Just nu står Skrållan och skriker åt mig. För hon vill att jag ska följa med henne och äta. Det är inte så att hon vill ha någon ny mat eller delikatess eller så, nej, hon vill äta av det torrfoder som alltid står framme. Och när hon gör det ska jag sitta bredvid henne och hålla en hand på henne och klappa och gulla lite. Emellanåt sticker hon upp huvudet - då ska jag pussa henne.
Det är inte alla katter som vill vara ifred när de äter.
4 kommentarer:
Vad fräscht och fint det blev på din nya blogg!
Det var en lustig katt du har, jag har aldrig hört något liknande. Men gulligt är det förstås.
TACK! Ja, det gick ju inte på Wordpress eftersom jag inte fick göra styckeindelningar utan att krångla med html-koder.
Jo, Skrållan är gullig. Fast det är så lagom gulligt när hon ibland kommer och skriker var femte minut ...
Äta i fred? Hmm, våra katter har ätit tillsammans. Med den andra katten, eller med (sista katten vi hade) tillsammans med hunden och allra helst av hundens mat. Innan hunden kom till huset och katten var ensam herre på täppan, så åt han ALLTID när vi satte oss till bords i köket.
Alltid ett bord för åtminstone två...
:-)
Ja precis, jag tror inte att den där kattexperten visste något om katter.
Skicka en kommentar