Hjälp, vilken mardröm! Men du hade ju kunnat lämna den nya adressen på våra bloggar så hade det löst sig ;-) Jag har också haft vissa bloggrelaterade drömmar, det visar väl på hur viktiga bloggarna är för oss... Tror du förresten att du hade bloggat om du bodde kvar i Sverige? Och vet familj och vänner om att du bloggar? Mina gör men som jag diskuterade med Anne i veckan, det känns som många tycker att man är lite "löjligt" med bloggen och de har "inte tid att läsa den". :-(
Petra: Ja alltså, när jag vaknade så undrade jag hur jag kunde vara så dum att jag hade ändrat adressen, sedan kom jag på att jag inte hade gjort det på riktigt, för jag hade ju sovit : D
Vet inte om jag hade bloggat om jag hade bott kvar i Sverige. Det kan ju hända att jag hade halkat in i det ändå, men mest troligt är att jag inte hade gjort det. Visst vet familj och vänner om bloggen, men det är ytterst få som läser, och INGEN kommenterar. Jo, Yasemin, mamman till min guddotter, kommenterar IBLAND, men jättesällan. Klas föräldrar läser då och då när mellansonen är hemma och hjälper dem med datorn. Annars är det som du säger, de har inte tid. Ändå var det ju faktiskt för deras skull som jag startade! Nå, det är inte hela världen, jag har ju fått alla nya vänner! Dessutom är skrivövningar nästan onödiga nu. Jag skriver ju faktiskt någonting minst en gång om dagen. Fredagstemana är perfekta, då jobbar man ju med ett förutbestämt ämne i ord och bild. Kameran har fått en helt ny funktion, förut tog man bilder som minnen, för proffs är man ju inte. Nu tar jag bilder med syfte att visa dem, det blir en helt ny dimension.
Så visst är bloggen bra och viktig! Löjlig är den minst av allt!
Tänk alla tonåringar som har bloggar, de SKRIVER. Jag tycker inte att det spelar så stor roll vad de skriver om, killar och kläder och smink eller dumma lärare, det viktiga är att de SKRIVER. Det ger dem träning i att använda ord - och bild - vilket både kan hjälpa dem i framtida yrkesliv och att handskas med tonårsproblematik som senare blir en hjälp att handskas med vuxenproblematik.
Sen behöver ju inte jag läsa tonårsbloggar, men det är inte det viktiga, det viktiga är att tonåringarna skriver dem.
Vi skulle nog googlat reda på dig förr eller senare - You can run, but you can´t hide :-D! Tur i alla fall att det bara var en dröm och inget annat! //Stor fredagskram
9 kommentarer:
Oroa dig inte, vi hittar dig alltid!!
Fransyskan: Tack, nu känns det bättre. : )
Hjälp, vilken mardröm! Men du hade ju kunnat lämna den nya adressen på våra bloggar så hade det löst sig ;-)
Jag har också haft vissa bloggrelaterade drömmar, det visar väl på hur viktiga bloggarna är för oss... Tror du förresten att du hade bloggat om du bodde kvar i Sverige? Och vet familj och vänner om att du bloggar? Mina gör men som jag diskuterade med Anne i veckan, det känns som många tycker att man är lite "löjligt" med bloggen och de har "inte tid att läsa den". :-(
Petra: Ja alltså, när jag vaknade så undrade jag hur jag kunde vara så dum att jag hade ändrat adressen, sedan kom jag på att jag inte hade gjort det på riktigt, för jag hade ju sovit : D
Vet inte om jag hade bloggat om jag hade bott kvar i Sverige. Det kan ju hända att jag hade halkat in i det ändå, men mest troligt är att jag inte hade gjort det. Visst vet familj och vänner om bloggen, men det är ytterst få som läser, och INGEN kommenterar. Jo, Yasemin, mamman till min guddotter, kommenterar IBLAND, men jättesällan. Klas föräldrar läser då och då när mellansonen är hemma och hjälper dem med datorn. Annars är det som du säger, de har inte tid. Ändå var det ju faktiskt för deras skull som jag startade! Nå, det är inte hela världen, jag har ju fått alla nya vänner! Dessutom är skrivövningar nästan onödiga nu. Jag skriver ju faktiskt någonting minst en gång om dagen. Fredagstemana är perfekta, då jobbar man ju med ett förutbestämt ämne i ord och bild. Kameran har fått en helt ny funktion, förut tog man bilder som minnen, för proffs är man ju inte. Nu tar jag bilder med syfte att visa dem, det blir en helt ny dimension.
Så visst är bloggen bra och viktig! Löjlig är den minst av allt!
Tänk alla tonåringar som har bloggar, de SKRIVER. Jag tycker inte att det spelar så stor roll vad de skriver om, killar och kläder och smink eller dumma lärare, det viktiga är att de SKRIVER. Det ger dem träning i att använda ord - och bild - vilket både kan hjälpa dem i framtida yrkesliv och att handskas med tonårsproblematik som senare blir en hjälp att handskas med vuxenproblematik.
Sen behöver ju inte jag läsa tonårsbloggar, men det är inte det viktiga, det viktiga är att tonåringarna skriver dem.
Nä, bloggar är bra! Och nu svävade jag ut ...
KRAM!
Vi skulle nog googlat reda på dig förr eller senare - You can run, but you can´t hide :-D! Tur i alla fall att det bara var en dröm och inget annat! //Stor fredagskram
Låter som en mardröm också för oss för din blogg är så bra! :)
Pahhaaa vad är det nåt som du drömmer. Jag hade ringt Fay Weldon och frågat såklart*fniss* Du hittas:)
Hoppas din fredag är bra.
Kram
/Susanne
E du go eller? Som vi säger i Götlaborg... Tror du att vi inte skulle leta upp dig igen? Om vi så måste ringa till Personalavdelningen i Smauland.
Jenny: Hahaha, det känns betryggande!
Har ni firat H stort hos er? Måste komma och titta!
Kram!
Emma: Tack, vad gullig du är! Din är också så himla bra, längtar tills jag hinner in till alla varje dag igen!
Kram!
Suzesan: Haha, och hon hade sagt "vem?" Men det låter bra, då behöver jag inte oroa mig : )
Kram!
Karlavagnen: Hihi, skulle vilja se personalavdelningen i Småland bli nerringd med den frågan : D De hade sagt som Fay Weldon "vem?"
Kram!
Skicka en kommentar