Som utlandsboende tycker jag att det är ganska självklart att mina vänner i Sverige ber mig ta med något från det land där jag bor, till exempel de där supergoda oliverna från Egypten eller rödpeppar från Turkiet. Lika naturligt tycker jag det är att be mina svenska vänner att ta med svensk ost, Kalles, Karamellkungen och dylikt när de kommer och hälsar på mig.
Däremot ber jag aldrig en annan svensk i det land jag bor att handla åt mig när de åker en sväng till Sverige. Jag vet ju hur det är med packningen från Sverige, det är alltid kris med övervikt utan att någon ber om ytterligare pryttlar.
Hur ser ni på saken?
18 kommentarer:
Vänner det är sån'a som hjälper varandra och som inte utnyttjar varandra. En vän kan säga NEJ om det inte funkar och som vän vet man inom sig vad som är "anständigt" att be om.
Vet jag att jag kommer att ha tid på mig i någon taxfree så har det hänt att jag frågat parfymälskande vän om det är något som ska inhandlas.
Jag skulle självklart ta med mig så mycket "baslivsmedel" jag kunde om jag skulle besöka någon utlandssvensk
Bara lite om hur jag ser på saken!
kramen!
Sus: Vi ser lika! Kram!
Jo, vi ser nog på samma måtta på saken. Det blir nog ganska naturligt så om man bor utomlands en längre tid!
Håller med dig!
När jag får besök hemifrån ber jag alltid att få vissa saker, som smågodis och italiensk salladskrydda :-), tidningar o kanske ngn bok.
När jag åker hem till Sverige har jag med grejjer hem till familjen som jag vet att dom gillar.
Vi svenskar här ber aldrig varandra ta med grejjer när ngn varit hemma, vi vet hur mkt man har med i packningen, och hur lite utrymme som finns.
Jag avskyr att ha tunga packningar, så jag reser med typ en tanborste i backfickan. Jag handlar alltså åt andra bara i extremfall. Då ska det verkligen vara viktigt och det ska vara en mycket god vän.
Håller med er! Och jösses så trevligt det är när dom där små presenterna dyker upp...helst karamellkungen ;)
Karlavagnen: Ja, det är nog erfarenheterna som gör en vis.
Annika: Menar du att det inte finns italiensk salladskrydda i USA?!? Där som finns så många med italienskt ursprung och så många italienska restauranger? Man önskar förresten att det fanns en specialklausul för utlandsboende så att vi fick ta med minst 40 kg i bagaget ...
Matilda: Det där är något jag borde lära mig så jag får med mer grejor från Sverige. Tyvärr är jag sån som packar ner "ifall jag ska ..." och "tänk om jag behöver ..." Jag hatar också alla väskor och allt byngel när man reser. Ska verkligen FÖRSÖKA när jag åker till Sverige om några veckor.
Nettan: Visst är det! Utom att jag har gett upp att be K köpa smågodis. Han kan inte, för han vet inte vilken sort det ska vara. Han köper dåligt smågodis.
Och det första jag brukar göra när jag har kommit ut ur tullen på Arlanda är att gå till Pressbyrån och vittja deras smågodis. Jag är SUGEN nu ...
sssh, säg inte smågodis... (sickle, sickle)
Helt enig med dig, även jag. Skulle aldrig ens komma på att fråga någon annan som ska till Europa om att köpa med sig något. Det är sprängfyllda väskor som gäller för alla fastboende "grönländare" som reser mellan GL och resten av världen.
Men besökande gäster, ja de har ju som oftas massvis av outnyttjade kilon ändå, se de brukar allt erbjuda sig helt frivilligt. Och ajälv, på väg hemöver, är ju mina väskor också rätt tomma, så jag köper alltid med mig saker, både beställad och obeställda! :-)
Lullun: Jag kan tänka mig att det är ännu mer som ska bäras till Grönland än till något annat land. Med den lilla befolkningsmängden är det ju inte säkert att affärsinnehavarna får avsättning för udda varor, så som de kan räkna med i en 17(?)-miljonerstad som Kairo. Hoppas Aaju också får ha 20 kg, det underlättar ju i så fall.
Jag tycker inte att det är något fel i att be en vän att köpa med sig en tidning, en påse godis eller vad det nu kan vara - OM de har tid det vill säga. Jag skulle aldrig be om kilovis med saker eller att de skulle springa runt i en massa affärer och leta efter specialgrejor men typ sån't man kan köpa på flygplatsen och är lätt - varför inte? Jag gör ju det så gärna det samma om det är jag som reser...
När jag bodde i Bryssel köpte jag alltid snus till de svenska kompisarna när jag var hemma, no problem och de köpte godis och tidningar till mig. Och har man inte tid / plats så är man väl inte så mesig att man inte kan säga det till sina vänner??
När jag får besök av vänner och familj så brukar de få en lång lista på saker som jag gärna skulle vilja få hemifrån - inga dyra grejor och jag blir inte sur om de inte kan få tag på allt... Det är väl bara att tänka på den gyllene regeln så är dilemma löst!
Petra: Ja, har man ett schysst utbyte och hjälper varandra är det väl ganska självklart och som du säger, då är det inte kilovis och de ska inte springa benen av sig. Hos Ribbing i DN verkade det som om en tjej blev utnyttjad av andra och var lite för mesig just för att säga ifrån när det inte passade. Men när det gäller just Sverigeresor brukar jag inte be någon, och det är sällan någon har bett mig, just för att det är så himla knökfullt i väskorna. Jag vet inte hur många gånger jag har handlat saker som jag sedan får lämna kvar i Sverige hos kompisarna. En extrapresent till dem, så det är ju okej i långa loppet förstås. : )
Ja, det blir allt en hel del annat än bara saknade svenska produkter för oss, när vi i Sverige. Det har du rätt i.
Ja, faktiskt är det framför allt andra saker. Jag köper t.ex så gott som alla mina & lillkillens kläder när jag är i Sverige/utomlands (och är mannen med, så fylls också hans garderob upp för ett tag framöver).
Jag köper även med mig en hel del "helt vanliga" inredningsdetaljer/pynt (som dukar, ljusstakar osv. osv.) eftersom utbudet här är väldigt begränsat. Även om vi nu har det ganska så lyxigt här i Nuuk, i jämförelse med resten av Grönland.
Men ja, grabben har också 20 kg + 8 kg handbagage, och även om vi brukar få kånka på buss & tåg till Köpenhamn på väg hem, så försöker vi verkligen utnyttja varenda gram! *hihi* :-)
84 kg, det blir lite att kånka på! Förra gången jag åkte till Sverige (okt -07) fick jag av någon anledning 30 kg, gissa om jag var lycklig!
Jag tycker som du!
Dessutom är det ju fritt att låta bli om det nu skulle "vara jobbigt".
Jag har inte läst alla kommentarerna här men Ribbing kanske menade om man bara åker utomlands någon gång då och då. Skillnad om man är utlandsboende och åker ganska mycket eller reser mycket av andra skäl. Fast jag håller nog med dig: man tvingar ju inte någon att köpa, det är ju mer "om ni råkar se grej x så får ni gärna köpa". Sedan tror jag också att vänner vill hjälpa sina vänner som bor utomlands om de ska dit och hälsa på. Då tar man ju gladeligen med sig sådant som kanske inte finns i det landet.
Anna: Jo, det var tillfällighetsresande hon menade och förfasade sig över att man bad någon handla någonting. Det tycker jag man kan göra om det, som du också säger, passar och inte innebär merarbete eller liknande. Och självklart tar man med sig grejor från eller till Sverige. Då är det ju kul att kunna hjälpa varandra. Men jag ber aldrig andra svenskar i utlandet ta med sig något från Sverige till mig.
Skicka en kommentar