En tripp till djuraffären

Våra katter - Stina, Tjorvan och Skrållan - äter naturligtvis inte vilken mat som helst. När det gäller torrfoder ska det vara den dyra sorten som bara finns att köpa hos speciella djuraffärer och hos veterinärer. När det gäller burkmat ska det helst vara Pussi från Sverige. Snappy Tom är också okej eftersom det är hela stora fina fiskbitar i den. Och så kan de tänka sig att variera det med Whiskas och Friskies ibland.

Torrfodret tog slut i morse, så vad gör man inte som samvetsgrann matte? Jag tog i alla fall kameran med mig, men det är inte lätt att plåta allt intressant man ser genom bilfönstret. Lyckades i alla fall få några halvdana bilder: 

Öknen gör sig ständigt påmind, var man än befinner sig i stan.

Här har man sopat upp drivor från motorvägen.

Djuraffären.

Vi åkte till den djuraffär so ligger på ön El-Gezhira mitt i Nilen. Det finns en lite närmare, i stadsdelen Mohandiseen, men det är lite enklare ändå att ta sig till den här. Här kan man nog nästan säga att jag är stammis. Och som ett litet bevis på att människor är väldigt ärliga här i landet kan jag berätta att jag nästan aldrig tittar på hur mycket växel jag får tillbaka (tala inte om det för Maken, han blir jättesur då). Det brukar alltid vara rätt. Det var det tydligen inte i dag, för ägaren sa plötsligt när jag stod och pratade med den lilla hunden: "Hur mycket fick ni tillbaka?" Jag tog upp pengarna, och det visade sig fattas en hundralapp. Så då fick jag den också.

Låter märkligt när det fattas en hundralapp, men det har kommit ut en ny valör på sedlarna, i alla fall har jag aldrig sett dem förut, och det är 200-lappar.

Ville inte bli fotograferad.

De har alltid en eller ett par hundar som springer runt och pratar med folk i den här djuraffären. I dag var det en ... bulldogg? Det är inte en boxer, det kan det inte vara, för den här damen var inte så stor som en boxer, men vuxen och såg ut som om hon antingen hade en kull valpar nu, eller hade haft en förfärlig massa kullar tidigare. Usch vad jag är dålig på hundraser!

Gatubild. Under 26:e juli-korridoren.

För att lätta på trafiken i den här oerhört biltäta staden (och värre blir det för varje dag) har man byggt genomfartsleder över gatunivå på en del ställen. Tvärs över ön El-Gezhira genom stadsdelen Zamalek går alltså en viadukt vilket inte ser så roligt ut. Jag skulle tro att det är roligare än att ha alla de bilarna åkande på gatan under i alla fall, det är ofta trafikstockning ändå. Jag läste någonstans att de som har lägenheter vid den här gatan kunde se ända bort till pyramiderna innan trafikleden byggdes och smoggen blev som den är i dag. Jag vet inte om det stämmer.

Inte lätt att plåta från bilfönstret som sagt. Ovanpå de här gröna säckarna ligger 

i alla fall en man (och sover?). Man anar sulan på hans ena sandal samt hans bakdel.

Mot trafiken. Vår infart är alldeles bakom lyktstolpen.

Alla de större - ja även många mindre - vägar och gator jag har sett har som ett litet staket av cement i mitten som delar av de olika färdriktningarna. Förmodligen ganska klokt. Man kan alltså inte göra vänstersvängar för att komma till den avfart man vill som vi är vana vid i Sverige. I stället måste man åka till nästa u-svängsställe och sedan åka tillbaka. Det kan bli ganska långa extraresor, särskilt om det är trafikstockning. Vi har ett ställe där man kan göra en u-sväng bara tio meter från infarten till vårt område. Tio meter för tidigt. Tio meter som betyder att man måste åka i cirka 5-6 km för att vända och sedan 5-6 km tillbaka för att komma hem till oss, om man kommer från stan och har åkt ringvägen. Lösningen på problemet är att polisen som vaktar det här u-svängsstället är bussig och stoppar trafiken för att släppa över oss. Sedan åker vi våra tio meter MOT trafiken fram till vår inkörsport. Inte riktigt så farligt som det låter, för det är ett litet utrymme bredvid själva vägen där man kan knö in sig.