måndag 14 juni 2010

Vad är det med mig?

Jag börjar undra om jag har något sorts underligt magnetiskt fält, eller om jag har någon doft som jag sprider runt mig, för det verkar som om katter bara automatiskt väljer att föda sina barn just där jag bor. Vad hittade jag inte i går när jag stack ut näsan ur dörren? Just det, en kattmamma med tre små sötnosar. Två helvita och en beige. I går var de lite skraja allihop, ungarna skuttade iväg och ville inte bli fotograferade, men mamman var tillräckligt hungrig för att riskera att vara i närheten av mig när hon åt. I morse var ungarna fortfarande rädda, men mamman var en riktig liten kelgris och ville sitta bredvid mig när hon åt så att jag kunde klappa henne hela tiden.

När mamma står bredvid vågar jag titta lite på den där stora läskiga människan.

En mager liten skrutta som var så hungrig, så hungrig.

Man måste ju smaka lite i alla fall.

Jag har alltså aldrig tidigare sett den här kattan. Liten och mager som jag vet inte vad, men jag hoppas att jag kan göda henne lite så att ungarna får den näring de behöver. Jag försökte inte ens fotografera ungarna i dag, de får vänja sig lite vid mig först så kanske de kan posera sedan.

Det bor inte bara katter i området, vi har ganska mycket fåglar. Bland annat kråkor.

Gott med ett litet skrovmål, hunden märkte inte ens när jag snodde maten.

Hallå där, vad håller du på med? Fotograferar du mig när jag äter?

Nä, det vet jag inte om jag gillar.

Jag tror jag tar maten ...

... och drar till nästa balkong. Lite matro är väl det minsta man kan begära.


29 kommentarer:

Helly på vift sa...

Jag gör samma sak på Panarea. De brukar ju klara sig om de får lite mat när de är små.

Himla snällt av dig :)

Äventyret framtiden sa...

Vet du, den där kattkärleken finns i din aura, det märker de förstås och ryktet går säkert i kattvärlden också. Gå till Marianne, hon hjälper...Där det finns hjärterum finns det kattrumperum....

Kram!

Marianne sa...

Helly: Ja den mamman var så mager så jag har nog aldrig sett något liknande. Ungarna äter väl det lilla hon har i sig. Måste ner och ge henne lite lunch nu.

Karin: Ja, så är det, ryktet går. Så var det på förra stället också och till slut hade vi en 20 katter som kom varje dag för att få mat. Men bara de med ungar och ungarna fick "blötmat", de andra fick klara sig med torrfoder. Jag hade tänkt att jag inte skulle mata några katter här ... : )

Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Jösses - jo men jag tror att de känner av. Dessutom har du ju katter och de måste de ju känna doften av. Samt av kattmaten du ger dina katter. Du har nog blivit studerad i några dagar innan de vågade sig fram.

Annika sa...

Jag tror att de vet att de kommer till världens snällaste Marianne då de ska föda...
Helt ljuvligt GULLIGT!!
Det är nog sant det där med aura som Karin skrev. JUST så tror jag att det är!!
FINT!!
KRAMAR!!

ab sa...

Så söta - och vilken tur de har som träffar på dig.

Kråkan var en trevlig bonus!

Kim M Kimselius sa...

Tror att katterna känner på sig att du har ett gott hjärta och kan tänka dig att dela med dig av din mat till dem. Kram Kim

Marianne sa...

Karlavagnen: Fast de kan inte känna doften av kattmat, för vi bor fem trappor upp! Möjligen då att vi har kattdoft på skorna?

Annika: Ja gudarna vet vad det är, men jag är tydligen kattmagnet. Ungarna är bedårande, nu när jag gav dem lunch vågade de två vita sig fram och äta också, fastän jag satt där.

KRAMAR!

ab: Jag tror det är samma kråka som kom och knackade på fönstret för några veckor sedan. : )

Kim: Ja någonting är det! Och det är roligt, men tar in dem göra jag inte!

Kram!

Desiree sa...

Nämen såååå söta! Ja de känner väl att du är en vänlig själ som tycker om katter och ser til att de får det bra. En klok kattmamma som valde dig verkar det vara. Du har ett gott hjärta för djuren både stora och små.
Kram

Saltistjejen sa...

Men DU vad underbara!!!!! Kanske har du ngt magiskt över dig Marianne!!!!! :-)
Jag tror att katterna kan känna din godhet och hur vänligt sinnad du är som person. Så nu ahr du små sommarbebisar igen då! Mysigt!
Stor kram!

Suzesan sa...

Hahah de har väl hört om att det finns en bra restaurang som drivs av en snäll människa som gillar katter. Du vet hur det är. Är maten god på ett ställe så ska alla gå dit och äta.

Så söta. Vad snäll du är som räddar Kairos alla katter. Kattor. Är den ena ungen blind på ena ögat eller blundar den bara. Fin bild på kråkan. Haha kattungarna stirrar ju som om ögona ska ramla ut. Syns att de är livrädda men nyfikna. Åhhh så snällt av dig att ge dem mat.

Kram
/Susanne

Grekland nu sa...

Jag håller med om att det måste vara ryktet som gått. Här vankas mat, kom och ät...Och jag skrattar åt att du fotat en kråka och jag en påfågel! Kram!

anna of sweden sa...

Tror också på din katt-aura. De känner sig välkomna.

Härliga bilder!

olgakatt sa...

Katter har inte bara ett sjätte sinne, de har många fler! Vad är fem våningar mot det, jag bara undrar!!

Elisabeth sa...

Jag tror också att de känner av att de är välkomna!

KARLAVAGNEN sa...

Fem våningar - wow okay! Men du luktar nog katt och så skriker du ju inte åt dem eller kastar saker på dem. Tvärtom misstänker jag! De märker av att du är en snälling!!!

Anne sa...

Jag tror absolut att de känner att du är en godhjärtad, snäll och underbar person. Att det finns i en auro, fält eller att du ja på något sätt sänder ut de vibrationerna. Djur är ju väldigt kloka och med starka sinnen, bra på att läsa av (tycker jag i alla fall) så de känner nog av din godhet, att det är tryggt hos dig, säkert vara runt omkring dig och där du bor.
Jag tycker man riktigt ser på den ena bilden hur hungrig den spräckliga katten är, stackarn.
KRAM

Marianne sa...

Desirée: De är riktiga hjärteknipare de där tre små. Men den brun-vita är jätteskygg, den håller sig undan så att den kan se mig men den vågar sig inte fram och äta. Hoppas den kommer snart.

Kram!

Saltis: Ja nu har jag nya bebisar. Jag kanske borde utbilda mig till barnmorska? Hm, faktum är att det var planen med syrreutbildningen, men sedan blev det annat.

Kramar!

Suzsan: Men grejen är att jag inte har haft restaurang här, så det fanns liksom ingenting som kunde locka!

Det är mamman, hon är blind på ena ögat. Vet inte vad som har hänt, men hon verkar inte ha ont. Jag kanske borde ta henne till veterinär, men det funkar inte med ungarna. De kan inte vara ensamma så länge och jag får inte tag i dem för att följa med. De har ett hårt liv, men nu slipper de vara hungriga i alla fall.

Kram!

Marianne sa...

Ingabritt: Haha, ja de två "reportagen" blev faktiskt rätt lika när jag tänker på saken!

Anna: Tack! Ja jag har väl något magnetiskt fält runt mig. : )

Olgakatt: Både nio sinnen och nio liv. Inte konstigt att vi är deras betjänter : )

Marianne sa...

Elisabeth: Ja det är väl som Karlavagnen skriver, att jag inte kastar saker efter dem och skriker. Nå, det gör inte de flesta här, de flesta ignorerar dem bara.

Karlavagnen: Haha, nej det är lite tvärtom. Pipig bebisröst när jag får syn på en katt är snarare min reaktion. : )

Anne: Den spräckliga är mamman, hon är blind på ena ögat och förfärligt mager. Hon är nog en av de magraste katter jag har sett. Så nu är det gödning på gång med mat tre gånger om dagen och ordentligt med vatten dess emellan.

Kram!

Karin på FOX sa...

Lite avmaskning skulle kanske sitta bra oxå?
Min syster bodde på marken tidigare i mellersta Israel. För sådär 25 år sen hittade hon en kartong kattungar på en ödetomt intill. Dom lyckades hon få att överleva. De var så små att de inte kunde kissa och bajsa själva utan hon fick låtsas vara kattmamma och massera därbak. Sedan dess har det bott ett varierande antal katter i och kring hennes lägenhet. Genom kattluckan kom både hennes och grannskapets vildkatter för att äta och vila ut efter strapatser och slagsmål. Somliga kom bara när det var dags att föda. När hon kom hem till Sverige på semester hade hon avtalat med en granne som kokade nordafrikanska läckerheter åt kattsamhället. Nu bor hon på nionde våningen och tog med sig de tre mest bofasta i flytten. De har accepterat att bli innekatter, men har en takterass att leka och jaga duvor på.

Suzesan sa...

Hmmm alltså jag pratar om din förra kattarestaurang. SÅNT glömmer de inte. DE snackar ihop sig. Ahaa det är mamman. Stackars katta men nu får de mat iallafall.

Kram
/Susanne

Marianne sa...

Karin: Jo, lite avmaskning hade nog suttit fint med den kattan.

Så gulligt av din syster att rädda ungarna! Vi hade lite så i Bulgarien, att katterna kom och gick lite som de ville. Men sedan flyttade vi till en våning på femte våningen i Istanbul, så vår "kärnfamilj" fick bli innekatter. Nu hoppas vi att vi ska kunna bo så att katterna får gå ut i Sverige, här vågar jag inte släppa ut dem med tanke på alla konstiga sjukdomar som kan finnas.

Suz: Haha, ja den restaurangen ja! Jo, det ryktet kan ju ha gått förstås : )

Kram!

Otta sa...

OH! Vad söta!!! Har hon bara ett öga??? Jag tror att du är en kattmagnet! Precis som jag själv är och som Nour har blivit. Det kunde vara mycket värre...:-)

Kramar

Marianne sa...

Otta: Ja, hon är blind på ena ögat. Vet inte vad som har hänt med ögat, men hon verkar inte besvärad eller att ha ont. Ögat är en gammas skada, eller om hon är född med det, ser ut så i alla fall.

Ja på förra stället hade vi 20 katter ...

Kram!

Lotta sa...

Så vackra bilder och fina, fina motiv! Ja, de känner väl på sig att "Här får vi mat". Jag hade gjort samma sak och hoppas de små klarar sig nu när mamma är mätt :-)

Marianne sa...

Lotta: Tack!

De två vita ungarna kommer fram och äter om jag bara backer en halvmeter från matskålen, men den brun-vita håller sig undan. Vet inte om den inte har fattat att det är käk på gång. Men då finns i alla fall mer mjölk till den lille. Har fått för mig att det är en kille eftersom han är lite fegare : )

Anna, Fair and True sa...

Du är så god som tar hand om alla kissar!

Marianne sa...

Anna: Nej, det är bara det att jag inte kan med att se dem så där hungriga och magra.