Och jag kom fram till att det är en Consolea moniliformis. Den är trädliknande och kan bli upp till fyra meter hög, och den kommer från de västindiska öarna Cuba, Hispaniola och Desecheo. Den som vill veta alla detaljer om kaktusen kan läsa här.
Den ena kaktusplanteringen på vårt område.
Consolea moniliformis.
En röd blomma.
En röd blomma och en knopp.
En gul blomma.
Blommorna kan vara både röda och gula. Jag misstänker att de
är gula från början, och blir sedan röda.
Jag har läst en bok som jag inte riktigt vet om jag gillar eller inte. Den heter The Swan Thieves och är skriven av Elizabeth Kostova. Den handlar om konstnärer i både nutid och slutet av 1800-talet, under impressionismens höjdpunkt. En känd konstnär i nutid, Robert Oliver, grips när han försöker förstöra en tavla på National Gallery i Washington DC, och anses behöva läggas in på ett mentalsjukhus. Psykiatern, Andrew Marlow, som får honom i sin vård, blir nyfiken på konstnärens historia och varför han är så besatt av att måla porträtt av samma kvinna om och om igen. Så läkaren börjar gräva i konstnärens liv.
Berättelsen är väldigt vacker, Kostova målar med orden och hon målar upp scen efter scen och tavla efter tavla. Vi får följa två konstnärer parallellt, Robert Oliver i USA i nutid och Béatrice de Clerval i Paris på 1800-talet. Den är uppbyggd på ett bra sätt som gör den spännande, och man vill ju självklart veta varför Robert Oliver beter sig som han gör. Men boken är samtidigt ganska seg. Det händer liksom ingenting, utan det är just vackra scener som målas upp, raddas upp efter varandra. Sakta, sakta förs vi framåt till ett slut som inte ens det är särskilt spektakulärt.
Det lågmälda är också vackert och den är som sagt väldigt välskriven och väl uppbyggd. Det är en bra bok. Men lite långsam.
Jag har som sagt svårt att bestämma mig för om jag tycker om den eller inte.
25 kommentarer:
Imponerande kaktusar! Så himla stora de är. Kaktusblommorna var väldigt vackra och färggranna. Jättefina!
Ha en skön helg.
Kram!
Desirée: Ja de är så himla vackra! Jag undrar om man kan ta ett skott av en? Ska nog prova i alla fall. Fast det får bli precis när vi åker, för man kan ju inte ta med krukväxter hem.
Ha en skön helg du också!
Kram!
Tror absolut att du kan ta kaktusskott! Fantastiska växter.
en skön helg önskas
från ett regnigt Geta, Åland
Kram!
Så vackert med kaktusblommor!!!
Hoppas ni får en skön helg nu!
kramar!
Karin: Jag ska prova! Det får bli när det är dags att åka, så att jag får dem med mig hem.
Önskar även dig en skön helg!
Kram!
Saltis: Visst är det vackert! Och något man inte ser alltför ofta.
Ha en riktigt skön helg du också!
Kramar!
Underbara blommor - men är dom inte gräsligt taggiga nedanför prakten? Såna där ettriga små taggar man aldrig får bort från händerna? Tror jag nöjer mig med bladkaktusar utan taggar. Har nyligen köpt ett skott från Karin Larsson på Sundborn. Hon hade bladkaktusar som även är avbildade på Carls tavlor från Sundborn. Christina Högardh-Ihr, som skrivit en bok om blommorna på Sundborn, höll föredrag och sålde skott som hon fått av en Larsson-släkting. Ska bli intressant och se om det nånsin blir några blommor på det!
Jag förstår vad du menar när du inte kan bestämma dig huruvida det är en bra bok eller inte...den har givetvis lämnat ett avtryck och den är vackert skriven. Då är den väl bra? Men skulle du rekommendera den? Kanske inte till alla, men till någon som skulle uppskatta den. Alla är vi olika :) Men roligt att hitta en sån bok i alla fall! En sån som är lite både och.
Tänk att kaktusar, som är så stickiga, kan vara så vackra. Förr samlade jag på kaktusar, ända tills min systers lilla son "klappade" min kaktus och vi ägnade hela dagen åt att plocka taggar ur hans hand. Därefter slängdes alla kaktusar ut och jag hade MÅNGA. Kram Kim
Vackra bilder. WOW. Kaktusar är smart med de taggarna. För att få vara ifred.
Svårt när man läser en bok som man ändå vill. Läsa klart men ändå är lite seg så det kan kännas lite jobbigt.
Kram
/Susanne
Wow, vilka vackra bilder, särskilt närbilderna. Duktig fotograf och bra kamera i kombination!
Olgakatt: Jag får gå och granska dem, men på de bilder jag har ser det ut som om den inte har några taggar. Vad spännande med växter från Karin Larsson! Det finns alltså ättlingar kvar? Åh, när jag kommer hem vill jag ha en hel trädgård full av roliga växter. Hoppas du får till blommor!
Trillingnöten: Det är just det, den kan nog rekommenderas till en del, men inte till alla. Hon målar väldigt bra med orden, men det blir till sist lite tjatigt. Och när det målas upp scener från det kvinno-o-fria 1800-talets Paris blir det rätt segt efter ett tag i min smak. Men säkert inte i allas smak, jag tror den är underbar för en del. Därför ville jag skriva om den ändå. För att tipsa om den till dem som gillar den typen. Jag är lite otålig kanske : )
Kim: Oj, att klappa kaktusen var inte någon bra idé! Förstår att ni kastade ut dem sedan. Synd på ett sätt, men barnen är ju viktigast!
Kram!
Suzesan: Ja det är smart av kaktusarna. Boken var tillräckligt bra för att jag skulle orka mig igenom, men lite för seg för att inte sitta och kolla hur mycket som var kvar hela tiden ...
Kram!
Ingabritt: Tack! Gulle dej!
Det var inte bara en kaktus vi kastade ut, jag hade mellan 40-50 kaktusar eftersom jag samlade på dem... Men vad gör man inte för barn, eller kanske det var av ren egoism efter att ha tillbringat flera timmar med ett hysteriskt gråtande barn där vi försökte hitta alla de små kaktustaggarna. Kram Kim
Kim: Jösses, 40-50 stycken! Fick ni plats själva? : )
Kram!
Ja, de var bara små babieskaktusar en del, dessutom hade vi stort hus och kaktusar överallt! Perfekt, behöver inte så mycket vatten. Kram
Precis den boken höll jag i härom dagen! Jag kanske ska köpa den ändå, jag kan behöva lite lågmält just nu. Den jag istället köpte hette "När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik, lycklig (och yngre)" av Gunilla Bergensten, hon som skrev "Familjens projektledare säger upp sig". Trots att jag passerat 40 för länge sedan känner jag igen mig i rätt mycket. Och just nu orkar jag inte ta tag i något tyngre i litteraturväg ;-)
Kram och trevlig helg!
Kim: Du skulle se kaktusarna här, svärmorskuddar och jag vet inte vad som vi i Sverige har som små pyttar, här är de stora som ... kuddar!
Kram!
Lotta: Ja den är väldigt bra om man vill ha lågmält, för den ger verkligen en upplevelse. Så testa den! Gunilla Bergensten har jag nog aldrig läst.
Kram och ha en trevlig helg du också! Min är förresten över, söndag är ju början på veckan här och arbetsdag.
Ja, jag kan tänka mig skillnaden och din förvåning över att jag hade så många kaktusar i hemmet. Mina var inte större än ett kaffefat, den största som en mattallrik. Kram
Kim: Så är det, de flesta kaktursar som finns i Sverige är ganska små, de stora är ju så hiskeligt dyra. Vi köpte en stor svärmorskudde, stor som en kudde, för 50:-! Men vi glömde den på gamla stället, då nu ägs den av nya hyresgästen där.
Kram!
Åh, du milde vilken skönhet. Jag har noga tittat på bilderna flera gånger nu. Bara jag skrivit färdigt denna kommentar ska jag klicka på länken och läsa på lite mer. Det är verkligen något speciellt med kaktusar som fascinerar. De är vackra, men inte den där flådiga skönheten. Det är kanske lite svårare att se skönheten i dem (många andra växter är ju liksom lättare att älska och beundra). Det här med kaktusar och hur finurligt uppbyggda de är, vad de kan klara och överleva och sen bara blomma sådär....
När jag var i Arizona och inspekterade kaktusar (som jag skrev i förra kommentaren) så besökte vi en nationalpark med kaktusar, där fanns olika sorter och infoskyltar uppsatta. Jag kommer inte ihåg alla detaljer på rak arm, men otroligt fascinerande just hur tåliga de är.
KRAM!
Anne: Ja kaktusar är verkligen fascinerande, lite som kameler, att de klarar att leva i de karga öknarna. Jag ska försöka ta skott från de här kaktusarna när vi flyttar, och om det lyckas kan du få. Jag tar inte förrän vi flyttar, det får bli precis när vi ska iväg till planet.
KRAM!
Låter som en intressant bok. Har du bestämt dig än? :)
Anna: Nej, den är både bra och långsam. Om man känner för långsamt så är den riktigt bra, men om man är otålig ska man vänta tills man vill ha långsamt.
Ooooh, så fina bilder! Snälla, skulle du kunna skiva ihop en liten instruktion hur man gör för att få bilderna så där stora och fina? Jag har för mig att du gjorde det någon gång för länge sen, men jag hittar det inte nu...
Kramar//Vic
Vic: Hej söta Vic! Jag har skickat instruktionen till dig på din bloggmejladress. Jag hittar inte heller i bloggen var det var jag skrev det, så det blev mycket enklare så här.
Stora kramar!
Skicka en kommentar