fredag 29 augusti 2008

Äventyr i djurparken

Varje morgon när jag vaknar och går ner i köket för att koka kaffe brukar jag öppna köksfönstret. Sedan får det stå på vid gavel hela dagen eftersom det är skönt med frisk luft, om än het ibland. Och där som i alla andra fönster har vi en skärm med myggnät som går att dra åt sidan, men den är alltid stängd så att innekatterna inte ska kunna ta sig ut och så att utekatterna inte ska kunna ta sig in.

Hasse som bor i trädgården och som är en väldigt trevlig - och hungrig - katt, har på senare tid tagit för vana att hoppa upp på fönsterbläcket utanför köksfönstret så fort jag kommer in i köket. Man vet ju aldrig, det kanske kan bli något gott till honom också. Men jag matar honom aldrig genom fönstret, jag går ut och ger honom på altanen. Och jag brukar aldrig ge honom mat det första jag gör, han får vänta ett tag. Han är dock vildkatt och får inte glömma bort hur det är man gör när man jagar mat, gör han det är han dödsdömd den dag vi flyttar. Den mat han får av oss är mer ett komplemet.

Nåväl, i morse tyckte han visst att han skulle ha mat NU. Och katter är rätt smarta djur. Så när jag hade försvunnit med min kaffekopp och innekatterna satt och smaskade i sin tallrik fick han tydligen nog och lyckades pillra upp myggnätsskärmen.

Själv satt jag i godan ro en trappa upp med mitt kaffe. Jag hörde att katterna stökade runt och jagade varandra där nere, men det gör de ju ibland och ibland slåss de lite, så jag tänkte inte närmare på det. De är dock nio år gamla vid det här laget, så de där tokstunderna brukar gå över ganska fort. Det gjorde det inte den här gången, så till slut tyckte jag det var bäst att gå ner och se vad de höll på med.

Det var då jag upptäckte att det var fyra katter i stället för tre. Och att det var en som blev jagad av tre. Det var stackars Hasse, och när jag kom ner rusade han fram till altandörrarna och kastade sig mot dem. Hade han kunnat tala hade han förmodligen sagt: "Släpp ut mig! Släpp ut mig! Jag gör vad som helst bara jag får komma härifrån!"

Hasse är nu åter i trädgården, där han hör hemma.

Friden är nu återställd och mina tre flickor har gått och lagt sig i varsin hörna efter morgonens äventyr. Det var rätt spännande i alla fall, det är ju inte så ofta de får herrbesök.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Hasse är en sötnos!

Marianne sa...

Haha, det tycker inte mina flickor! Och det vet han vid det här laget.

Hälsa T!

Fritt ur hjärtat sa...

Ojojoj, stackars Hasse, vilket välkomnande;-)

Kerstin sa...

Ojoj, Hasse lär vilja ha maten serverad ute i fortsättningen. Tre honor är minst två för mycket för stackars Hasse. :)

Saltistjejen sa...

Å vilken fining han är Hasse!!!!! Men stackarn! Det är ju inte alltid lätt att tas med tre fruntimer inte...! ;-)
Nu lär han säkert vänta utanför på sin mat framöver.
vad bRA att ni bara ger honom "lite extra" sådär och inte gör så han blir beroende av er. Tror det är lätt hänt att man inte tänker det där extra steget utan kanske gör så att ett djur blir beroende och om man sedan flyttar så får det svårt att klara sig när det inte kommer mat regelbundet,
Har du förresten läst "katter" av Doris Lessing. En heeeelt underbar bok!!!!!!!! Om man älskar katter kommer man älska den boken!
KRAM!

KARLAVAGNEN sa...

SÅ HIIIMLA VACKER!!!! Suck!!!

Anonym sa...

Tänkte fråga hur det hade gått med "trädgårdskatten" men nu vet jag att han fortfarande bor kvar.

Vilket vackert huvud han har, lite ovanlig form!
Söt!

Kramen!

Marianne sa...

Simone: Han verkar ha klarat sig bra. Lite tagen direkt efter och sörplade i sig vatten innan han somnade, men nu verkar han pigg igen : )

Kerstin: Jag är inte så säker på det. Nu ligger han kloss intill altandörren och kikar in igen. Som om han vill in. Men tjejerna fräser åt honom när de ser honom. Jag är ju DERAS människa! : D

Saltis: Ja, det är en trevlig liten kille det där. Men som sagt, han verkar ha glömt vad som hände i morse, för nu ligger han där och trånar igen.

Det var så vi blev med katt första gången, vi gav mamman mat, och när vi hade vant henne för mycket med det så flyttade hon in. Och när vi hade tagit ansvaret kunde vi ju inte bara släppa det.

Jag har inte läst den, men jag ska hålla utkik efter den boken.

Kram!

Karlavagnen: Han har lite av ett brottarutseende i ansiktet. Kroppen är aningen vekare. Men om han åt upp sig vet man aldrig vad som skulle hända, han kanske skulle bli kvarterets alfahanne. Han har i alla fall folkvett : )

Sus: Tyvärr finns inte hans syster Hanna kvar. Hon försvann i våras och sedan har jag inte sett henne. Hon var otroligt söt. Förmodligen har hon träffat en bil eller en hög råttgift. Eller vem vet, en kamel kanske.

Kram!

Millan sa...

Hahaha sa sott! Jag gjrode en tabbe harom dagen och stallde ut Smurfys mat pa altanen eftersom vi hade brattom i vag pa morgonen... och nar jag tittade ut precis innan vi skulle aka sa stod stackars smurfy och surade i ett horn medans en vit hankatt (faktiskt lite lik Hasse!!) stod och kakade upp hennes mat.
Smurfy ar dock van vid herrbesok. Nastan varje kvall sitter hon och en stor svart hankatt ute pa altanracket och filosoferar ihop...

Marianne sa...

Millan: Hahaha, stackars Smurfy! Fick hon ingen mat den morgonen? Eller jagade ni iväg karln? Du kan väl ta ett foto på Smurfy och hennes pojkvän och lägga ut på bloggen? Jag har aldrig sett henne. Så sött att hon har en pojkvän. Ska hon också ha Bönor snart då : )

Suzesan sa...

Hahha tre tjejer inte konstigt han vill in huset:)Kanske du har huset fullt av katter snart. Både små och mindre än små.
Så klart han vill bo där med. Så söt katt håller med om att han har fint huvud.
Ha en bra ÄNTLIGEN FREDAG!
Kram
Susanne

Marianne sa...

Suzesan: Hehe, nä så roligt ska vi inte ha det, tack så mycket! Tjejerna är fixade också, så det kan inte bli några pyttekatter, som tur är. Hasse är en väldigt trevlig kattkille, jag önskar verkligen att någon skulle vilja ha honom som sin så han fick komma in och sova i någons säng och äta flera gånger om dagen!

Ha en jätteskön helg!
Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Ge dem 3 dagar av fräsande och du kommer att få lugn sedan. Åååh, jag tycker du borde adoptera denne lille herre. Jag smääälter! Nää, jag behöver inte en alfa-hanne till - i alla fall inte någon med morrhårr och huggtänder! :-)

Marianne sa...

Karlavagnen: Här ska ingen adopteras, det räcker så bra med tre kattor. The Crazy Cat Lady - jag kan väl åtminstone få bli gammal innan jag blir sådan : D

Sa du inte att Nisse behöver en kompis ...

BiRDiE sa...

Tja, 3 brudar som försvarar sitt revir är svårt att värja sig mot ;)

Så SÖT han är då, lille Hasse...

Marianne sa...

Birdie: Ja han är en liten gullplutt, faktiskt.