lördag 16 augusti 2008

Hugget i sten

Från museet i Saqqara

Jag är glad att jag inte är stenhuggare. Tänk om de gjorde fel, det gick inte att sudda bort. Så jag är mycket tacksam för att det finns datorer. Ett kommatecken på fel plats - bara att flytta på. Vilken synonym ska man använda - det är bara att prova sig fram. Och om fingrarna råkar snubbla över bokstäverna är det bara att rätta till.

Ja, jag jobbar som ni kanske förstår. Lovar att komma med lite intressantare inlägg (hoppas jag) och läsa hos er alla kära bloggisar så snart jag är klar. Bara fyra kapitel återstår.

14 kommentarer:

Petra H sa...

Jaa, tänk vad jobbigt att göra fel! Då kanske det blir som med historien om skräddaren - "det bidde bara en tumme"... stenen blev kanske mycket mindre än man tänkt från början, det vet vi ju inte!
Eller tänk bara för några årtionden sedan då man satt med skrivmaskin och skrev... det måste ha varit så frustrerande!
Lycka till med skrivandet och glöm inte att vila lite också!
Kram

Marianne sa...

Petra: Ja tänk om pyramiderna egentligen skulle ha varit dubbelt så stora!

Min mamma jobbade som sekreterare hela sitt yrkesverksamma liv, och hon satt och slet vid en skrivmaskin. Men hon gillade det, hon fick nästan aldrig fingerfel som jag får hela tiden. Tänk vilken revolution det var bara när den elektriska skrivmaskinen kom!

Tack, nej jag glömmer inte att vila, jag bara ignorerar den biten just nu. Så kan jag vara helt ledig nästa helg i stället när Klas är hemma.

Kram!

vivan sa...

plump,plump...ja, vem gör inte det...och de gjorde säkert också plumpar...men straffet var säkert hårt...huvaligen...kramiz:)

kersti sa...

nej hu sten verkar vara för definitivt för mig. Jag tycker trä är svårt också. Gillar förlåtande material som lera, blir det fel är det bara att knåda ihop det och börja om. Datorskrivande likaså.

Marianne sa...

Vivan: Ja hu! Halshuggning eller liknande. Berigs. Tur man lever i en datoriserad värld! Kram!

Kersti: Du har helt rätt, förlåtande material ska det vara. Det är väl därför jag aldrig riktigt har lärt mig att sy, till exempel, så fort man har klippt i tyget så är det - klippt! Och foto har det inte blivit mycket med förrän nu i digitalkamerornas era. Bara att radera när det inte blir bra. Förr var det rätt dyrt att ta alla de där dåliga och misslyckade fotona ...

Emma sa...

Tack så mycket för ditt innehållsrika svar! Det var värt jätte mycket. Jag tycker det är väldigt intressant med de som flyttar och bor i andra länder. Jag själv har inte rest mycket alls. I december 2007 gjorde jag min första riktiga resa, och den blev till Thailand, där min pojkväns pappa har köpt hus. Annars har jag bara varit i skandinavien och i Tyskland. Jag skulle vilja resa så mycket mer, men vet inte hur det ska gå ihop ekonomiskt. Studerar just nu. Men har haft funderingar på att kanske jobba utomlands sen min bror åkte till Australien på backpack, och då tog han lite jobb där det fanns.

Lullun sa...

Datorn ska verkligen få sig en kram efter att jag ha skrivit denna kommentaren till dig. Må vara att datorn trilskas med mig ibland ibland, låser sig och ibland raderar bort viktiga dokument. Men tänk om jag skulle behöva sitta här och blogga på sten. Inte hade det blivit många meningar jag skulle hinna med på ett år för att inte tala på tiden det skulle ta att skicka runt dem till alla er andra bloggare (och dyyyrt). Nej en kram får han allt få, för ja jag tror min dator är en han ändå (den gör ju ändå saker ibland som jag har väldigt svårt för att förstå)! :-)
Lycka till med de sista kapitlen!!
Kram!

Saltistjejen sa...

Ja tänk bara när man skrev på skrivmaksin, vilket inte är såååå väldigt länge sedan ändå. Och när man gjorde fel var det tipex som gällde. Och det blev alltid kladd och kludd...
Hoppas det går bra för dig med jobbet!
Kramar!

Marianne sa...

Emma: Så lite så. Och misströsta inte, du har ju hela livet på dig att resa! Backpack tror jag är en bra erfarenhet, man lever ju lite närmare befolkningen i de länder man besöker än om man tar en charter. Och om din pojkväns pappa har ett hus i Thailand är det en perfekt utgångspunkt och ett bra ställe att komma tillbaks och vila upp sig på!

Lullun: Hahaha, ja du har nog rätt, har man en pc är det definitivt en "han"! Själv har jag en "hon" för jag har ju Mac, den gör som jag vill utan att krångla och är alltid fullständigt begriplig : ) Ska nog ta och ge henne en kram jag också!

Och tack, nu har jag bara tre kapitel kvar. De är ganska långa, så jag räknar med att göra ett om dagen.

Kram!

Saltis: Hellre för hand än skrivmaskin! Fy ja när man höll på med Tippex och karbonpapper ...

Och tack, som jag skrev till Lullun här ovan, nu är det bara tre kapitel kvar, sedan kan jag pusta ut. Inte för att boken därmed är färdig, men resten är lättare för då tål jag att bli "störd".

Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Håll ut! Vi väntar på dig, å det min vän - är hugget i sten!

sus sa...

Darling kikade precis nyss förbi och kikade över min axel:
"vilka snygga papperspåsar"
*suckar*

Jobba på nu så jag får mer av Ikmens öden och ävnetyr ;)

Kramen!

Suzesan sa...

Hahaha alla skriver så roligt så jag dristar mig till att hålla med om allt och Lullun ja datorn förtjänar en kram *fniss*Jag sitter här och skrattar bara.
Men alltså tänk när man skrev på maskin och hade dubbla papper karbon. Fanihelvete. Jag minns när den elektriska maskinen kom och man hittade suddaknappen.Fingrarna bara nuddade knapparna så var där en bokstav. Den lät oftast som en kulspruta när jag skrev...och suddade. För jag suddade mest. Den knappen fick man inte röra på maskinskrivningsproven. Ajabaja! En gång lyckades jag så bra på ett sånt prov och så. Knde mig nöjd tills jag tittade på pappret och såg att jag kommit åt CapsLock. Jag tror jag fick minus 785 på det provet. Men penna och papper är en bra uppfinning. Undrar om de nån gång kommer berätta på riktigt hur de kunde bygga pyramiderna och hur de fick upp stenarna.För det där är verkligen fantastiskt. Jag tror inte riktigt på mankraft!
Hoppas det går bra med boken och du snart är färdig!
Ha en bra dag
Kram
/Susanne

trollpackan sa...

Ta det lugnt, vi finns kvar!;)
kramen

Marianne sa...

Karlavagnen: Tack raring!

Sus: Haha, jo, det hade varit snygga påsar. Lite tunga kanske?

Ikmen och kompani har fullt upp. Men nu håller vi på att reda ut det hela och få fatt i vilka skurkarna är. Bara två kapitel kvar.

Suzesan: Haha, ja suddaknappen hade jag glömt. Men den funkade inte när man hade karbonkopior! Det blev inget bra!

Jodå, det går bra med boken, bara två kapitel kvar.

Kram!

Trollpackan: Tack sötnos!

Kram!