Äventyr i djurparken

Varje morgon när jag vaknar och går ner i köket för att koka kaffe brukar jag öppna köksfönstret. Sedan får det stå på vid gavel hela dagen eftersom det är skönt med frisk luft, om än het ibland. Och där som i alla andra fönster har vi en skärm med myggnät som går att dra åt sidan, men den är alltid stängd så att innekatterna inte ska kunna ta sig ut och så att utekatterna inte ska kunna ta sig in.

Hasse som bor i trädgården och som är en väldigt trevlig - och hungrig - katt, har på senare tid tagit för vana att hoppa upp på fönsterbläcket utanför köksfönstret så fort jag kommer in i köket. Man vet ju aldrig, det kanske kan bli något gott till honom också. Men jag matar honom aldrig genom fönstret, jag går ut och ger honom på altanen. Och jag brukar aldrig ge honom mat det första jag gör, han får vänta ett tag. Han är dock vildkatt och får inte glömma bort hur det är man gör när man jagar mat, gör han det är han dödsdömd den dag vi flyttar. Den mat han får av oss är mer ett komplemet.

Nåväl, i morse tyckte han visst att han skulle ha mat NU. Och katter är rätt smarta djur. Så när jag hade försvunnit med min kaffekopp och innekatterna satt och smaskade i sin tallrik fick han tydligen nog och lyckades pillra upp myggnätsskärmen.

Själv satt jag i godan ro en trappa upp med mitt kaffe. Jag hörde att katterna stökade runt och jagade varandra där nere, men det gör de ju ibland och ibland slåss de lite, så jag tänkte inte närmare på det. De är dock nio år gamla vid det här laget, så de där tokstunderna brukar gå över ganska fort. Det gjorde det inte den här gången, så till slut tyckte jag det var bäst att gå ner och se vad de höll på med.

Det var då jag upptäckte att det var fyra katter i stället för tre. Och att det var en som blev jagad av tre. Det var stackars Hasse, och när jag kom ner rusade han fram till altandörrarna och kastade sig mot dem. Hade han kunnat tala hade han förmodligen sagt: "Släpp ut mig! Släpp ut mig! Jag gör vad som helst bara jag får komma härifrån!"

Hasse är nu åter i trädgården, där han hör hemma.

Friden är nu återställd och mina tre flickor har gått och lagt sig i varsin hörna efter morgonens äventyr. Det var rätt spännande i alla fall, det är ju inte så ofta de får herrbesök.