En sak som SvD missade i sin fotolista över vad vi svenskar i utlandet saknar. Marabou. Och smågodis missade de också förresten. För länk, se inlägget här under.
Cecilia: Jag har ett litet hemligt lager som jag inte berättar om för någon som kan tänkas vilja smaka! Maken äter inte mycket godis och har inte alls samma godissug som jag, men när han någon gång får det klarar han sig med lite vad som helst. Och då vräker han i sig så det tar slut på nolltid. Därför är lagret superhemligt.
:-)! Förra sommaren tog min bror med sig ungefär tre kilo med Peps Mintkulor (Cloetta) och salt lakrits. Sedan mölade han i sig en större del av det. Inte med samma lycka och njutning som en utlandssvensk. Ååå, de här mintkulorna är ju riktigt goda vill jag minnas att han mumlade... :-)
Karlavagnen: Du är alldeles för snäll! Så där snäll behöver man inte vara! När någon kommer med godis, tar jag påsen och "lägger undan den". Om personen sedan frågar efter godis är jag beredd med lokala delikatesser. Svenskt godis kan de äta hemma i Sverige precis när som helst. Jag har inga som helst skrupler där inte! Däremot bjussar jag glatt på allt annat jag har beställt, som Bregott, svensk ost och vad det kan vara. Men inte godiset!
Undantag om det är en annan svensk i förskingringen. Då bjuder jag.
Repeat after me: Göm godiset! Göm godiset! Göm godiset!
Hi, hi, eftersom det ju mest är utlandssvenskar som du har som bloggarkompisar så skäms jag lite över det överflöd som finns i Sverige. Men även här måste man gömma godiset ibland. Jag för min del har inget godisbegär , det händer bara sporadiskt att jag blir himla sugen. Och då kan jag äta allt som finns hemma. Men vi har ju barnbarn som hela tiden frågar om det finns lördagsgodis hemma, det tycks vara viktigare än nallen och godnattsagan för många. Och så har vi förhållningsregeler från föräldrarna. - Dom måste äta sin mat, dom måste borsta tänderna osv, Inget godis efter kl 18.- Ha,ha när dom är hos oss får dom göra nästan som dom vill. Och dom stortrivs. Vi har uppfostrat våra två barn efter samma regel. Och mig veterligt är det inga större fel på nån av dom. Ha de´ /Marianne
Marianne: Inte ska du skämmas! Du ska vara glad över allt du har! Jag är glad över solen när jag vet att det regnar småspik i Sverige, glad över färska jordgubbar i december, glad över att den färska mangon snart är här ...
Jag tror att det är rätt bra att skämma bort barnbarnen. De har regler och vet vad som gäller hemma, och så ska det väl vara, men lär sig också att man kan göra undantag när man är hos mormor eller farmor. Tänk vilka rigida människor det skulle bli annars. Fast man kan nog inte berätta för föräldrarna att man bryter alla regler : D
Jag gömmer godis här hemma oxå. Ibland med hänglås. Vi är tokiga i godis här hemma. Min son lixom sniffar sig till var det finns. Han är slug. Så jag kan förstå hur det kan vara som "utlandssvensk" och sakna Marabou...salt lakrits har jag hört är en bristvara på vissa ställen. Jag vet bara hur det var när jag varit Spanien i en månad hur mycket jag var sugen på då:) Nu för tiden skulle jag bli galen om jag inte fick Vapnö Mellan mjölk. Jag kan inte ta i det i huvudet hur det skulle vara utan och det är inte ens godis*fniss* Hahha vad roliga kommentarer.Tänk om Ikea inte funnits på så många ställen i världen??! Sov Gott Kram Susanne
Suzesan: Ja, saltlakrits tillhör det man får riktigt sug efter. Just nu har jag salta fiskar och turkisk peppar i min gömma. Hittade inga salta piastrar sist.
Önskar så att vi hade ett Ikea-varuhus här. Speciellt som min potatisskalare gick sönder i går! Hade varit bra att kunna fylla på lite av både det ena och det andra.
Trollpackan: Jag gillar också mörk choklad, men oftast är den den barnsliga godissmaken som dominerar hos mig. Guldnougat och belgiska sjöfrukter. Det är två riktiga höjdare.
jag saknar faktikst inte Marabou, förut var jag helt galen i choklad och Marabou, men nu har jag gått över till att gilla den norska chokladen mer (den smakar mindre sött och mindre vanilj). Tänka sig att de kan vara så stor skillnad bara mellan grannländerna.. Men iofs har jag lagt av med den mesta chokladen nu..
Marina: Det är ju en idealsituation, att tycka bättre om det som finns på plats. Det måste vara jätteskönt. Här är det väl Toblerone som är bäst av det som finns. Och Lindts riktigt mörka 70%-iga.
Marabou MJÖKLCHOKLAD, säger jag. Och jag minns att jag saknade kaviar nåt fruktansvärt när jag bodde i US (och även i Spanien). Det är möjligt att det finns idag?
Birdie: Jag tror att Marabou finns på Ikea-varuhusen runt om i världen, kaviar finns i alla fall, det vet jag. Men vi har ju inget varuhus : ( Jag får olika sug. Ibland ska det vara ren choklad, ibland nougat, ibland sega sockerbitar, ibland rosa skumsvampar ...
17 kommentarer:
Åh så gott med guldnougat....och smågodis.Blir sjuk bara av att tänka på det...suck.
Cecilia: Jag har ett litet hemligt lager som jag inte berättar om för någon som kan tänkas vilja smaka! Maken äter inte mycket godis och har inte alls samma godissug som jag, men när han någon gång får det klarar han sig med lite vad som helst. Och då vräker han i sig så det tar slut på nolltid. Därför är lagret superhemligt.
:-)! Förra sommaren tog min bror med sig ungefär tre kilo med Peps Mintkulor (Cloetta) och salt lakrits. Sedan mölade han i sig en större del av det. Inte med samma lycka och njutning som en utlandssvensk. Ååå, de här mintkulorna är ju riktigt goda vill jag minnas att han mumlade... :-)
Karlavagnen: Du är alldeles för snäll! Så där snäll behöver man inte vara! När någon kommer med godis, tar jag påsen och "lägger undan den". Om personen sedan frågar efter godis är jag beredd med lokala delikatesser. Svenskt godis kan de äta hemma i Sverige precis när som helst. Jag har inga som helst skrupler där inte! Däremot bjussar jag glatt på allt annat jag har beställt, som Bregott, svensk ost och vad det kan vara. Men inte godiset!
Undantag om det är en annan svensk i förskingringen. Då bjuder jag.
Repeat after me: Göm godiset! Göm godiset! Göm godiset!
Hej Marianne!
Marabou Choklad och smågodis, ja det är verkligen något jag längtar efter.
Solvarma hälsningar från Irene
Irene: Du får göra som jag, samla på dig ett litet hemligt lager. Har inte ni någorlunda nära till ett Ikea-varuhus förresten? Så att du kan bunkra.
Hi, hi, eftersom det ju mest är utlandssvenskar som du har som bloggarkompisar så skäms jag lite över det överflöd som finns i Sverige. Men även här måste man gömma godiset ibland. Jag för min del har inget godisbegär , det händer bara sporadiskt att jag blir himla sugen. Och då kan jag äta allt som finns hemma. Men vi har ju barnbarn som hela tiden frågar om det finns lördagsgodis hemma, det tycks vara viktigare än nallen och godnattsagan för många. Och så har vi förhållningsregeler från föräldrarna. - Dom måste äta sin mat, dom måste borsta tänderna osv, Inget godis efter kl 18.- Ha,ha när dom är hos oss får dom göra nästan som dom vill. Och dom stortrivs. Vi har uppfostrat våra två barn efter samma regel. Och mig veterligt är det inga större fel på nån av dom.
Ha de´
/Marianne
Marianne: Inte ska du skämmas! Du ska vara glad över allt du har! Jag är glad över solen när jag vet att det regnar småspik i Sverige, glad över färska jordgubbar i december, glad över att den färska mangon snart är här ...
Jag tror att det är rätt bra att skämma bort barnbarnen. De har regler och vet vad som gäller hemma, och så ska det väl vara, men lär sig också att man kan göra undantag när man är hos mormor eller farmor. Tänk vilka rigida människor det skulle bli annars. Fast man kan nog inte berätta för föräldrarna att man bryter alla regler : D
Jag gömmer godis här hemma oxå. Ibland med hänglås. Vi är tokiga i godis här hemma. Min son lixom sniffar sig till var det finns. Han är slug.
Så jag kan förstå hur det kan vara som "utlandssvensk" och sakna Marabou...salt lakrits har jag hört är en bristvara på vissa ställen. Jag vet bara hur det var när jag varit Spanien i en månad hur mycket jag var sugen på då:)
Nu för tiden skulle jag bli galen om jag inte fick Vapnö Mellan mjölk. Jag kan inte ta i det i huvudet hur det skulle vara utan och det är inte ens godis*fniss*
Hahha vad roliga kommentarer.Tänk om Ikea inte funnits på så många ställen i världen??!
Sov Gott
Kram
Susanne
Guldnougat är mums! Även om jag gillar mörk choklad annar, så har jag ett väldigt gott öga till guldnougat;)
kramen
Suzesan: Ja, saltlakrits tillhör det man får riktigt sug efter. Just nu har jag salta fiskar och turkisk peppar i min gömma. Hittade inga salta piastrar sist.
Önskar så att vi hade ett Ikea-varuhus här. Speciellt som min potatisskalare gick sönder i går! Hade varit bra att kunna fylla på lite av både det ena och det andra.
Trollpackan: Jag gillar också mörk choklad, men oftast är den den barnsliga godissmaken som dominerar hos mig. Guldnougat och belgiska sjöfrukter. Det är två riktiga höjdare.
jag saknar faktikst inte Marabou, förut var jag helt galen i choklad och Marabou, men nu har jag gått över till att gilla den norska chokladen mer (den smakar mindre sött och mindre vanilj). Tänka sig att de kan vara så stor skillnad bara mellan grannländerna.. Men iofs har jag lagt av med den mesta chokladen nu..
Marina: Det är ju en idealsituation, att tycka bättre om det som finns på plats. Det måste vara jätteskönt. Här är det väl Toblerone som är bäst av det som finns. Och Lindts riktigt mörka 70%-iga.
Marabou MJÖKLCHOKLAD, säger jag. Och jag minns att jag saknade kaviar nåt fruktansvärt när jag bodde i US (och även i Spanien). Det är möjligt att det finns idag?
Birdie: Jag tror att Marabou finns på Ikea-varuhusen runt om i världen, kaviar finns i alla fall, det vet jag. Men vi har ju inget varuhus : ( Jag får olika sug. Ibland ska det vara ren choklad, ibland nougat, ibland sega sockerbitar, ibland rosa skumsvampar ...
Hur kunde de glömma smågodis??!!
Anna: Nä, det fattar inte jag heller. Då har man ju inte KOLL : )
Skicka en kommentar