tisdag 24 juni 2008

Det gick i alla fall att äta

Ibland blir det inte alls som man hade tänkt sig med maten. Ibland misslyckas man bara kapitalt. Jag hade tänkt mig stekta tonfiskkotletter med vitlökssmör och kokt ris. Kokta rödbetor till det.

Rödbetorna var inte klara efter TRE timmar, vi skippade dem.
Fisken tog mycket längre tid att steka än jag trodde.
Riset hann bli kallt.

Jaha, kryddsmöret var ju okej i alla fall, och fisken också när den väl var klar. Men det blev lite trist det hela. Synd, jag som hade tänkt att det skulle vara en lite godare middag så här sista kvällen innan maken åker på kombinerad jobb- och semesterresa till Sverige. Han blir borta i tre veckor.

16 kommentarer:

Petra H sa...

Hi hi, vad för slags rödbetor har ni i Egypten?? Var de totalt omogna eller hade du glömt sätta på spisen? Rödbetor är ju så gott med en klick smör och lite salt..
Tråkigt att maken ska vara iväg i hela tre veckor, hoppas att du inte kommer att vara alldeles uttråkad och ensam.

Marianne sa...

Petra: Jag vet i tusan vad det var med dem. Brukar använda rödbetor rätt ofta, men har aldrig kokat dem förut. De var rätt stora i och för sig.

Jag ska passa på att jobba riktigt koncentrerat, det är därför jag stannar hemma i stället för att åka med. Ja och så har vi ingen kattvakt heller. Men jag har massor av jobb att göra, nästa bok ska snart vara klar. Så det kommer inte att gå någon nöd på mig.

Anne sa...

Sådär blir det ibland, känner så igen det... Sen tycker jag det kan komma gånger då man bara göra en "trist" måltid, slänger ihop nåt och inte förväntar sig nåt extra men kan konstatera att det här var ju riktigt gott, typ bjuda på middag-gott.
Rödbetor är gott, men jag tycker det är lite pill med dem. Sen färgen också som fastnar så lätt på skärbräden, granitskivor och annat om det får fäste. Men gott är det, gärna med fetaost också.
Du skriver alltså en bok, nu har du gjort mig nyfiken. Du skrev nästa bok, du har alltså skrivit böcker tidigare?

Desiree sa...

Usch ja ibland blir det så. Det är inte kul men jag hoppas iallafall att tonfisken blev god när den väl var klar. Vilka knepiga konstiga rödbettor som tog en sådan tid. Vi misslyckas alla ibland. Du har ju sett mina misslyckade maränger som du kan trösta dig med ;-)

Suzesan sa...

å neeeeej är det där inte så typiskt. Kanske de var för gamla och då menar jag fööör gamla.
Tack Marianne för allt du skriver det är så roligt att läsa här. Jag är glad att jag hittade hit.
Ha en bra kväll och GodNatt
Kram
Susanne

Suzesan sa...

Ja jag menade rödbetorna att de var för gamla. Shit happens.
Jag skickade innan jag skrivit färdigt*fniss*

Jag hade precis tömt ur mina tankar i en kommentar på någonting annat hos någon annan*ler*Så kastade jag mig in här för att säga natti natti...

Åhh jag minns när de försökte lura den Österikiska praktikanten på hotellet att skala rödbetor på en fredag.Hon skulle på date på kvällen ut och parta. Jag är snäll.. så jag gick fram och viskade att hon skulle ta på sig handskar. De kallade mig förrädare sen;)
kram
/Susanne

KARLAVAGNEN sa...

A-meeeeen, vaddå... Han tyckte ju att sällskapet var BÄST i alla fall juuuuu!!!

Matildas fikarum sa...

Du klarar i alla fall av att koka ris! Det är en konst jag aldrig har lyckats med. Blir det inte för hårt så blir det för mosigt. Helt omöjligt är det för mig!

sus sa...

Min lilla arma hjärncell knackade nyss på insidan av pannan och påminde mej om att jag läst någonstans att rödbetor kan bli hårda om man kokar dem FÖR länge. Ska tydligen vara något med att de har så mycket socker (!) som gör att de blir hårda. Kanske det som var felet???
(för det var väl inte någon rostig handgranat från sexdagarskriget som du hittat i sanden??? *skrattar*)
Katastrofmiddagar är trist, håller med. Har läst kommentarerna och ser att du inte kommer att förgås där i ute i öknen. Och så har du ju alltid oss bloggvänner oxå ;)

Nettan sa...

Hihi, så kan det gå ibland! Tråkigt när man vill att det ska bli bra. Hoppas att ni har det topp, jag är i Malmö med T som har en veckas semester :)

Kram!

Marianne sa...

Anne: Du har så rätt, ibland bara slänger man bara ihop något för att man inte riktigt orkar och har lust - och så blir det rena kalasmaten. Och ibland blir det tvärtom. Jag älskar rödbetor och struntar i om det förstör skärbrädorna. Det är dessutom en grönsak som verkar finnas året om här, så jag har verkligen frossat. Men jag har oftast bakat dem i ugn, färdigskurna i tärningar. Har inte kokat dem förrän nu. Planen är i alla fall att skala dem och skära dem i mindre bitar, och sedan göra något med dem till kvällen.

Nej, jag skriver inte någon egen bok, jag översätter. Hihi, vi får se vad framtiden bär med sig, men än så länge tränar jag på andras verk. Det är Barbara Nadels deckare från Istanbul och London. Just nu den sjätte i Istanbul-serien.

Deirée: Så är det, man kan inte lyckas jämt. Men jag ska erkänna att det kändes lite bättre när du påminde om marängerna : ) Jodå, själva tonfisken blev god, det är ypperlig kvalitet jag köper i den där gourmet-affären här i stan. Lite väl stora bitar bara, så jag har det i kväll igen. Tills dess ska väl rödbetorna vara ätbara ...

Suzesan: Tack, vad söt du är. Jo, jag förstod att du menade att rödbetorna var för gamla : ) Inte för att vi själva är några dunungar, men ... Och jag tycker att det var bra att du räddade den österrikiska praktikanten från rödbetorna! Vilken katastrof det kunde ha blivit för henne!

Karlavagnen: Hihi, ja man får ju hoppas det. Och efter nästan tre veckor hos mamma ...

Matilda: Det heter RISKOKARE. De kostar inte mycket och det måste finnas en masse hos er i Australien med tanke på att det är så många asiater som bor där. En av mina bättre investeringar. Sätt på riset och glöm bort det tills det ska serveras. Perfekt och lagom kokt. Hålls varmt tills man drar ur sladden. Superbra om man är sjuk: Man vinglar upp och sätter på riset. Sedan går man och lägger sig och sover. När man vaknar och är hungrig är riset varmt och klart. Inget passande och kokandes över och kladdande.

Tabben jag gjorde i går var att jag trodde att fisken bara skulle stekas några minuter på varje sida, så jag la upp riset i en skål. Det var därför det hann bli kallt.

Sus: Jaså! Så kanske det är! Fast första gången jag kände var efter en halvtimme ungefär. Ska prova att tärna dem och sedan steka dem, om det inte vill sig då kastar jag dem.

Jag ska nog klara mig, trots att de flesta har åkt på semester. Jag har ju alltid katterna och fiskarna jag passar. Fast de är inte så pratsamma förstås ... Och så har jag alla er BLOGGISAR! Vad vore livet utan er, det undrar jag! Sitter ju lite halvisolerad här utanför stan, så det är guld värt med er bloggisar.

Marianne sa...

Nettan: Jodå, förutom att Klas blir borta i tre veckor nu, Milano, huvudkontoret och sedan hem till mamma, är allt topp. Såg att du har haft en perfekt midsommar, hoppas nu solen skiner på er nere i Malmö så ni kan dra till Ribban och bada lite. Ska T bara ha en enda liten fjuttig vecka? Han borde ha mycket mer för han jobbar väl dygnet runt annars?

Krama varandra från oss!

Lia sa...

Nej vad trist! Jag blir helt vansinnig om middagen inte blir som jag hade tänkt mig...det är lite känsligt för mig faktiskt, hahahaha....
Men bättre lycka nästa gång. Nyfiken fråga: var inte du också sugen på att hänga med till swea? Kram Lia

Marianne sa...

Lia: Ungefär som att kanelbullarna är känsliga för mig, då. Haha, kanelbulleångest, ja, man ska vara glad så länge man bara har det och inget värre : )

Jag var i Sverige i maj, och nu måste jag jobba plus att vi inte har någon kattvakt. Så det är helt okej för mig. Vill gärna "bo in mig" också när vi har flyttat, så att man känner var man bor någonstans. Gjorde samma sak när vi flyttade till Turkiet. Men, ett par dagar är det skönt att vara ensam hemma, sedan blir det lite trist. Å andra sidan är det aldrig fel att längta efter varandra, så tröttnar man inte.

Kram

Matildas fikarum sa...

Riskokare var ordet! Tack för tipset, nu måste jag skaffa en sån.

Marianne sa...

Matilda: Du kommer inte att ångra dig!