantin ska gälla. Jag menar, vi fick ju inte montera tvättmaskinen själva ens. Nu kan vi bara hålla tummarna att det inte dröjer alltför länge, och tills dess får jag väl fortsätta med mina frysta vattenflaskor. De hjälper ju faktiskt rätt bra och är lite miljövänligare.

Se så vacker stam den här palmen har!

Nu önskar jag alla en trevlig helg och avslutar med katterna:

Hm, undrar om den där lådan är skönare att ligga i eftersom Stina ligger där ...

Himla doktor!

Nu tror jag att jag måste skriva av mig. Den som inte vill läsa behöver absolut inte känna sig tvungen, för jag ska inte skriva någonting roligt. Och om någon tycker att det är för privat så skiter (ursäkta franskan) jag i det för det här är min blogg och jag skriver vad jag vill om mig.

Jag har fått någonting konstigt med ögonen, jag ser dubbelt (även utan nubben) när jag koncentrerar blicken rakt fram. Typ när man läser på datorskärmen eller tittar på tv. Gå på stan är inga problem, för då flackar man med blicken på något sätt, men när jag ska fästa blicken på någonting rakt framför mig, då blir det dubbelt. När jag skriver och läser på datorn får jag blunda med vänsterögat efter en stund, då blir raderna raka och fina igen och simmar inte ihop i varandra. Att titta neråt går bra, till exempel om jag sitter med ett papper på skrivbordet eller om jag håller en bok i knäet.

Så kan man ju inte ha det, så jag tänkte att ögonläkaren skulle få skriva recept på ett par terminalglasögon när jag ändå var på sjukhuset sist (här måste en ögonläkare skriva recept, de har inga optiker som kan sånt i glasögonbutikerna). Jag fick en tid direkt efter att ha träffat diskbråcksdoktorn (nu börjar man bli gammal när man har arton olika doktorer man går till), så det var väl lika bra att slå till. Sagt och gjort, jag förklarade för honom vad jag behövde, och han började undersöka. Men si så lätt var det inte som jag trodde. I stället skickade han mig på andra undersökningar som inte kunde utföras på ”mitt” sjukhus, utan jag blev tvungen att åka till ett ögonsjukhus på andra sidan stan. I Heliopolis, för den som är Kairo-kunnig.

Ögonsjukhuset Al'Oyun Al-Dawli i Heliopolis.

Så i förra veckan gjorde jag ett prov som talade om att jag inte har glaucom (starr), och så gjorde jag ett prov som visade att jag har normalt synfält. Och i går gjorde jag ett test som visade att jag har normal Flash. Ja fråga inte mig vad det är, men det stod att det var normalt.

Ja, men jag har väl kanske börjat skela lite då. Det är väl inte hela världen. Ge mig ett par glasögon som korrigerar det, tyckte jag. Det tyckte inte ögonläkaren, i stället tyckte han att jag ska ta prov på sköldkörteln för att se om det är den som ställer till det (när jag googlar får jag till svar att låga värden kan göra att ögonen skjuter ut olika mycket och det åtgärdas ganska enkelt med ett piller innehållande sköldkörtelhormon). Och så tyckte han att jag ska göra en magnetröntgen av skallen för att se så att jag inte har MS, multipel skleros. Och nu börjar jag bli skraj. Och jag har så klart googlat.

MS börjar tydligen ofta med synfel. Men jag har inte tappat grejor utan att märka det och jag snubblar inte mer än vanligt (alltså så som alla andra också snubblar). Trött så in i bänken, ja, men det är väl inte konstigt när jag har haft ett diskbråck (som börjar arta sig, äntligen) och det är varmt som i en bakugn? Nu är MS ingen dödlig sjukdom och det finns tydligen eminenta bromsmediciner, men bara tanken är rätt jobbig, ändå.

Först tyckte jag att det hela var rätt fånigt, att jag skulle strunta i den där magnetröntgen, men nu har jag bestämt mig för att göra den så fort som möjligt för att slippa gå och oroa mig för en massa trams. Så på söndag ska jag beställa en bil och åka upp till sjukan och försöka få en tid så fort som möjligt, det brukar gå rätt fort här eftersom man betalar för det man ska göra. Här får man dessutom svaret i handen, så jag kommer själv att kunna se att det inte är MS utan att behöva vänta på att en doktor ska tala om det för mig. Praktiskt, allt är skrivet på engelska också så det är fullt läsbart även för mig.*

Jag tror helt enkelt att muskeln (musklerna?) som styr ögat är lika gammal och trött som jag, jag tror inte att det är konstigare än så. Jag tror fortfarande att jag bara behöver ett par terminalglasögon som styr upp det hela.

Så är läget just nu, och det är därför jag har varit lite dålig på att läsa bloggar sista tiden, för jag har svårt att läsa på skärmen. Jag orkar helt enkelt inte läsa så länge åt gången, så jag måste pausa mycket och då tar det tid och så hinner jag inte läsa alla bloggar jag vill läsa.

Jag tror som sagt inte alls att det här är någonting jobbigt som MS, så det är inte särskilt synd om mig, men det är jobbigt att oroa sig för det (himla doktor att börja tramsa om det) och det är jobbigt att se dubbelt. Och det är ingen idé att börja känna efter, för om man känner efter kan man ha precis vilken sjukdom som helst i hela världen.


*Jag frågade mr W om alla medicinska rapporter och provsvar alltid är skrivna på engelska, och det är det. Även om det är egyptiska patienter som inte kan engelska.

Dagens outfit

Nu har jag gjort mitt bästa igen för att bli modebloggare, men jag vet inte om jag kommer att kunna konkurrera med flickorna som ägnar sig åt den genren. Vitsen var att jag skulle visa så fint det blev med de lätt glittrande snäckorna i rosa och silver på t-shirten som jag köpte i söndags, tillsammans med den rosa skjortblusen (säger man så fortfarande?) som jag köpte för ett par veckor sedan. Men av det bidde det inte ens en tummetott, för de där jämrans snäckorna syns ju inte på en enda bild. Jag hade fullt sjå att synas själv.

Äsch, det var ju inte makens badrum jag skulle visa.

Hoppsan, det där blev visst lite väl mycket närbild. Och lite för lågt.

Ja det var ju en snygg min!

Okej, det här får duga. Jag syns ju i alla fall ...

Har jobbat hela dagen och är helt slut i huvudet nu, förutom den dundrande huvudvärken som kräver omedelbar kudde. Ber att få återkomma och svara på era fina, söta, spännande, roliga kommentarer i morgon.