Min absoluta favoritplats utomhus finns inte längre. Eller, jo, visst gör den det, men inte i mitt liv. Vår balkong i Istanbul var den bästa plats utomhus som jag någonsin har haft. Den var inte särskilt stor, och jag har inte någon riktigt bra bild på den (konstigt nog), men den låg fem våningar över en liten gatukorsning med grönsakshandlare, kvarterskrog, frisör, kvartersbutik och taxistation. Det var inte ett förfärligt liv, men det var levande. Där kom också olika försäljare gående med sina vagnar och ropade ut sina varor: "Domateeeeees." "Simiiiiiit."
Vi hade utsikt över Marmarasjön och nere vid stranden låg miljonärsklubben "Büyük Klüp" eller "Stora klubben" där nästan alla förlovningsfester, bröllop och födelsedagar firades med enorma fyrverkerier. Vi satt på första parkett.
På somrarna hade vi fullt av blomkrukor med blandade gröna och blommande växter, det kom en ständig bris från Marmarasjön så det var alltid behagligt att sitta där utom ett par timmar under sena eftermiddagen när solen stod rakt in. Ljumma sommarkvällar hördes böneutroparen från den lokala moskén, han sjöng ibland så vackert att man nästan lyfte.
Där hade jag mitt kontor, där åt vi middag, och där satt vi och slöade.
Jag hoppas att de som bor i vår lägenhet nu älskar balkongen lika mycket som jag gjorde.
Mammakatten Lisa, eller Mamma Mums som vi kallade henne,
sitter på sin kudde på balkongen i Istanbul.
Vi satte nät runt balkongen eftersom räckena var rundade metallstänger och vi var rädda att katterna skulle halka på dem. Här är utsikten över husen runt omkring oss.
Katten Skrållan undersöker snön på balkongen i Istanbul. Jo, det kan
komma ganska ordentligt med snö där.
En annan av mina favoritplatser utomhus finns inte heller i mitt liv längre. Det var strandpromenaden längs norra delen av Marmarasjön, fem minuters promenad från vårt hus. Marmarasjön är ett innanhav och en del av vattenvägen från Svarta havet i norr via Bosporen och sedan vidare ut till Egeiska havet och Medelhavet via Dardanellerna. Marmarasjön ligger mitt i. Under den tid vi bodde i Istanbul förvandlades strandpromenaden från ett rätt trevligt ställe till ett fantastiskt promenadstråk. Man renoverade, sådde nya gräsmattor, planterade mängder med växter, gjorde löparbanor, satte upp gymredskap och byggde tre badstränder.
Strandpromenaden längs Marmarasjön.
Utsikt från strandpromenaden över Prinsöarna.
Att mitt hjärta tillhör Istanbul betyder inte att jag inte trivs här i Kairo. Jag trivs alldeles utmärkt, jag har bara inte rotat mig riktigt lika mycket än. Det kommer nog med tiden.
Här i Kairo bor vi lite utanför själva staden, närmare bestämt i Giza cirka tio minuters bilväg från de stora pyramiderna. Vi bor i ett litet "compound" som översatt från arabiska heter "Helgonens paradis" alldeles på gränsen till Sahara vid Alexandria Desert Road. När det är klart väder ser vi yttersta gränsen av Kairo, men vi ser inte pyramiderna hemifrån vårt.
I höstas var jag tvungen att sitta på balkongen utanför sovrummet hela dagarna för att komma åt Internet. Jag var tvungen att tjyva från någon ovetande granne eftersom vi inte kunde få eget (det har vi nu äntligen). Eftersom balkongen ligger på skuggsidan - vilket är toppen senare i sommar - var det faktiskt ganska kallt att sitta där. Jag satt insvept i tjocka tröjor och filt över benen. Det är inte bara nöje som gör att jag måste ha tillgång till Internet. Det behövs också för att kolla upp olika fakta under tiden som jag översätter, jag måste ju veta vad det är jag skriver om även om jag sedan bara skriver "Storkmargarin" eller liknande.
Balkongen utanför sovrummet.
Det är inte så hemtrevligt på balkongen än, det är nästa projekt efter att vi nu har fått färdigt gästrummen i källaren.
Utsikt från balkongen över vår lilla tårtbit till trädgård med områdets pool i bakgrunden.
Uteplatsen i trädgården. Inte heller den så ombonad än, men det kommer. Katten Hasse - som INTE är vår katt - har slagit sig ner i korgstolen. Han tittar på mig och undrar när jag ska komma ner och mata honom.
