torsdag 10 april 2008

Känslor

Har inte riktigt smält mina upplevelser i sopbyn. Jag har gjort det hela till en akademisk upplevelse för att slippa känna något. Blivit rabiat med mina egna sopor. Det hela är så förfärligt att det inte går att beskriva med ord.

Just nu vill jag bara gråta.

4 kommentarer:

KARLAVAGNEN sa...

Upp med hakan! Förstår dig! Hade känt likadant. Men du kan bara leva som du lär och du kan INTE frälsa världen. Du har redan gjort en jätteinsats genom att informera om byn och föreningen. Bara det är jättebra!

Marianne sa...

Tack Karlavagnen! Jag vet, jag kan inte rädda hela världen, men jag önskar att jag kunde ... Funderar på att skriva till Sida, drottning Silvias barnfond och lite sånt också, se om de kan bidra med något.

KARLAVAGNEN sa...

Bra idé!
Men jag förstår känslan.

Anonym sa...

:o(
Jag förstår känslan. Även om jag inte varit i någon sopby IRL, har jag läst ditt inlägg och sett på TV (illa nog många gånger) - och varit i Auschwitz. Det var också en känsla som dröjde sig kvar, och som kunde få mig att gråta länge efteråt...