Lite pirrigt var det allt innan det bar iväg på hästrygg i Sahara. Det var trots allt en 25-30 år sedan jag red. Men det blev en härlig tur tillsammans med familjen Ö.
Vid pyramiderna i Giza finns ett område fullt av olika stallar för både hästar, kameler och åsnor. Det är bara att välja. Jag fick rida Fiona, en gammal märr som skrittade på med glada steg. Hon orkade till och med bli liiite skraj för sopsäckar och annat som låg i vägen. Vi var dock alla tacksamma att det var P som red unghästen som håller på att skolas till danshäst, något jag inte vet så mycket om mer än att de lär sig stå och steppa på ett ställe, i princip.
För att komma ut i öknen fick vi först rida genom smala gränder fulla av barn, herrar som rökte vattenpipa och damer som satt på förstutrappen och skvallrade. Ett bostadsområde som milt sagt inte tillhörde de mer välbärgade kvarteren i staden. Sedan kom vi ut i Sahara.
En perfekt tid på dagen att ge sig ut i öknen, solen höll så sakteliga på att gå ner och dagen hade varit ganska sval, så temperaturen var alldeles lagom. I bakgrunden hade vi de tre ståtliga pyramiderna: Cheops, Chefrens och Mykerinos som är cirka 4.500 år gamla.
Jag och Fiona
Maken, vår gäst F och jag på våra hästar
Med pyramiderna i bakgrunden: Cheops, Chefrens och Mykerinos
Jag höll mig till skritt hela tiden, kände att det var mycket som behövde justeras i min ridning och eftersom vi inte hade någon lärare med oss som påpekade saker och ting, var det bara att känna efter själv. En ledare hade vi, mr Jimmy, men han såg mest till att hålla ihop gruppen och styra oss åt rätt håll. Efter hand började småsaker komma tillbaks i kroppen så nästa gång vill jag nog att det ska gå aningen fortare. Familjen Ö gav sig av på en egen galopptur.
När vi var på väg hem började hästägarna själva dyka upp för att låta hästarna sträcka ut ordentligt i full galopp genom sanden. Tänk er de ödsliga sanddynerna och synen av hästar och ryttare i full karriär - sinnebilden av fart och frihet. Hoppas att jag klarar av det en vacker dag.
I full karriär mot öknen för att rasta av hästarna efter en lång dag
med tråkiga turister på ryggen.
När vi efter en dryg timme kom tillbaks till stallet var vi ordentligt möra i hela kroppen - och är det fortfarande. Kan tala om att det var gott med vatten och te. Men barnen hade inte fått nog. De ville rida åsna också, så de fick sig en liten tur på gatan utanför stallet. Åsnan försökte visserligen smita tillbaks in i stallet med dem på ryggen, men lille Ahmed 5 år satte stopp för det.
Tyvärr har jag inget foto av det, men innan vi gav oss iväg sadlades häst efter häst och så fick Ahmed 5 år passa dem tills alla var klara. Så där stod den lille med till slut sex stora hästar och talade om för dem att stå still! De lydde kan jag tala om, och det utan piskor eller liknande. Fast så hade han förstås en slangbella i byxfickan : )
En riktig hästkarl
29 kommentarer:
Du ser så proffsig ut!
Hehe, hoppas kunna svepa fram över sanddynerna med sjalarna fladdrande i fartvinden en vacker dag ... Just nu ser det kanske bättre ut än det är : )
Vilka härliga bilder och vilken underbar berättelse. Duktigt av lilla killen att hålla alla hästarna. Jag tror hästarna visste att han var liten:)sen så kände de nog att han hade hand med djur.
Jag såg nästan det framför mig som ur en film hur man flyger fram i galopp i full fart med de där fladdrande sjalarna. Jag har ridit om än tio år sen sist. Men jag tänkte oj oj oj för att rida i öknen och hästen skenar.I en öken utan vatten:) Jag var med om det på en lång strand en gång och jag trodde jag skulle dö. Visste inte var och hur jag skulle ramla av men jag klarade mig. Hästar springer ju på ett annat sätt när de skenar. Orkade knappt hålla mig kvar det sista. Hahaha vad kul det där med slangbella i byxfickan.
Vilken upplevelse att vara med om.
Ha en bra dag
/Susanne
Vilken häftig upplevelse! Och vilken fin bild med pyramiderna i bakgrunden.
Vad roligt ni verkar ha haft, blir nästan lite "avis" ;-)
Nästa gång blir det väl full galopp genom öknen?!
Hästar tror jag är försiktig(are) när de förstår att det är barn som håller i dem och har de sedan en slangbella i fickan...
kramen!
Susanne: Tack, vad glad jag blir! Ja lillkillen är säkerligen uppväxt i det där stallet, så hästarna är mer eller mindre en förlängning av honom själv. Vi såg flera småpojkar komma ridande alldeles själva, de var så små att stigbyglarna inte kunde bli så korta utan de fick ha fötterna i stiglädret!
Och det var precis så det såg ut, som i en film när de kom galopperande i full fart genom öknen. Minus sjalarna då eftersom de hade t-shirts och liknande på sig. Och flip-flop-tofflor de flesta av dem! Men det var nog kontrollerade galopper även om det gick undan, såg ingen som skenade. Inte kul när de skenar, för då finns ju ingen kontroll. Tur att du klarade dig!
Grekland: Ja, det var verkligen speciellt och jag är så glad att mr Jimmy lyckades ta hyfsade bilder.
Sus: Njä, galoppen får vänta tills jag känner att jag klarar det. Speciellt med tanke på att man inte har någon hjälm, och det finns gott om stora stenar sanden. Spräckt skalle och egyptiskt sjukhus är väl ingen kombination jag drömmer om precis ...
Och visst är hästar kloka djur, de märker direkt när någon har slangbella! ; D Han var förresten sonson till ägaren. Brorson till mr Jimmy, vår ledare.
ÅH vad häftigt! Snacka om coolt att rida i öknen. Jag tycker också att du ser proffsig ut där du sitter i sadeln.
FINA bilder också!
Vilken upplevelse det måste ha varit.
Vad läckert och kul att få komma ut på en ridtur i öknen. Vackert och exotiskt att se dessa bilder från öknen och med pyramiderna i bakgrunden. Jättekul att få se en bild på dig också. Jag red en hel del då jag var yngre och hade egen häst ett tag så rida är något jag fortfarande gillar att göra även om det blir väldigt sällan. Det är ett skönt sätt att komma ut på.
Annika: Ja, det var faktiskt riktigt häftigt! Men aj, aj, vilken träningsvärk jag har. Hoppas att det blir av snart igen, bara det inte blir för varmt.
Desirée: Orsaken till att jag inte har haft någon bild på mig är mest att jag ser så himla gammal och trött ut på foton nu för tiden. Men nu gav jag upp och det är ju inget porträtt.
Jag red också jättemycket när jag var ung, men jag tycker att jag har tappat allt. Inklusive muskler. Knäslut, bara en sån sak ... Praktiskt sätt att få motion, hästen får ta de där tiotusen stegen : ) och så får man ju frisk luft på köpet. Det var en riktigt häftig upplevelse.
Wow, vilken upplevelse!! Jag blir nästan avundsjuk även om jag inte själv skulle våga ut och rida i öknen! Jag red för första gången på en riktig häst ("red" 2 ggr på en ponny som liten, dvs leddes runt) förra året och var livrädd - trodde att jag skulle trilla av (ville ha säkerhetsbälte, ha ha).
Men jag förstår att det är kul för människor som är ridvana ;-)
Jag tycker att bilderna på dig var fina förresten, inte ser du gammal och trött ut!
Petra: Jag tror knappast man kan kalla mig ridvan längre, det var en 25-30 år sedan jag satt på en hästrygg sist. Red visserligen på en åsna för några år sedan i Turkiet, men det var inte riktigt samma sak : )
Tack vad snäll du är, men du har inte sett en närbild ... Det är ju så det blir med åren, har bara inte hunnit vänja mig vid det än.
Kul!! Förstår att ni var möra efter en timma till häst när kroppen inte är van. Och så exotiskt att rida runt med pyramiderna i bakgrunden. För mig låter det iaf extremt exotiskt u, och "bortlängtan" jag fick efter att ha läst ett par andra bloggar idag blev bara än värre. Fast det är ju också något positivt i det! (Tror jag...) :-)
Du är jättesöt på bilden! Du ser ut som en ung flicka - jag blev faktiskt förvånad eftersom jag vet att du har barnbarn och trodde att du var äldre. Roligt i alla fall att se dig på bild.
Jättehärliga bilder!
Lullun: Nu tror jag vi är här samtidigt igen : ) Jag är fortfarande alldeles mör plus träningsvärk. Jo, vi är rätt exotiska både du och jag tror jag. Du har ju isbergen som toppar i bakgrunden! Jag tycker nog förresten att du är mycket mer exotisk, det är inte många förunnat att uppleva den grönländska naturen och kulturen!
Så du har bortlängtan! Men nu är det väl inte långt kvar tills ni åker? Det var i juli väl? Nästan dags att börja packa! Sedan när ni kommer hem igen så infinner sig den där känslan att "borta bra men hemma bäst", och så är man nöjd ett tag. Kram!
Musikanta: Tack, vad söt du är! Jag är äldre, det är bara som det ser ut på håll. Då syns inte allt som börjar hänga ... Som sagt, jag ska bara vänja mig vid det också, för så är det ju.
Japp, det är i juli som det bär iväg, så bara sådär ca 46 dagar kvar... *hihi*
Ohh, jag blev alldeles stum av att se dina bilder. Vilken upplevelse det måste varit. Är faktiskt lite avis, he,he. Min pappa var en äventyrare i Afrika på 50- 60 talet. Kanske jag har några gener kvar därifrån. Det närmsta jag kommit en häst var när jag var 5-6 år och vi hade en stor ardenner hemma på gården. Den red jag på, dvs. jag satt på ryggen och bara hängde med, för hästen visste ju precis vart den ville gå. Den gick till köksfönstret för där fick den lite godsaker av min mamma. Och så tillbaka till lagården igen. Hm, de här minnena kan jag nog skriva en bok om, he,he.
/Marianne
Nettan: Tack, det är mr Jimmys förtjänst!
Lullun: Du kan ha göra en adventskalender, eller en sån där kam som lumparkillar har och tar bort en tand för varje dag som går!
Marianne: Vad spännande, det där måste du berätta mer om! Både vad din pappa gjorde i Afrika och alla djur på gården! Gullig häst, först till köksfönstret : )
Och visst var det en upplevelse, en sån där som man aldrig hade trott att man skulle få vara med om.
Man jag glömde skriva Marianne.. dumma mig. Väldigt fint kort. Nu vet jag ju inte hur gammal du är men du ser ut som en ung tjej på kortet.
Jahha häng ja, det finns nog fler som har isåfall *pekar på mig själv* Mycket som börjar ändra form här. Men skrynklig är jag inte än:)
Kram
/Susanne
Det ser verkligen härligt ut att rida i öknen. Och snyggt med pyramiderna i bakgrunden!
Kul att det fanns även hästridning. Fast jag skulle nog vilja prova kamel också! Det känns så exotiskt! :D
Ha en härlig vecka!
Wow, vilken häftig ridtur i öknen! Tänk att få ge sig ut så bland sand och pyramider! Slår definitivt de små ponnyhästarna på cirkus med hästlängder. :-) Undrar om man känner sig i benen efter en sån ritt, jag har bara ridit en gång och det var tre timmar, sen kunde jag inte gå på en vecka eller så. ;-)
Suzesan: Jag kallar dig Suzesan för det finns en Susanne till här. Tack, vad söt du är. Jag är lite över femtio, så du kan tänka dig att det hänger mer på mig än på dig. Är inte heller särskilt skrynklig än, men just det att det hänger gör att man ser så trött ut. Bara att vänja sig antar jag. För jag är inte den där opererande typen : )
Anki: Kamelerna får vara för mig. De är så himla höga och jag gillar inte riktigt höjder. Och så vet jag inte hur de tänker. Det räcker att titta på dem för min del. Men de har en kamel i samma stall, om man skulle bli sugen.
Nina: Förstår att du inte kunde gå på en vecka. Tre timmar! Vi var bara ute ungefär en timme, och jag är alldeles slut i hela kroppen ... Men visst var det härligt och jag gör gärna om det.
Wow!!!
Vilken upplevelse! Förstår att det måste varit helt fantastiskt att rida runt i öknen och se pyramiderna på avstånd!!! :-)
Jag har i stort sett aldrig ridit men kan tänka mig frihetskänslan!
Jättefina bilder också! Ojojoj, jag är verkligen imponerad!!!!!!
Saltis: Tack! Ja det var verkligen en upplevelse. Maken tjatar redan om att vi ska rida snart igen, så det blir garanterat fler gånger. Och jag längtar tills jag känner mig säker nog att rida i full galopp genom öknen, det är då den där riktiga frihetskänslan infinner sig.
Åhååå det ser helt underbart ut! :)
Marina: Det var det också. Fast inte i kroppen så här efteråt ...
Härliga bilder av en härlig ridtur. jag undrar just hur ont i kroppen du hade dagen därpå? jag vill minnas att man kan få rätt rejält med träningsvärk.
Kersti: Du vet hur man ser ut när man försöker röra sig och är i slutet av nionde månaden? Ungefär så såg jag ut, fast utan mage. Men rörelserna var ungefär de samma : )
Skicka en kommentar