Eid Mabruk

Boganvilla.

Det är en boganvilla. Ingen vann tävlingen.

Dagen började med att vi bestämde oss för att ha en riktig slödag. Läsa bloggar, skriva blogg, sy gardiner, laga god mat och bara inte göra någonting i största allmänhet. Det blev inte riktigt så.

Först kom Maken på att vi måste till banken för sedan stänger de för resten av veckan. Och i dag skulle de stänga redan klockan ett. Järnet iväg. På Dandy Mall dit vi vanligtvis går var det redan stängt. Så vi åkte till Hyper One och där var det öppet men ni kan ju tänka er vilken kö det var. Nå, som alla köer gick även den här sakta men säkert framåt och det blev vår tur. Sedan åkte vi hem för att slöa resten av dagen.

Väl hemkomna ringde de från tygaffären och sa att våra gardiner var färdiga. De skulle ha öppet till halv fyra, sedan vara stängda till och med måndag*. Jaha, det blev järnet iväg till Mohandiseen och hämta gardiner. Passade samtidigt på att beställa sängöverkast till gästrummet i källaren. Sedan åkte vi hem. Men på hemvägen kom vi på att affärerna förmodligen skulle hålla stängt de också fram till måndag, eller i alla fall de närmsta dagarna och mjölken var slut, grönsakerna var slut ... 

Järnet iväg till HyperOne IGEN. Och då hamnade vi mitt i värsta Eid-shoppingen. Jo, för nu börjar den största högtiden i den muslimska världen, slutet på fastemånaden Ramadan. I Sverige och Turkiet började Eid al-Fitr eller Şeker Bayram redan i dag, men här börjar det i morgon och sista fastedagen är i dag. Så i dag var ALLA tvungna att handla inför festandet som börjar i morgon och varar i dagarna tre. Julhandeln är en barnlek i jämförelse kan jag tala om. Två slagsmål utbröt i kön till kassorna (ingen blev skadad) och det var allmän kalabalik med folk som försökte tränga sig före och två köer som visade sig gå till en kassa osv. Enda sättet att klara av en sådan situation är att vara lugn och glad och tycka att allt är jättekul. Annars är det bättre att åka hem och suga på ramarna. Jag lovar.

I kön pratade jag lite med en kvinna som var helt täckt, dvs hon hade bara en smal öppning för ögonen, i övrigt var hela hennes kropp och ansikte täckt av svart. Jag vet inte hur jag ska förklara det här, men jag fick faktiskt en känsla av att jag visste hur hon såg ut. Trots att jag bara såg hennes ögon. Hon pratade utmärkt engelska.

I morgon ska vi ha den där slöa slapparedagen!

Till alla som har fastat: Eid Mabruk eller İyi Bayramlar!

Till alla judar: Gott nytt år! har jag fått för mig att man firar i den judiska världen. Stämmer det?

Till alla som inte firar någon större högtid: Ha en skön tisdagskväll! Själv ska jag fålla gardiner!

*Lördag är ledig dag som vanligt, söndag är klämdag och måndag är Arméns dag och då kan man ju inte ha öppet.

Dit ska jag aldrig mer

Någon som vet vad det här är för blomma?

Det påstås att allt kan säljas med mördande reklam, men det stämmer inte. Möjligen kan man locka till sig folk att titta på det man vill sälja med mördande reklam, men man köper ändå inte skräp. Varför ska jag betala 200 för en begagnat t-shirt av Betty Barclay när jag kan få en ny av Daniel Hechter för 55? Varför ska jag betala 350 för en begagnad blus när jag får en ny Daniel Hechter långkofta i mullvadsfärgad ull och med krage som kan knäppas ända upp och göras till polo för 279? Jag bara undrar.

Nä, den där "outleten" var bara skräp. Rent skräp till dyra priser.

Så vi åkte till Marriott i stället och satte oss i deras lummiga trädgård och åt lunch. Sedan gick vi en sväng i hotellets affärer och det var där jag hittade mina nya Daniel Hechter-grejor. Lite ledsamt att koftan ska behöva hänga oanvänd i garderoben några månader, men sånt är livet.

Sedan åkte vi till Clarins och bokade tid för ansiktsbehandlingar. Jo då, nu ska det lekas lyxhustru. Och där kunde jag självklart inte låta bli en härlig handkräm, en peeling för ansiktet och ett litet läppglans. Funderar också på att köpa en parfym av Hermés som de sålde: Un Jardin sur le Nil. Den var lite citronig och passar väl rätt bra när man bor här?

Nu ska jag fålla gardiner till gästrummet i källaren så det blir fint tills ni kommer.

Hit ska jag i dag

De utlovar varor från Ikea, Tupperware, Oriflame, La Perla, Network, GF Ferre, Alain Manoukian, Armani, Juicy Couture, S. Oliver, River Island, Network, LACOSTE, Ralph Lauren, Abercrombie & Fitch, Zara, Cavalli, Next, BHS, Oshkosh, Baby Einstein, Sesame Street,

Sand Sun, Zara Footwear's, OrthoLite Insoles Footwear's.

Överskottslager på dessa varor. Hahahahahahahahahahaha. Men kolla ska vi och jag kan tänka mig ett litet lack-bord inne i badrummet. Vi misstänker hur som helst att de har varit i typ Dubai och handlat, och sedan har de fått en del över. Vi vet i alla fall att just de här möblerna inte tillverkas i det här landet, så det kan inte vara sådant som har råkat ramla av bandet. I alla fall inte möblerna. Det andra vet man förstås inte.

Lite kul när reklamen är "IKEA furniture now available in Egypt ..."

Jag är svensk, trallallaa lallalalaaa - var det inte en sång som gick ungefär så?

Femfemma

Nu tycker jag att det är dags för en av listorna jag har varit runt och hittat hos olika bloggare. Den här hittade jag hos Emma i Aberdeen.

5 platser där jag har bott:
• Stockholm – där är jag född, närmare bestämt i Vällingby där jag bodde de första tre åren av mitt liv. Sedan flyttade vi till Lilla Essingen, så det var där jag växte upp och tänker på som platsen för min barndom.
• Helsingborg – där bodde jag i sjutton år. Helsingborg är en stor liten stad med alla härliga badstränder, bra krogar, härliga människor av alla de sorter, bra klädaffärer, bra mataffärer och en fantastisk vy över sundet till Danmark och Kronborgs slott.
• Sofia – Bulgariens huvudstad. Där var riktigt fattigt och trasigt när vi kom, men under de år vi bodde där började staden blomstra och allt blev bättre och bättre. Det allra bästa var när servicepersonal plötsligt började le. Från att affärsbiträdena hade sett ut som ”å nej, nu kommer en kund och stör” till att le välkomnande var ett stort och viktigt steg.
• Istanbul – inte huvudstad i Turkiet, men den största och viktigaste staden. Och ack så vacker! Där lämnade jag mitt hjärta bland folkmyllret, minareterna och Bosporens glittrande vatten.
• Kairo – här bor jag nu. Staden vid Nilens stränder med det väldiga Sahara runt knuten. Här är varmt, men inte bara i luften, utan även i människornas hjärtan.

5 jobb jag har haft:
• Bartender var rätt skoj att ha som extraknäck. Det var samtidigt som filmen Cocktail gick med Tompan Cruise. Och jodå, jag blev en fena på att flippa upp isbitarna i glasen och eftersom modedrinken just då var B52 var den stora sporten att hälla upp den drinken utan att använda baksidan av en sked – och hälla dryckerna i fel ordning men så att de ändå lade sig rätt.
• Ska bli sjuksyster jaag, trallalalaa – ja, det blev jag och antar att jag är det fortfarande, men jag måste säga att det bara är på papperet i dag för det var cirka 25 år sedan jag satte foten på en avdelning, så jag kan ingenting längre.
• Medicinsk skadereglerare på försäkringsbolag – heter det så på svenska? Det har jag varit i två länder: USA och Turkiet. På engelska heter det i alla fall claims approver. Då ska man se om farbror doktorn har tagit betalt för vettiga saker i samband med aktuell diagnos och betala honom för det han har gjort. Om patienten har brutit lillfingret godkänner man alltså inte röntgen av stortån, för att uttrycka saken enkelt. Aningen trist rutinjobb.
• Sekreterare har jag också varit minsann. På läkemedelsföretaget Ferring som låg i Malmö. Där var jag sekreterare åt ett antal forskningsavdelningar, grundforskning kemi, farmaci, farmakologi. Och kemiproduktionen också förresten. Och faktiskt bibliotekarie också tills jag fick dem att inse att det vore smart med en riktig sådan om man har ett stort forskningsbibliotek. Hihi, det jobbet fick jag fastän jag sa ”nej, skriva maskin kan jag inte, men jag kan lära mig.” Det är faktiskt den arbetsplats där jag har trivts allra, allra bäst, där jag hade de bästa cheferna i världen och arbetskamrater som fortfarande gör mig varm i hjärtat.
• Klinisk prövningsledare. På ett stort internationellt läkemedelsföretag var det. Det man gör då är i princip att hjälpa läkarna och sjuksköterskorna ute i landet att följa alla lagar, regler och förordningar samt studieupplägget så att all insamlad data i studien blir jämförbar. Det man studerar är nya läkemedel som ännu inte är godkända för försäljning men som har kommit så långt att de provas på stora (obs frivilliga och väl informerade) grupper av patienter med den aktuella sjukdomen, vanligtvis över hela Europa.

5 saker i min handväska:
• Plånbok som själv tillverkar nya pengar, så fort jag tar upp en tusenlapp ur den växer det genast fram en ny. Inte.
• Cerat. Jag blir alltid väldigt torr om läpparna och om jag inte har ett cerat tillgängligt dygnet runt blir jag tokig.
• Handkräm. Samma där. Händerna blir som fnöske och får jag inte lite handkräm då kan jag inte ta i någonting för då ryser jag.
• Nazar boncuğu – det är turkiska och det är en sån där sten i blått med ett öga i mitten som vänder bort det onda ögat. Det har bara blivit så att jag har en i varje handväska. Ibland får man en sådan när man är och handlar i Turkiet, och så åker den ner i handväskan och blir liggande. De får ligga kvar, man vet aldrig vilken nytta de gör.
• Penna. Man vet aldrig vad man behöver skriva upp.

5 saker i min frys:
Det vet ni redan, så jag tänker i stället tala om vad jag har på mitt skrivbord:
• Kameran – alltid redo.
• En flaska vatten – alltid törstig.
• Arton miljoner små lappar med anteckningar om vad jag ska göra – alltid glömsk.
• Två högar med böcker som jag har läst och som jag ska skriva om i bloggen så att jag delar med mig av lite lästips – alltid för mycket annat att göra.
• En katt – alltid gosig.

Sista gällde fem saker man har i sin bil men jag har ingen bil så väljer att lista
5 saker jag gillar att göra en ledig dag:
Hihi, jag är egentligen alltid ledig : D men vi kan väl säga när Maken är ledig:
• Åka ut och undersöka någon plats eller affär eller liknande där vi aldrig har varit tidigare.
• Slöa tillsammans.
• Bjuda hem goda vänner på middag, gärna grill i trädgården.
• Få honom att laga mat – inte det lättaste.
• Prata om allt mellan himmel och jord.

Jag vill utmana: Alla och envar som har lust!

På allmän begäran

Eller rättare sagt allmän begäran från Maken, kommer här ett foto på honom där han tycker att han ser lite bättre ut än på det jag publicerade för ett tag sedan. Och det är inte ett "mug-shot" trots ränderna i bakgrunden, det är bara husväggen på Kontoret.

Klas.

Foto: Sherin

Larvig stavning

De här små rackarna bor i en av krukorna på altanen vid vår ytterdörr. Hittade dem när jag (äntligen) tog mig an ogräset som trivdes väldigt bra i krukorna med boganvilla - och härmed gör jag stavningsrevolution! Jag vet att den där speciella växten stavas på något fånigt franskt sätt, men ingen människa utom specialister som skriver det hela dagarna kan hålla reda på hur det ska vara. Dags att försvenska den växtens namn och stava som det låter: Boganvilla. Inte tusan skriver vi fauteuil, nä vi skriver fåtölj. Varför ska vi då skriva "bougainvillea"? Jag bara undrar?

Jag undrar vad de här små ska bli när de blir stora.

Fredagstema Show and Tell: Väggar

Sista fredagen i september betyder sista fredagstemat från Petra i Puerto Rico. TACK Petra för roliga, lärorika och utmanande teman under den här månaden. I oktober är det Anna i Stockholm som bestämmer teman.

Dagens tema är väggar. Jag hade egentligen tänkt åka ut på stan och fotografera vackra, fula, slitna, nya, traditionella och moderna väggar - men det har inte blivit av. Så jag har i stället hållit mig till väggarna här hemma i vårt hus.

Palmskugga.

En kväll när jag gick runt och släckte upptäckte jag att strålkastarna från palatsbygget här vid sidan av vårt område gav så mycket ljus att palmen i trädgården kastade en skugga på väggen i salongen. Fotot är inte vidare proffsigt, men det ger ändå en idé om hur det ser ut.

Hallvägg.

När man bor i ett så här hysteriskt stort hus som vi gör för tillfället får man också stora väggar som blir rätt svåra att dekorera om man inte har stora tavlor och stora bonader eller liknande. När vi bodde i Istanbul tyckte vi att vi hade rätt stora tavlor, men de är små och pluttiga på de här väggarna! Väggen bakom trappan är en av de väggar som behöver någonting stort. Ett fult proppskåp och en ful porttelefon (vad man nu ska med det till när man bor i en villa) gör dessutom att ytan bryts sönder så att det blir ännu svårare att hänga någonting där. Proppskåpet måste man också komma åt ibland. Så väggen är tom och trist tills vi hittar någonting som passar där.

Väggen ovanför soffan i tv-rummet.

Väggen ovanför soffan i tv-rummet är ännu en vägg där vi vill ha någonting stort. Den får också vara tom tills vi hittar någonting bra. Och jo, det är Makens knä och kalufs som sticker upp i soffan.

Köksvägg.

Väggarna i köket var inte att leka med när vi flyttade hit. Som ni ser på bilden är det små sprickor i kaklet som någon sorts design. Som ni kanske också ser är det lite svart på en del ställen i sprickorna och andra är vita och fina. När vi kom hit var ALLA sådana sprickor i HELA köket, från golv till tak, svarta. Vi trodde att det ingick i designen. Det gjorde det inte - det var SMUTS. Så vi har alltså stått med klorin, kniv, antibakteriella medel, Ajax, maskindiskmedel, stoppnålar, knappnålar, stålborstar ... och skrubbat dessa väggar och petat i alla sprickor och fogar för att få dem rena. Jag vet inte hur många timmar det tog, men det var många. Och på några ställen gick det bara inte bort. 

Och så lite av vad vi ändå har PÅ väggarna:

Griffeltavla.

När barnbarnen var här passade Matilda på att skriva på svarta tavlan: "Åsnor är bättre än snor, jag står här och glor." Det är hon som har illustrerat också. Bilen vet jag inte vem som har gjort, men jag gissar på Maken som också är den som redan tidigare hade skrivit 900 $ per ton. Jag tror det är stålpris på världsmarknaden, men jag är inte säker.

Brev från farfar.

Jag har en skatt på väggen, och det är ett brev från min farfar som han skrev när jag var ett år gammal. Ni kan inte läsa vad som står om ni inte kan indonesiska, men Titi, det är jag. Visst hade han en vacker handstil? Det är det enda jag har efter min farmor och farfar, så det är inramat tillsammans med kuvertet.

Batak-kalender.

En lite udda sak som hänger på ena väggen i hallen, vid spegeln, är en batak-kalender. Bataker är ett folkslag på Sumatra, samma ö som min pappa kommer från i Indonesien, men pappa var inte batak (han var minangkabau). Hur som helst, den här kalendern har tolv pinnar som hänger ner, en för varje månad, och de är i sin tur uppdelade i dagar. Varje dag har en symbol som talar om vilken sorts dag det är. Det vill säga om det är en bra dag att göra affärer eller om det är en dålig dag så att det är bättre att stanna hemma och vila.

Bulgarisk koskälla och ikon.

Ett kärt minne från Bulgarien är den lilla ikonen och koskällan jag fick av studenterna på Skandinavistik-linjen på universitetet. Där jobbade jag som konversationslärare till dessa lysande studenter som alltså lärde sig främst svenska, men även norska och danska. Jag ser att ikonen hänger snett, måste rätta till det!

Istanbul.

Vi har många minnen från Istanbul, vad annat efter drygt sex år i en stad man älskar. Den här lilla tavlan som jag köpte av konstnären på söndagsmarknaden i Ortaköy tycker jag är lysande. Mängder med hus, mängder med banker, en av broarna över Bosporen, moskéer, kyrkor och synagogor om vartannat och så bussar och bilar och massor av människor. Den hänger över mitt skrivbord. 

Miniatyr, framsidan.

Miniatyrkonsten är ju en klassisk konstart i Mellanöstern. Här en tavla jag inte kunde låta bli att köpa av "min" miniatyrhandlare i Istanbul.

Miniatyr, baksidan.

Om man vänder på tavlan kan man läsa texten som står på baksidan av bladet. Tavlan är inramad med glas på båda sidor.

Kongs miner.

En av mina bästa kompisar har en brorsson som är en talangfull kille, och om han behåller sitt intresse har han stora chanser att bli konstnär när han blir stor. Jag fick ett blad med lite kludd han hade gjort av King Kongs miner. Martin var alltså bara 12 år när han gjorde den här! Och visst har han sett bilder av King Kong, men han sitter alltså inte och ritar av, han ritar det han har i huvudet.

Självporträtt.

Och så har jag faktiskt ett gammalt självporträtt vid skrivbordet. Jag tror jag var 4 år där. Klänningen köpte vi i Barcelona, det är en ljusblå klänning med urvackra spetsar. Önskar att jag hade den kvar, då hade jag nog ramat in den för så vacker var den. 

Fler fredagsbloggare hittar du här: Annika, Desirée, Lullun, Saltis, Aurorabuddha, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Susanne, Lia, Leopardia, Anne-Marie, Marina, Ingabritt, MKB, Marie, Strandmamman, Barbamorsan, Ulrika, Jemayá, Nina, Kicki.

Om jag har missat dig så säg till!

Nu hör han illa igen

Jag: Vad ska jag baka nästa gång jag bakar? Blåbärsmuffins eller brownies?

Han: Kanelbullar.

Hantverk

Den här herren brukar ibland sitta vid huvudentrén till Blå moskén (Sultan Ahmed camii) vid Hippodromen (At Meydanı) i İstanbul. Alltid lika go' och gla', sitter han där med sin stickning.

Världens godaste äppelkaka

Om du ännu inte har bakat Petras äppelkaka som hon lade ut recept till i går, så gör det. Den är så supergod att det slår alla världsrekord! Jag kan tala om att halva kakan gick åt här i går kväll, fördelat på två personer. Att det inte gick åt mer beror på att det bara inte fanns plats för mer i våra magar, hur gärna vi än ville.

Den är väldigt lätt att baka, så även den som är ovan vid att baka kan göra den.

Du behöver inte göra vaniljsås till, för den är inbyggd.

Om du absolut vägrar att baka själv, gör ett undantag eller ge receptet till en granne eller kompis som bakar och som sedan bjuder in dig på det hon/han har bakat.

Om du bantar så måste du ändå få festa till det lite kanske var fjortonde dag eller hur du nu har lagt upp det hela, passa på då.

Om du inte kan engelska (för receptet är skrivet på engelska) ge mig din mejladress så ska jag översätta det till dig. Uppdatering: Petra har lagt ut receptet på svenska också, så det är bara att klicka på länken här ovan så får ni receptet på både svenska och engelska.

Gör vad som helst, men se till att få äta av denna vansinnigt goda kaka. Annars får du skylla dig själv.

Vad ska man göra?

Carl Fredrik Reuterswärd: Non violence.

Fotot lånat från Wikimedia.

Människor undrar vad man ska göra för att stoppa framtida skolskjutningar. Jag vet precis vad man ska göra:

Man ska totalförbjuda alla privata skjutvapen. Punkt.

Jaha, men alla jägare, då? Ska inte de få ha jaktvapen? Jo, det kan de väl få ha, men varför ska de ha dem hemma? Alla jaktvapen ska lämnas in i ett härför avsett förråd som sköts av polisen, och kvitteras ut under jaktsäsong. Kostnaden ska finansieras genom att dessa jägare betalar självkostnadspris.

Jaha, men de som skjuter i skytteklubbar som hobby? Ska inte de få ha skjutvapen? De kan väl få skjuta prick på sina tavlor, men handhavandet av dessa vapen ska ske på samma sätt som för jägarna.

Blir inte det krångligt för dem? Jaha. Byt hobby då!

Okej, men alla illegala skjutvapen? Ge polisen lagstadgad rätt att vid minsta misstanke göra husrannsakan eller kroppsvisitering och beslagta vapnen. Mycket stränga böter och eller långa fängelsestraff för vapeninnehav.

Om vi kunde ta och rensa upp i det här vapenträsket kunde vi kanske minska antalet grova rån, gängskjutningar, skolskjutningar, vådaskjutningar och jag vet inte allt vad det är. För det är bara att inse: Ett skjutvapen är konstruerat för att döda, ingenting annat.

Onsdagsrecept: Mangokyckling

Enligt löfte lagade jag mangokyckling härom dagen för att testa om det var ett bra recept, och eftersom det blev jättegott delar jag också med mig av det så att ni får smaka.

Enligt receptet ska man laga någonting annat om man inte hittar en väl mogen mango, men jag tror faktiskt att det är överdrivet. Om du inte har en väl mogen mango, så fördubbla mängden mango chutney i stället. Det blir kanske inte lika gott, men jag kan tala om att såsen var himmelskt god redan innan jag hade i den färska mangon.

Dessutom står det att det här receptet är lagom till fyra personer och 1 kg kyckling. Jag använde bara två kycklingfiléer men samma mängder i övrigt till såsen och jag tror faktiskt att man ska vara max tre personer om den här mängden eftersom såsen är så god. Alltså tre kycklingfiléer, max. Om man gillar sås.

Receptet kommer från Arlas kokbok.

Hackad chili.

Mangokyckling (3 portioner)

3 kycklingfiléer

1/2 röd chilifrukt eller 1 tsk sambal oelek (ta mer om du vill ha lite mer sting)

1 dl vatten

1 hönsbuljongtärning

1 msk kinesisk soja

1 purjolök (jag använde sockerärtor, för jag hade ingen purjo)

2 dl crème fraiche

2 msk mango chutney

1 mango

Bryn kycklingen i smör i en stekpanna. Flytta över i en gryta.

Kärna ur, hacka och lägg i chilifrukten eller sambalen. Tillsätt vatten, buljongtärning och soja. Koka under lock cirka 15 minuter.

Strimla purjolöken grovt. Rör i purjolök, crème fraiche och mango chutney. Låt grytan koka 5 minuter.

Skala mangon och skär loss fruktköttet från kärnan. Skär den i bitar och rör ner i grytan.

Servera med kokt ris och mango chutney.

Småkakor.

Ramadan börjar närma sig sitt slut och den 1 oktober (preliminärt, beror på månen) börjar den stora festen Eid El-Fitr, eller Şeker Bayram som den heter på turkiska. Då åker man runt och besöker alla släktingar och vänner och man äter massor med god mat och ger varandra presenter. Och som man förstår av det turkiska namnet på helgen (Sockerhelgen) äter man också mycket sötsaker. Ungefär som vi firar jul, med andra ord.

Inför den stora helgen har Kontoret delat ut en liten present till alla anställda, så även till oss. Liten och liten, det är 5-6 KILO småkakor. Passande om man har en stor släkt och väntar många besökare, men till två personer som kanske inte riktigt är sååå förtjusta i de här vansinnigt söta och lite dammiga kakorna är det kanske att ta i. Jag plockade undan tolv stycken och har gett bort resten till en som har lite bättre användning för dem.

En lista

Det har cirkulerat en del listor på bloggarna den sista tiden, och sådant är alltid roligt. Så nu har jag varit inne hos flera och hämtat listor. Men det blir ganska långt, så i dag får det räcka med den jag hittade hos Annika:

1.Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
you, but –”
Jaha, det var väl den tråkigaste raden i hela den boken som är Originalet till Förstenad av Barbara Nadel som snart finns i en bokhandel nära dig om du bor i Sverige. Annars heter den Petrified.

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Kokboken med recept till Mangokyckling som ni ska få i morgon när det där dags för Onsdagsrecept.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Ett program om och med Björn Skifs. Väldigt roligt att höra honom berätta om sitt liv och se snuttar av det han har gjort på scenen. Faktiskt en av de bästa svenska artisterna, synd bara att den där Bengt Palmers gjorde honom till slagdängeartist i stället för att låta honom utveckla sina musikaliska talanger som han har i övermått.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
Hmm, 15.43. Nähä, den är 16.32.

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
En klocka som tickar (hur mycket jag lägger märke till den i övrigt märker ni i svaret på fråga nummer 4) och Tjorvan som ligger i mitt knä och kurrar så det ekar.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Då gick jag hem från min trevliga granne med en bunt svenska damtidningar i famnen. Jag hade varit hos henne och fikat. Jag gick nog ganska långsamt och vingligt för jag kunde inte låta bli att glutta lite i dem.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Tittade på? Eh, datorn? De tre bloggarna jag var inne och hämtade listorna hos?

8. Vad har du på dig?
Usch, jag är verkligen inte finklädd när jag går runt här hemma och sölar. Mina favoritslapparshorts som är drygt knälånga och egentligen menade som träningsbyxor. Samt t-shirt. Ja och så underkläder, men dem går jag inte närmare in på.

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Ja, och jag kommer ihåg delar av drömmen. Jag drömde att jag hade färgat håret kolsvart och det var verkligen inte snyggt på mig för det blev så hårt. Jag såg ut att tillhöra ett visst garde av damer som kan ses på vissa gatstumpar runt om i städerna. Så jag bestämde mig för att blondera mig. I drömmen alltså! Drömtydning, någon?

10. När skrattade du senast?
Hmm, det var nog hemma hos min trevliga granne när vi fikade.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En massa småtavlor, bland annat några som min son gjorde när han var liten, en klocka, några vägghyllor för krafs, några större tavlor också men det är mest tavlor som vi tycker om men som inte passade någon annanstans.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Hahaha, jo. Men det är inte så konstiga saker i det här landet, bara konstiga saker för en utlänning som jag. Som exempel kan nämnas trafikpoliser som sitter i sina kurar med benen uppstöttade mot väggen i kuren och nedhasade på stolen i en ganska obekväm ställning som de ändå lyckas sova i.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Kul, annars hade jag inte gjort den.

14. Vilken var den senaste film du såg?
Jaa, vad hette den nu igen. En svensk film om ett antal personer som möts på ett tåg på väg till Berlin. Med bland andra Gösta Ekman och Lena Nyman.

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Då skulle jag gå till en butik här i stan som heter Karvansaray och köpa superfina möbler inspirerade av osmansk stil men i modern tappning. Och så skulle jag köpa havstomt i Sverige för att bygga det där drömhuset som jag har i huvudet. Och så skulle jag köpa en cabriolet. Och så skulle jag köpa några skolor här i landet och se till så att många barn fick gratis utbildning och mat och kläder.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag är nöjd med min näsa. Har aldrig haft näskomplex.

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Då skulle det inte finnas svältande människor, alla människor skulle ha tillgång till skola och sjukvård och alla skulle ha ett vettigt boende. Alla människor skulle vara lika värda överallt oavsett kön, utbildning etc. Nu blev det flera grejor, men det är mycket som behöver bli bättre.

18. Tycker du om att dansa?
Ja, men det blir inte så ofta numera.

19. George Bush?
NO!

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Emil.

22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Jepp!

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Pärleporten? Är det den på Topkapipalatset som menas? Nej, det kan det inte vara för Gud är inte ett turkiskt namn. Aha, den där i himmelen? Ja då vill jag att HON ska säga välkommen in, här finns mer än bara moln och små harpor, så det är inte alls tråkigt.

Om du tycker det är kul med listor så häng på och svara på den du också. Jag kommer gärna och tittar!

Shoppingfynd

Nu har jag sprungit på stan två dagar i sträck! Mycket ovanligt för mig och mycket givande, både upplevelsemässigt och fyndmässigt. Möjligen håller inte plånboken med, men så farligt var det inte ändå.

I lördags var kompisen K och jag nere i Zamalek, stadsdelen på den stora ön El-Gezirah som ligger mitt i Nilen och det område där många ambassader är placerade, bland annat den svenska. Det var inte främst klädaffärer vi var ute efter, utan heminredning. Jag och Maken har under drygt ett års tid letat efter små nätta bord att ha runt soffa och fåtöljer, sådana man lätt kan flytta runt efter behov och placera en kaffekopp och liknande på så att det blir bekvämt att sitta där. Nu har vi ett soffbord som visserligen är väldigt fint (tycker jag) och som Maken både har designat och tillverkat, men det är fruktansvärt obekvämt eftersom man nästan måste resa sig för att nå kaffe och kaka.

Snyggt men opraktiskt soffbord.

Nöden har ingen lag, så vi har använt oss av fula men praktiska pallar för ändamålet. Inte särskilt roligt, men vad gör man när man inte hittar annat än tunga och krusidulliga småbord?

Ful men praktisk pall.

Men nu hittade jag ett marockanskt bord som är litet och lätt och om än inte det vi hade tänkt oss, i alla fall lite roligt. Passar kanske inte riktigt perfekt, men de är hundra gånger bättre än de fula pallarna, och eftersom de var rätt billiga ska vi skaffa ett par tre stycken till. En vacker dag när vi har drömhuset i Sverige kanske de blir riktigt fina på den där stora terrassen jag vill ha med utsikt över havet och ...

Marockanskt litet bord.

En affär - eller som det hette Galleri - hade väldigt fint egyptiskt hantverk i moderna versioner. Jag föll pladask för en uppsättning serveringsfat i vit metall men köpte dem inte eftersom det skulle gå på över tusen kronor och då vill jag fundera först. Kommer nog att köpa dem för då har vi sedan en serie fat till allt från flingsalt till potatis och grönsaker och bröd och vad man nu ska servera. I stället nöjde jag mig med en soffkudde som jag förälskade mig i. Vill nog ha fler sådana också. Den passar jättebra till mina älskade soffkuddar med osmanska motiv.

Kudden är finare i verkligheten.

Lite taffligt påsydd dekoration på kudden, jag ska fixa till det.

Detsamma hände i en affär som har fantastiska lampor och lyktor och skåp och jag vet inte allt vad. Jag hittade en stor lykta som nådde mig nästan upp till gumpen och var perfekt att ha både stora eller många mindre stearinljus i, både inomhus och utomhus. När man har tre katter är det dessutom bra att skydda eldslågan så att det hela inte resulterar i bränd kattsvans. Men den var också ganska dyr, så den ligger i funderingsstadiet. Kommer nog att sluta med att den hamnar här hemma. Däremot kunde jag inte låta bli en liten fågel som är gjord för att sitta och titta ut från bokhyllan.

Litterär pippi.

I går, söndag, tog Maken ledigt för att vi skulle åka och köpa gardiner. Så det gjorde vi. Affären med de vackra tygerna ligger i stadsdelen Mohandiseen, hitom Nilen. Så nu har vi beställt gardiner till sovrum, arbetsrum och gästrummet här på ovanvåningen. Plus kuddar som matchar gardinen i gästrummet. De syr upp hela kalaset för bara 400:-! Det är det verkligen värt eftersom jag inte är så där vidare värst bra på att sy, utan måste sitta och sy för hand om det ska bli någorlunda. Jag tappar kontrollen över symaskiner som skenar iväg och förstör allt med sneda vinda sömmar, och det vill man ju inte ha. Nu slipper jag det mastodontjobbet! De ska även få klä om min kontorsstol, det kostar cirka 150:- plus tyg. Som hittat!

Gardiner kräver även gardinstänger, så vi åkte till en butik som har diverse pryttlar. Där hittade jag ett dörrhandtag som jag bara inte kunde låta bli att köpa. Inte för att jag har någonstans att sätta dörrhandtagsgubben, men i det där drömhuset ... Och tills dess kan man göra en liten tavla av honom.

Handtagsgubbe.

Handtagsgubben var väldigt svår att fotografera, men här får ni i alla fall en uppfattning.

Kunde inte låta bli några granatäpplen som såldes i ett litet gatustånd. Vacker dekoration som man kan göra nyttig juice av när man har tröttnat. Till jul vill jag ha en hel hög granatäpplen på matbordet.

Granatäpplen.

I dag ska jag hålla mig hemma och låta plånboken vila.

Och till er som klagar för att era män inte är intresserade av heminredning - var tacksamma för det. Tänk vad mycket tjafs ni slipper när ni kan bestämma själva och få det snyggt så som ni vill ha det. Tacka er lyckliga stjärna.

En ovanlig frukt - Custard apple

Jag vet att det är en del som är nyfikna på vad jag gjorde för fynd i affärerna i går när jag var på stan, men jag tänker hålla er på sträckbänken i den frågan ända till i morgon eftersom jag inte har hunnit fotografera grejorna i dag. I stället ska jag visa en frukt jag hittade i mataffären i fredags, en frukt jag aldrig har sett förut: Custard apple.

Custard apple

Jag blev naturligtvis tvungen att googla på frukten och vet nu att den på latin heter Annona reticulata. Det är ett subtropiskt träd som finns spridd över världen, och en släkting jag nog har sett i Sverige är Cherimoya. Men om just den här har ett namn på svenska vet jag inte. Är det någon annan som vet?

Custard apple när man har öppnat den.

Frukten är väldigt söt och fantastiskt god, men innehåller tyvärr stora kärnor så att man får suga av fruktköttet från varje kärna eller passera det på något sätt. Och nyttig ska den vara också - fullspäckad med proteiner, vitaminer, mineraler och fibrer.

Aha, nu läser jag att man ska lägga fruktköttet i en mixer och köra bara 2 sekunder så separeras det goda från kärnorna. Det får jag prova. Och så kan man göra allt möjligt med frukten: glass, desserter, kakfyllningar ... Jag kanske återkommer med recept. Är det någon annan som har provat den här frukten?

Kan också berätta att jag har ett jättelikt myggbett (?) på låret. Det är 16 cm långt och 11 cm brett. I mitten, vid själva bettet, är det mörklila och sedan är det illrött i ungefär en fingerlängd och sedan bara svullet. Inte kan man gå runt och klia på det heller, för det sitter lite illa till. Enklare när det sitter på utsidan av låret mer ner mot knäet men det här har satt sig på motsatt håll, om man säger så.

Umm Kulthum - uppföljning till fredagstemat

Umm Kulthums staty.

Jag och kompisen K var nere i på stan i dag, och då passade jag på att gå förbi statyn av Umm Kulthum som jag skrev om i går. Tänkte jag skulle dela med mig. Det var roligt, för folk log så stolt när de såg att jag fotograferade henne.

Det finns så många fina affärer som jag inte har sett förut! Underbart hantverk, från textil till metall och allt däremellan. Jag såg flera saker som jag förmodligen kommer att köpa, men jag ville fundera lite först eftersom det inte var direkt billigt. Och det var inte heller den typen av affärer där man prutar. Lite köpte jag i alla fall, men det får ni se i morgon. Efter att ha traskat runt i sex timmar är jag ganska mör.

Det var i alla fall bara 33,5° i dag. Riktigt svalt och skönt.

Hoppas ni alla har en skön lördagskväll!

Fredagstema Show and Tell: En sång som representerar din stad/din region/ditt land

I dag är det fredag igen (hemskt vad tiden går fort när man har roligt) och det är dags för ännu ett fredagstema från Petra i Puerto Rico. I dag är det En sång som representerar din stad/region/land.

När man bor i Kairo måste man nog presentera Umm Kulthum*, det finns liksom ingen annan att välja på. Umm Kulthum, eller Österns stjärna som hon också kallas, anses fortfarande vara arabvärldens största och ojämförligt bästa sångerska under 1900-talet, trots att hon gick bort redan 1975. Ännu i denna dag har hon en nästan mytisk status bland unga egyptier och hennes skivor säljer fortfarande i cirka en miljon kopior om året. Regeringen har öppnat ett museum tillägnat henne och hon står staty på den stora ön El-Gezirah i mitten av Nilen.

Umm Kulthum föddes 1904 (födelsedatum och år är omstritt) i en liten by i norra Egypten. Hennes far var imam och upptäckte tidigt att hon hade en exceptionell sångröst. Han lärde henne recitera Koranen och när hon var 12 år fick hon förklädd till pojke vara med i en liten trupp som uppträdde och som fadern ledde. Redan som 16-åring blev hon upptäckt och inbjuden till Kairo, men hon åkte inte dit förrän 1923. Hon var under hela sitt liv stolt över sitt enkla ursprung och lyfte gärna fram det.

Hennes sånger handlar mestadels om de universella känslorna kärlek, längtan och förlust, och hon framförde dem på ett storslaget sätt under timmar, snarare än minuter. Under en typisk konsert framförde hon kanske två-tre sånger under tre till sex timmar. En sångs längd var aldrig förutbestämd utan varierade beroende på det känslomässiga samspel hon fick med sin publik. Hon improviserade genom att upprepa en fras om och om igen, hela tiden med en subtil förändring i intensitet och känslomässigt framförande för att leda publiken till ett euforiskt och extatiskt tillstånd.

Umm Kulthum spelade även in sex filmer, men slutade med det eftersom hon inte fick någon personlig kontakt med publiken genom filmerna.

Hon dog 1975 av en svår njursjukdom. Hon följdes till graven av mer än fyra miljoner sörjande.

En av hennes mest berömda sånger är Enta Omri. Lite ovanliga tongångar för västerländska öron, men ge det en chans, den här rullen är bara 1:59 minuter lång, inte flera timmar.



*Stavningen kan variera eftersom det är transkriberat från arabisk skrift.

Bloggare som är med i fredagstemat hittar du här: Annika, Desirée, Lullun, Saltis, Aurorabuddha, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Susanne, Lia, Leopardia, Anne-Marie, Marina, Ingabritt, MKB, Marie, Strandmamman, Barbamorsan, Ulrika, Jemayá, Nina, Kicki. Ny: 30+ kvinna in the city. Om jag har missat dig, så hojta till.

Häng gärna på du också!

Bjuden på Iftar

Klockan 17.57 lokal tid var det dags för Iftar, att bryta fastan. Innan dess hade mr Mahmoud lagat mat precis hela dagen, ända sedan 9 i morse. Jag blev tillsagd att jag inte fick komma för sent, för efter bara två minuter skulle maten vara slut. Men maten var inte slut ens en timme senare, trots att vi var cirka 15 personer som vräkte i oss av hjärtats lust.

Jag hade nog förväntat mig att det skulle vara mycket grönsaker, soppor och kanske lite kött. Men det var faktiskt tvärtom. Dessutom hade jag trott att fastan skulle brytas med dadlar och mjölk, men det hoppade vi över och alla kastade sig i stället över all den goda maten. Det enda helvegetariska var väl desserterna och juicerna. Väldigt goda färskpressade fruktjuicer - jordgubb, guava och mango. Till dessert var det olika sorters baklava (de har egna namn allihop men jag har aldrig lärt mig vilket som är vad) och någonting som jag i Turkiet skulle ha kallat Aşure - väldigt enkelt beskrivet som en söt gröt på olika sädesslag och torkade frukter och nötter och som enligt legenden lagades första gången av besättningen på Arken när syndafloden hade torkat undan och Arken landade på berget Ararat. 

Aşure.

Baklava av olika sorter.

Själva måltiden bestod alltså mest av kött. Kött, kött, kött. Kalkon, gryta, köttårta, stekt lever, korvar. Till och med de få grönsaker som fanns på bordet var fyllda av kött. Köttfärsfylld paprika, köttfärsfylld squash, köttfärsfyllda auberginer, kåldolmar fyllda av kött. Ska jag var lite ärlig var det kanske aningen för mycket kött och aningen för lite grönsaker för min smak. Jag är inte vegeterian på något sätt, tvärtom älskar jag kött. Men gärna lite av varje ...

Som någon sa: "Man måste ha en stark mage för att klara av den här maten. Man behöver mycket protein när man har fastat hela dagen."

Men jag tror också att det här var en speciell festmåltid, att man kanske inte har riktigt så här mycket kött hemma hos vanligt folk, utan att där blandas upp med lite mer grönsaker. De som alls har råd att fira Iftar hemma förstås. Runt om i stan kan man se speciella tält med bord och bänkar där Iftar serveras till fattiga människor, sponsrat av rika personer som en del av de allmosor man måste ge till fattiga under Ramadan.

Ramadan och allmosor är två av de grundpelare som islam bygger på. De övriga är trosbekännelsen, bönen och pilgrimsfärden till Mecka.

Köttfärsfyllda paprikor.

Köttfärsfyllda kåldolmar.

Köttfärsfyllda squash.

Köttårta med ketchupdekoration.

Korv.

Kalkon.

Sist men inte minst: Den fantastiske kocken mr Mahmoud skär upp kalkonen.

Sagan om mr Mahmoud är rätt fin. Men den ska jag berätta någon annan dag.

Fyllda förråd

Gourmet Egypt

Nu är förråden fyllda igen, dvs frysen. Jag har skrivit om "min" köttaffär förut, och nu äntligen kommer ett foto. Tyvärr ligger den här affären i utkanten av stan, på precis motsatt sida från den kant där jag bor. Så det är en bit att åka och det blir inte att åka lite då och då när man behöver någonting, utan det blir riktiga hamstringsresor (alltså hamster som i djuret och inte hamstring som på engelska).

Det blev pajer (med god köttgryta i), avorioris för risotto som jag aldrig tidigare har gjort, rostbiff, tonfiskkotletter, stroganoffkött, grytbitar, lammrack, köttfärs till bland annat köttbullar, lövbiff, mexikanska korvar, egyptiska korvar och merguez-korvar, vita fiskfiléer (ja ursäkta, men jag kan inte riktigt specificera, för jag vet inte) och wokgrönsaker som är så fina så fina. Jo, och pepparrot till fisken.

Om en liten stund ska jag gå upp till Kontoret där det är gemensam Iftar i kväll och jag är bjuden. Det ska bli skoj för jag har aldrig varit med på Iftar tidigare, inte i Turkiet heller. Jag har visserligen inte fastat, men det gör inte så mycket. Rapport kommer, förhoppningsvis med lite foton.

Onsdagsrecept: Mangoglass

Nu i mangotider måste man ju passa på att använda de goda frukterna så mycket som möjligt, och variationer är alltid bra. Mestadels blir det bara juice. Hur enkelt som helst. Man skalar och kärnar ur en mango, lägger den i en mixer och mixar lite. Men inte för mycket, det får gärna vara lite tuggmotstånd i den här juicen. Då blir det som juice och efterrätt i ett. Hur smaskigt som helst. Inget vatten, inget socker, bara ren frukt.

Häromdagen gjorde jag mangoglass eftersom vi fick besök från Kontoret i Istanbul. Då är det roligt att servera lite efterrätt också. Från början hade jag tänkt göra en mangokyckling, men eftersom jag aldrig hade gjort den tidigare tog jag i stället förra veckans olivkyckling som är ett säkert kort och sparade mangon till desserten.

Själv har jag glassmaskin, det är det allra enklaste sättet att göra glass. Men jag hittade ett recept som ska fungera utan maskin och lägger med det också. Jag har dock aldrig själv provat det receptet, så jag kan inte garantera någonting.

Mangoglass med glassmaskin (ur receptboken som följde med glassmaskinen, en Philips)

400 g fruktkött av mango (jag tog mer, en hel stor mango)

1 1/4 dl strösocker eller vit sirap

1 msk citronsaft

2 1/2 dl mjölk

1 dl vispgrädde

Skala och kärna ur mangon som ska vara väl mogen. Mosa eller mixa den till puré med socker eller sirap, citronsaft och mjölk. Blanda i grädden. Starta glassmaskinen och häll i blandningen. Kör i maskinen i en dryg halvtimme.

Mangoglass utan glassmaskin (ur Creative Cooking, Taste of Quality utgiven av Juhayna*)

2 1/2 dl (2 cups) mangopuré

1 1/4 dl (1 cup) naturell yoghurt

drygt 1/2 dl (1/2 cup) vispgrädde

4-6 msk socker

1/4 dl (1/4 cup) sötad kondenserad mjölk

2-3 msk citronsaft

2-3 tsk vaniljsocker

4 äggulor

Värm grädden och rör i sockret. Ta bort från värmen.

Tillsätt äggulorna, den kondenserade mjölken och vaniljen. Låt svalna.

Vispa i mangopurén, yoghurten och citronsaften.

Vispa i grädden och vispa i en minut.

Frys i 6-8 timmar. Serveras kall (hihi, det står det).

*Juhayna är det bästa mejeriföretaget här i landet och jag har hört från två säkra källor (skandinaver) som har varit på fabrik och gårdar att det är exemplariskt rent och fint överallt och att djuren har det (förhållandevis) bra. Jag köper alla mejeriprodukter från dem och fick kokboken en gång när jag köpte grädde. Enda problemet med deras grädde är att den inte är homogeniserad, så den är klumpig och vattnig om vartannat vilket gör att man får röra till den innan man kan mäta upp den.

Familjen von Trapp och regn - allmänt pladder med andra ord

Tjorvan (högst upp) och Skrållan i trappan.

Katterna ligger ofta i trappan upp till andra våningen, jag antar att de tycker att de har bra koll på vad som händer därifrån. Men om det ringer på dörren sticker de snabbt iväg och gömmer sig, så våra gäster får sällan träffa dem. Katterna kräver att folk ska sova här minst en natt innan de blir sällskapliga.

Så "min" rörmokare, mr Fatih, som kom i dag och reparerade AC:n i sovrummet och de rinnande toaletterna (igen), fick som vanligt inte träffa någon katt.

I natt strax efter tre vaknade jag av att det REGNADE! Nej, det gjorde det naturligtvis inte, det var AC:n som stod och droppade så att det lät som om det regnade. Så det var bara att masa sig upp och placera ut hinkar och handdukar så att golvet inte skulle bli förstört. Tack och lov kommer rörmokaren alltid som ett skott när jag ringer så han har fixat det i dag. Det var kondensröret som hade beckat igen. Enkel reparation med andra ord.

I morgon åker rörmokaren mr Fatih på hajj, dvs pilgrimsresa till Mecka. Jag har för mig att de flesta åker i samband med Offerhelgen som kommer senare, men det är nog bra att åka nu också under Ramadan. Jag får ta reda på mer och skriva om det.

Någonting som upptar mycket av mina tankar just nu är Sarah Palin och McCain, det ena paret som tävlar om presidentposten i USA. Jag är riktigt orolig för att de ska vinna. Annika skrev ett bra och tänkvärt inlägg om det problemet. Vi är nog många runt om på jorden som oroar oss för hur det kommer att bli här i världen om de vinner.

Vi som inte kan rösta får hålla tummarna för att Obama blir nästa president i USA!