Nya äventyr 1 år

I dag fyller bloggen 1 år! I ett år har jag nu befunnit mig i bloggosfären och skrivit om ditt och datt. Tiden bara rinner iväg. Det allra första inlägget gjorde jag samma dag som flyttgubbarna kom och började packa ihop lägenheten i Istanbul.

Ettårsdagen tänkte jag fira genom att ge alla mina kära bloggisar en röd ros för att visa hur mycket jag uppskattar er, både ni som har egna bloggar som jag läser och ni som ingen blogg har men som läser här.

Foto från www.fotoakuten.se

Vi är många som har skrivit om det tidigare, men det tål att upprepas: Bloggarna är fantastiska på så många sätt! Tänk bara så många enormt fina människor jag har lärt "känna" genom bloggarna. Tänk så intressant det är att få ta del av vardagslivet utanför Washington DC, i Nuuk, San Juan, Luleå, San José, Birmingham, Fort Lauderdale, Sydney, Madrid, Linköping, Bristol, Portland, Uddevalla, San Antonio, Halmstad, New York, Småstaden, Naousa, Stockholm, Tromsö, Belo Horisonte, Söderköping, Florens ... ja, jag har inte glömt alla de ställen och de bloggar jag inte har räknat upp här, men listan kan ju bli nästan hur lång som helst! Även om vi inte ses IRL (vilket jag hoppas kan ske någon gång i framtiden) har vi en kommunikation och ett ständigt pågående samtal med ibland enkla vardagliga lättsamheter och ibland djupare tankar om världen och våra liv. Det är ovärderligt, kanske särskilt för oss "utlänningar" som inte har tillgång till det vardagliga samtalet med våra nära och kära på samma sätt som om vi hade bott kvar i Sverige.

Bloggen är också utvecklande på ett kreativt plan. Vi skriver. Vi formulerar våra tankar i ord så att andra ska kunna ta del av dem. Dessutom illustrerar vi med egenhändigt (oftast) tagna foton vilket gör att vi inte bara utvecklar vår förmåga att uttrycka oss i ord, vi utvecklar även bildseendet och jobbar med kameran på ett sätt som jag inte tror att i alla fall jag hade gjort utan bloggen. Nu är det ju faktiskt någon som ska se bilderna också, de ska inte bara ner i en låda och utgöra ett dåligt samvete för att de inte är inklistrade i ett album, eller sitta där i sitt fina album och nästan aldrig bli sedda.

Jag är otroligt glad för att jag började blogga, och jag är enormt glad för att det är så många andra som också gör det!

TACK ALLA NI FÖR ATT NI FINNS! Ni betyder oerhört mycket för mig!

PS. Jag läser flera bloggar från Stockholm, så jag har inte länkat någon därifrån mer än i min vanliga länklista i högermarginalen.