torsdag 22 maj 2008

Fotboll

Tydligen är det mycket fotboll i världen just nu. Eller, just nu, det tycker jag det är mest hela tiden, sommar som vinter. Och är det inte fotboll är det ishockey, även det sommar som vinter känns det som. Just nu är det visst England som är på tapeten, förstod jag av Lulluns härliga inlägg om fotbollsentusiasterna i Grönland, som inspirerade mig till det här inlägget.

Jag har inte märkt mycket fotbollshysteri här i Egypten, inte mer än när de vann någon afrikansk liga för ett tag sedan. Då flaggade man och dekorerade hela staden i fotbollens färger. Fotbollsfansen är säkert lika många här som i alla andra länder, det är nog bara jag som inte har lagt märke till dem.

I Istanbul gick det däremot inte att undgå fotbollsfansen. De belägrade staden varje gång det var match, speciellt i de stadsdelar där lagen hörde hemma. Det finns tre stora lag i Istanbul: Fenerbahce, Galatasaray och Besiktas (det ska vara små krokar längst ner på s:en i Besiktas så att det blir sche-ljud). Vi bodde i Fenerbahces del av staden vilket passade oss ganska bra eftersom deras färger är blått och gult och dessutom var det en svensk som spelade med dem de första åren vi bodde där, Kennet Andersson hette han. När man bor i Istanbul "håller man på" ett av lagen, det bara är så för annars är man konstigare än en utomjording. Jag höll på Fenerbahce, jag som aldrig har hejat på något lag i hela mitt liv, vilket ledde till många varma leenden och instant friends bland taxichaufförer och liknande.

Inför en match klär sig alla fans i lagets färger. Man köper flaggor och samlas runt stadion flera timmar innan det börjar. Som tur är dricks det inte riktigt lika mycket öl i Istanbul som i England, så fyllan är inte lika svår. Men mycket människor är det som vandrar runt, står i kö, dricker te, dansar några steg och har allmänt trevligt. Inte lätt att ta sig fram i trafiken, så det är alltid bra att veta i förväg när de ska spela så man kan ta en annan väg.

Jag satt faktiskt fast i trafiken en dryg timme en gång bara för att Fenerbahce-laget var på väg genom fiendens territorium när de skulle spela mot Besiktas. Jag satt i en minibuss i en backe bredvid Inönü-stadion och kunde se ner till Strandvägen där trafiken flöt på rätt fint, men bara åt ena hållet, åt andra var det inte en bil i sikte. Och vi stod still. Polisen stod och stoppade alla bilar som ville svänga ner på Strandvägen. Till slut såg jag varför. Där kom en buss åkande med bergis hundra små poliser som sprang med bussen, både framför, bakom och på sidorna, för att skydda laget. Tänk Lego-gubbspoliser i vita hjälmar som guppar upp och ner så förstår ni synen. Sedan när bussen väl hade kört in vid stadion fick vi åka.

Flaggförsäljare

Fenerbahce-fans på väg till matchen i Kadiköy, Istanbul

Det här med fotboll är blodigt allvar för fansen. Jag kommer aldrig att glömma när en väninna berättade om en Fenerbahce-förlust. Hon hade tröttnat (vilket egentligen är en dödssynd från fruns sida) och gått och lagt sig. Någon gång mitt i natten vaknade hon och upptäckte att maken inte låg vid hennes sida. Hon tassade upp och hittade honom i vardagsrummet, stirrandes på en blank tv-ruta. Heldeppig, hela världen var på väg att gå under bara för att Fenerbahce hade förlorat matchen! Nå, det gick väl över efter någon vecka ...

Roligare tycker fansen att det är när laget har vunnit. Då kör man, precis som i Grönland, runt, runt, runt med bilarna och viftar med flaggor, tutar och skriker av lycka. Skillnaden mot Grönland är att det är lite fler bilar i farten, sisådär några tusen eftersom alla som inte var på matchen har lyssnat på bilradion eller har suttit på en krog med kompisarna och sett på storbilds-tv. På väg hem tutar man. Man tutar förresten så fort laget gör mål. Det var ett rätt bra sätt för mig att veta hur det gick i matchen, ju fler gånger det tutade under en kväll, dess bättre gick det.

Men det var inte så roligt när Fenerbahce vann stora ligor eller cupar eller vad det heter, för då festade man hela helgen efteråt. Det vill säga det tutades och tjoades i princip dygnet runt ända till sent på söndagskvällen. Inte så lätt att sova då.

Här viftar man med flaggor för att fira vinsten

Jag var i Stockholm en gång när Fenerbahce vann någonting. Där brukar man ju inte åka runt i bilarna och vifta med flaggor på samma sätt, men någon (turk?) blev så glad att han gjorde det i alla fall, i sin ensamhet. Tror inte det var så jättemånga som förstod riktigt vad det handlade om, och jag hade lite svårt att hålla mig för skratt.

14 kommentarer:

Millan sa...

Hm ja det har med fotboll ar intressant. England ar ju ett stort fotbollsland och just nu pratas det valdigt mycket fotboll pga ligaslutet i gar. Jag kikar sjalv bara pa landskamper och enbart om England eller Sverige ar med. Annars tycker jag att det ar totalt ointressant.
Fotboll och andra sporter kan ju vara valdigt bra om de for samman folk (som det ju gor ibland) men oftare tycker jag man hor om alla brak mellan olika suportrar och om fylla. Valdigt trist!

Sport ar ju bra men nagon matta far det vara. En kompis har i bristol ska pa brollop pa lordag. Brudgummen ar valdigt fotbollsintresserad och just pa lordag ska Bristol Rovers spela fotbollsfinal. Eftersom det ar sa manga fans som kommer till brollopet sa skickade paret pa allvar ut ett mail och bad folk saga om de hellre ville att de flyttade pa brollopet med tanke pa finalspelet... Da tycker jag det har gatt lite langt!

Marianne sa...

Millan: Jag tittar i princip aldrig på sport om jag kan undvika det. Det har blivit så hysteriskt runt om och det mesta tycks bara handla om pengar i dag. Trist nog. Det där med brudparet som funderar på att flytta sin bröllopsdag bara för en fotbollsmatch verkar ju lite snurrigt. Livet måste väl ändå vara viktigare än fotboll? Men ibland undrar man ju förstås ...

Lullun sa...

Kul att jag inspirerade dig. Ja, turkarnas fotbollsfirande är ju verkligen enormt. Visst är det konstigt egenltigen hur man (män...) kan gå upp i något så totalt. Men antar att det alltid har varit så och fotboll är ju - trots växande huliganproblem - ändå fredligare än gladiatorspel och allt sånt man "pysslade med" förr. ;-)

Minns när jag bodde i Barcelona en sommar. Ja 1994, det berömda VM i USA året (...). Då vibrerade verkligen marken under en när Spanien eller Argentina (de var ju stoora Maradona-fans) gjorde mål. I övrigt upplevde jag aldrig staden så folktom som under matchkvällarna. Inte en kotte gick från TV-skärmen. *hihi*

Marianne sa...

Lullun: Du har rätt, mycket bättre än att de står på olika arenor och slår ihjäl varandra, även om huliganerna försöker leka gladiatorer.

Och som du säger, i städer där fotbollen gäller liv och död är det ganska lite folk ute under matcherna. Det var bergis av den orsaken någon uppfann storbilds-tv!
: D

Annika sa...

har inte hunnit till Lullun ännu idag så jag vet inte vad hon har skrivit :-)
Men jag håller med; jag försöker också undvika fotboll till nästan varje pris :-)
Hockey ÄR roligare.
I europa är ju fotbollen SÅ stor och den kan bli så våldsam.
Vad jag vet blir det aldrig våldsamt vid matcher här vare sig det är amerikansk fotboll eller vanlig soccer. Det är vildare i europa.

Lullun sa...

Ja, så att de överhuvudtaget kan se bollen... ;-)

Marianne sa...

Annika: Skönt att det inte är så våldsamt i US. Det är så tråkigt när något som egentligen handlar om gemenskap och hälsa vänds till våld och pengar. Men jag undviker helst all sport, blir så trött i huvudet av allt oväsen i bakgrunden när folk hejar på sina lag.

Lullun: Haha, just det!

Marianne sa...

Jag håller med om din kommentar ovan. Nu för tiden handlar det inte så mycket om sporten i sig utan om allt runt omkring. Man kan undra om fansen verkligen är intresserade av själva spelet. Vi bodde några år mitt i centrala Linköping, där var alla som kom med tåg tvungna att passera vårt hyreshus. Det roliga var att vi hade polisstationen mitt emot oss. Så när Linköping och Norrköping (alltså bara stadslag, inga landslag) möttes var polisen tvugna att escortera Norrköpingsfansen från tåget till planen. Bara för att se till att de inte slog sönder skyltfönster och saboterade bilar på vägen, vilket var väldigt vanligt.
Jag blir skitarg när jag tänker på vilka som får betala det hela. Jo det är ju vi som fortfarande tror på att ett vanligt hederligt arbete lönar sig. Men ibland undrar man ju.
/Marianne
ps/ingen mus synlig ännu/ds

Marianne sa...

Marianne: Så trist att få halva staden demolerad bara för att det ska spelas fotboll! Nä, bygg en arena någonstans mitt i skogen så får de hålla till där tycker jag! Fast då blir det ju synd om hararna förstås ... Och som du säger, det är skattebetalarna som får betala för att polisen ska behöva eskortera och vakta, samtidigt som skattebetalarnas hem blir plundrade av andra bovar.

Fotbollsskatt vore kanske bra. För varje biljett som säljs ska X:- gå till platsens polis, och då ska det vara tillräckligt mycket för att täcka de faktiska kostnaderna.

Hoppas nu mössen håller sig ute i friska luften där de hör hemma : )

Anne sa...

Kul höra från nån som bott i Turkiet, jag har ju annars bara hört att de turkiska fansen är "galna", eller kanske man ska säga passionerade? jag antar svaret beror på vem man frågar ;)
De tre turkiska lagen du räknar upp känner jag till, de verkar ha otroligt mycket fans. Men lite läskigt när fotboll och vinna-förlora kan betyda så mycket att det leder till en massa elände, bråk och slagsmål. Är spriten inblandad också (nu verkar det mindre sånt i Turkiet) så blir det ju inte bättre av det.
Jag tycker i alla fall det är rätt skönt och härligt att sport kan framkalla sådana starka känslor. Nu menar jag inte de negativa starka känslorna som bråk och slagsmål utan de positiva. Glädjeyran och allt positivt som händer då ett lag vinner och tusentals människor bara blir lyckliga.
Är det mest män i Turkiet som går på fotboll och gillar sport?
Så tycker jag det är i sverige, mest män.
Här i USA tycker jag det är mycket mer kvinnor som är sportintresserade och följer med lag.

Petra H sa...

Jag är inte heller något fotbollsfan och vill helst inte ens kolla på EM / VM... men ibland "måste" man ju för att vara social (precis som maken gör för att kunna snacka med kollegorna, se min kommentar hos Lullun). Jag blev lite skraj förra veckan när jag insåg att EM börjar före midsommar - och var tvungen att kolla att Sverige INTE spelar på midsommarafton, då vi ska fira i nya sommarstugan som inte har tv.. Jag är säker på att vissa gäster inte hade kommit om det hade varit så att det var Sverigematch!!
Din berättelse om turkiska fans påminner mig om när jag var i Grekland och de vann semi-finalen i EM (de vann ju sedan finalen också men då hade jag åkt hem) och hela Thessaloniki var i uppror! Kul att uppleva!!
Och nu när jag tänker på det så hade ju Turkiet spelat en VM-match första gången jag var inne i Bryssels centrum när jag hade flyttat dit - Belgien har många turkiska invandrare och som det tutades och flaggades på sta'n!! Det kommer alltid att vara mitt första intryck av Bryssel, turkarnas glädje över fotbollsmatchvinsten!

Grekland nu sa...

Ja, när Grekland vann EM, det var en upplevelse. Jag satt tillsammans med flera hundra greker på en utomhusteater och såg finalmatchen på storbildstv. Inte så att jag var så intresserade av matchen, men jag ville uppleva stämningen. Och när det vinnande målet sparkades in - ja då steg ett ur-vrål upp mot den mörka himlen och folk omfamnade varann till höger och vänster... Sen tutades det förstås i bilar hela natten. Nu är det ju dags för EM igen - och första matchen är visst Sverige-Grekland! Ska bli spännande att se hur mina fotbollsintresserade pojkar, som har svenskt och grekiskt medborgarskap, kommer att reagera! Vilket lag kommer det att hålla på, tro??

Marianne sa...

Anne: Passionerade skulle jag vilja kalla dem. De är inte till närmelsevis så våldsamma som engelska och svenska supportrar, till exempel, även om det förekommer visst våld. Men turkarna är av tradition "galna" och "farliga" för folk i väst, ända sedan de intog Konstantinopel 1453! Osmanerna styrde ju över enorma områden ända fram till början av 1900-talet, och det sitter i, framför allt hos deras grannar som en gång var ockuperade. Det är i själva verket ett väldigt vänligt folk, om man nu ska prata i generella termer.

Och visst är det skoj att det kan framkalla så mycket positiva känslor hos folk, jag tycker bara att det blir lite snedvridet ibland när fotbollen får större rubriker än orkanen i Burma etc. Intressant det där att det är fler kvinnor än män som följer lagen i US. I Turkiet är det mest män, men även många kvinnor är engagerade. Jag bodde där i drygt sex år.

Petra: Så trist när fotbollen blir viktigare än att fira midsommar! Jag antar att det inte är samma dag?

Och vilket minne av Bryssel, turkarnas fotbollsvinst. Ja, du vet ju precis vad jag menar om du har upplevt det både i Thessaloniki och Bryssel.

Grekland: Jag hörde också ett sånt där urvrål en gång när jag gick förbi Fenerbahces stadion mitt under en match. Jag trodde nästan det var jordbävning. Spännande att se hur dina söner ska reagera, blir det Sverige eller Grekland de verkligen håller på?

Laura sa...

Åh, vad jag skrattade då jag läste det här inlägget! Jag har aldrig varit ett dugg intresserad av fotboll tidigare, men då man bor tillsammans med en fanatisk Fenerbahce-supporter så är det lite svårt att undvika fotbollsyran.. :P