När man bor i Kairo måste man nog presentera Umm Kulthum*, det finns liksom ingen annan att välja på. Umm Kulthum, eller Österns stjärna som hon också kallas, anses fortfarande vara arabvärldens största och ojämförligt bästa sångerska under 1900-talet, trots att hon gick bort redan 1975. Ännu i denna dag har hon en nästan mytisk status bland unga egyptier och hennes skivor säljer fortfarande i cirka en miljon kopior om året. Regeringen har öppnat ett museum tillägnat henne och hon står staty på den stora ön El-Gezirah i mitten av Nilen.
Umm Kulthum föddes 1904 (födelsedatum och år är omstritt) i en liten by i norra Egypten. Hennes far var imam och upptäckte tidigt att hon hade en exceptionell sångröst. Han lärde henne recitera Koranen och när hon var 12 år fick hon förklädd till pojke vara med i en liten trupp som uppträdde och som fadern ledde. Redan som 16-åring blev hon upptäckt och inbjuden till Kairo, men hon åkte inte dit förrän 1923. Hon var under hela sitt liv stolt över sitt enkla ursprung och lyfte gärna fram det.
Hennes sånger handlar mestadels om de universella känslorna kärlek, längtan och förlust, och hon framförde dem på ett storslaget sätt under timmar, snarare än minuter. Under en typisk konsert framförde hon kanske två-tre sånger under tre till sex timmar. En sångs längd var aldrig förutbestämd utan varierade beroende på det känslomässiga samspel hon fick med sin publik. Hon improviserade genom att upprepa en fras om och om igen, hela tiden med en subtil förändring i intensitet och känslomässigt framförande för att leda publiken till ett euforiskt och extatiskt tillstånd.
Umm Kulthum spelade även in sex filmer, men slutade med det eftersom hon inte fick någon personlig kontakt med publiken genom filmerna.
Hon dog 1975 av en svår njursjukdom. Hon följdes till graven av mer än fyra miljoner sörjande.
En av hennes mest berömda sånger är Enta Omri. Lite ovanliga tongångar för västerländska öron, men ge det en chans, den här rullen är bara 1:59 minuter lång, inte flera timmar.
*Stavningen kan variera eftersom det är transkriberat från arabisk skrift.
Bloggare som är med i fredagstemat hittar du här: Annika, Desirée, Lullun, Saltis, Aurorabuddha, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Susanne, Lia, Leopardia, Anne-Marie, Marina, Ingabritt, MKB, Marie, Strandmamman, Barbamorsan, Ulrika, Jemayá, Nina, Kicki. Ny: 30+ kvinna in the city. Om jag har missat dig, så hojta till.
Häng gärna på du också!
19 kommentarer:
Så intressant. Jag har aldrig hört talas om henne och så är hon en sådan superstjärna!!!
Musiken, den österländska, måste man nog verkligen lära sig att uppskatta för den är så annorlunda i toner och rytm.
Fyra miljoner sörjande följde henne till graven...det må jag säga. Superstar.
Ha en fin helg.
Kram!!
Jag tycker inte det låter illa, gillar toner som påminner om semester värme och sol. ANnars har jag aldrig hört talas om henne eller hennes häpnadsväckande livsöde!
Ah, jag tycker det har ar vackert!
Sa fantastiskt att du hittade henne pa YouTube. Jag alskar internet!
Spännande och kul att få ta del av denna sång och information om en sådan stor kultstjärna i Egypten som denna kvinna. Verkligen annorlunda och exotisk musik för mig men också vacker på sitt sätt.
Annika: Ja, hon är verkligen stor. Jag köpte en skiva med henne och försäljaren bara strålade av lycka. Men visst måste man vänja öronen lite. Sedan blir den här musiken riktigt rolig. Kanske inte hela dagarna, men lite då och då.
Kram!
Simone: Visst är det ett fantastiskt livsöde. Presidenter och rockstjärnor, till och med Bono och Dylan, lär ha prisat henne. Maria Callas också. Jag gillar tongångarna.
Aurorabuddha: Jo, hon kunde hon. Visst är det bra med Internet, nästan allt finns.
Desirée: Ja, man måste nog vänja öronen med den här typen av musik. Men det är fint. Hon är verkligen kult här. Jag ska ta ett foto av hennes staty någon gång och lägga ut. Oftast åker man bara förbi i bil, men jag har lite andra foton jag vill ta just där så det ska nog bli av.
Ja det var inte musik som mina öron är vana vid och förmodligen inget jag vidare kommer att lyssna på :) Men ett mycket intressant inlägg!
Jag gillar arabisk musik, och tyckte att det var en bra sång! Arabisk musik är ju väldigt populär i Frankrike och jag har en samlingscd med bla Khaled och Faudel (algeriska sångare).
Jag har faktiskt Dalidas Greatest Hits, hon var ju också från Egypten. Favoriten är Salma ya salama som jag hörde första gången i en fransk film! http://www.youtube.com/watch?v=zNRZ6xO8Sq4 (fransk text)
Min egyptiske vän i Geneve sa att den bästa arabiska musiken är från Egypten och den godaste maten är från Libanon ;-)
Kram!
Helt ny stjärna för mig och musik som jag inte är van vid att lyssna till - roligt med nya kunskaper! Ha det bra!
Så vacker hon var och så vackert hon sjöng. Men det är nog inte min musiksmak. Lite då och då korta som här ...men inte mer. Konstigt att vi har svårt för deras musik.
Det är väl snyft/gråtnäsduk hon har i handen för att torka tårar.
Jag hörde "habibi" i början=min älskling. Stackars de som heter habibi. En kille från Libanon som jag var mycket god vän med. Han var så rolig. En dag ropade han på en vän. Så sa han vännen som jag ropade på heter habibi så du inte undrar*fniss*
Fint inlägg!
Hoppas din fredag varit bra så bra
Kram
Susanne
Tänk att vara en sån stor artist men ändå så okänd för världen.Fyra miljoner sörjande...bara det säger en hel del om hur stor hon var eller ÄR fortfarande rättare sagt.
Ha en trevlig helg!
Ja, tänk att hon är så känd men ändå så okänd för de flesta. Jag hade ingen aning om vem hon var så det var jättekul att få lära sig något nytt. Visst låter musiken väldigt ovan men det är ju det som är charmen.
Och wow! fyra miljoner sörjande! Det visar ju verkligen hur omtyckt hon var/är.
Mycket lärorikt att få höra om och hennes sång. Det skulle ju vara lite lättare om man kund espråket - då jag besökte Israel (min väninna, som är judisk/finlandssvensk gifte sig med israelisk arab) började mitt öra vänja sig och jag fick flera cds till present. Men tonerna nästan skär sig här i mitt hem i österbotten :(. Uppdaterade mig också med dina inlägg en vecka tillbaka - härliga katter du har! Jag har nästan alltid haft katter, nu också två stycken. Och jag älskar att se dina gatufoton! Tack för dem och musiken!
Härligt val av sångerska! Hon är verkligen stor i Egypten (och i andra arabländer)
Visste du att när man googlar efter "nya äventyr" så kommer din blogg högst upp på sökresultatslistan?
=)
Jag ligger lite efter i att kommentera dina inlägg tyvärr. Men jag är så nyfiken så jag måste kolla varje dag. Jag blev helt tagen av Umm som blev en sån storstjärna med en massa miljoner sörjande vid graven. Det säger en hel del om vem hon var. Musiken är vi ju inte vana vid men hon verkade ha en enorm pondus och utstrålning.
Sen skulle jag vilja hyra Mr Mahmud i kväll, ha,ha. För jag är så himla trött efter allt grävande så jag vet inte om det blir nån middag ikväll :o))).
Och till efterrätt skulle det smaka smaskens med din hemgjorda mangoglass.
Barbamorsan: Nej, det är inte många västerlänningar som tycker om den här sortens musik eftersom det är så annorlunda mot det vi är vana vid. Men man lär sig, nu tycker jag om mycket av musiken här i österlandet.
Petra: Jag lyssnade på Dalida, synd bara att det är lite västernifierat och på franska. Men så är det nog, man måste anpassa lite om man ska slå i väst. Häftigast är när det är de där råa rena känslorna, det gillar jag. Din egyptiske vän har nog rätt, för jag vet inte om jag är så där väldigt förtjust i maten - däremot musiken : )
Kram!
Strandmamman: Jag hade inte heller hört talas om henne förrän vi flyttade hit. Men du ska se så stolta och glada egyptierna blir när man känner till henne.
Suzesan: Ja hon har ju både röst och förmågan att förmedla känslor, det är det som gör henne så stor. Hon lär ha haft ett enormt register och kunde gå från låga bastoner till höga sopranstämmor. Men jag håller med, i början ska man kanske inte lyssna mer än på korta snuttar. Det blir skillnad när man hör musiken här på plats också, då vänjer örat sig fortare eftersom det liksom passar.
Jag tror att hon alltid hade en sjal i handen. Jag vet inte om det var för att torka tårar.
Hihi, Habibi kanske är ett vanligt namn, så att det inte är så pinsamt. Namnbetydelser är intressant, kanske ska ta upp det i ett inlägg lite längre fram.
Hoppas din helg är toppen också!
Kram!
Cecilia: Ja, snacka om megastar! Så synd att vi i väst känner till så lite om människorna i öst.
Ha en skön helg du också!
Nina: Nej, jag kände som sagt inte heller till henne innan jag flyttade hit. Och som jag skrev till Cecilia här ovan, vi i väst vet alldeles för lite om människorna i öst! Kul om jag kan förmedla lite grann i alla fall.
Jemayá: Tack! Ja, jag tänkte på det att musiken har utvecklats så olika runt om i världen. I Norden är folkmusiken helt annorlunda än här, här är det eld och värme, tårar och kärlek, lycka och smärta medan nordisk folkmusik mer hyllar naturen (har jag för mig). Är det klimat och natur som gör att musiken "passar" olika bra på olika platser tro?
Visst är katter härliga djur! Hälsa dina två från mina två!
Emil: Det var inte något särskilt svårt val! Hon är ju liksom den största. Såg hennes begravning på You Tube i går också, och kommentarerrna till filmen är "Why did you leave us" och liknande.
Köpte RÄTT ficklexikon i dag : )
Hahaha, du ska bara veta hur mycket jag har fått pröjsa till Google : D
Marianne i Sverige: Men kära du, du måste inte kommentera! Du ska kommentera bara när du känner för det, och då är det jättekul. Men det är inte något tvång! Jag vet dessutom hur mycket du har omkring dig just nu.
Middagen är kirrad: Mr Mahmoud kommer med nästa plan och har en bytta glass med sig : ) Allvarligt, vilken upplevelse det hade varit för honom! Jag tror inte han har varit utanför Egyptens gränser och kanske inte ens på flygplatsen.
Kram!
Vackert! Fast kanske inte i flera timmar, det blir kanske för mycket. När man hör talas om henne och en del andra artister som är så stora men ändå okända för oss, så förstår man att världen inte bara består av USA och västeuropa som vi ibland luras att tro...
Österns stjärna har man ju hört om, men inte mycket mer. Tyckte detta var ett väldigt spännande inlägg. Och arabisk musik, jo men det gillar jag skarpt även om jag inte har så där jättebred kunskap om den så skriv och visa gärna mer. :-)
Jag har hört talas om Umm Kulthum och hur enormt stor hon var. Jag har nog dock aldrig hört henne sjunga men jag kan se framför mig maratonkonserterna och vilken stämning det måste ha varit. Jag tror att ex den här musiken gör sig på ett helt annat sätt om man är på en konsert, där den spelas live.
Ha en bra söndag!!! Kram
Ingabritt: Visst är det så! Vi tror att det enda som existerar är vår lilla del av världen, och ändå är väl folkmängden i västvärlden en minoritet har jag för mig!
Jag tror man måste vänja sig en del och kanske kunna lite av språket för att förstå mer om man ska lyssna på långa konserter. Men visst är det vackert med lite i taget.
Lullun: Så du hade alltså hört talas om henne i alla fall! Men du är ju också musiker, så det faller sig kanske mer naturligt då. Hjälp, jag kan egentligen ingenting om musik! Men jag ska försöka skriva mer om det, kanske lite om instrumenten och liknande. Det får bli ett litet forskningsprojekt!
Kicki: Där ser man, en till som har hört talas om henne! Kul! Det hade inte jag innan vi kom hit (och nu fick jag presentera henne för Klas). Visst måste det ha varit häftiga stämningar på hennes konserter, fullt med känslor! Men så måste man nog vara väldigt öppen och liksom försätta sig i den sinnesstämningen, annars går det nog inte.
Kram!
Skicka en kommentar