fredag 30 maj 2008

Fredagstema Show and Tell: Böcker

Temat den här veckan kommer, som under hela maj månad, från Desirée i Alabama. Den här gången handlar det om böcker: Vilka slags böcker gillar ni? Hur mycket böcker läser ni? Favoritbok, författare?

Roligt ämne och svårt ämne. Det finns ju så många författare, så många böcker, så många bra böcker, var och en på sitt sätt. Det är väl där det blir svårt för mig som i stort sett är allätare när det kommer till böcker. Lättast är kanske att tala om vad jag inte läser: Fantasy, chicklit, krig, äventyrsromaner med olika sorters manliga hjältar eller som jag kallar det grabblit, alltför enkla och förutseende kärleksromaner typ Vita serien. Det blir inte mycket serieböcker heller, typ Manga. Har inte riktigt lärt mig den sortens litteratur.

Jag har alltid en bok på gång, ibland två och om det är lite segt men ändå intressant kan det bli tre. Måste läsa innan jag somnar, annars somnar jag inte. Har till och med en liten batterilampa som jag kan ha under täcket om jag behöver läsa lite extra länge så att jag slipper störa maken, han ska ju trots allt upp och jobba fem dagar i veckan.

Jag är som sagt i stort sett allätare av litteratur. Men mycket deckare blir det. Lättsamt och underhållande och ibland händer det att de ger både en litterär upplevelse och en ny syn på ett samhällsproblem. Men allra mest är det förstås ren underhållning det handlar om i deckargenren. Exempel på deckarförfattare som jag tycker hör till de bättre är Elizabeth George, Roslund & Hellström, Peter Robinson, och Jonathan Kellerman.

En lite udda deckarförfattare är Qiu Xiaolong som är född och uppväxt i Shanghai men nu bor i USA. Hans berättelser En röd hjältinnas död och När rött blir svart utspelar sig i det moderna Shanghai. Även om man inte är så förtjust i deckare kan hans böcker vara intressanta att läsa eftersom han beskriver dagens kinesiska samhälle och hierarki på ett alldeles lysande sätt. Översättare till svenska är Jan Verner-Carlsson.

Elizabeth George skriver sin deckarserie om kommissarie Thomas Lynley i London. Hennes senaste (?) bok What came before he shot her är visserligen förknippad med deckarserien, men är ändå helt fristående, det är inte en deckare och jag måste rekommendera den med hela mitt hjärta. Boken handlar om tolvårige Joel Campbell och hans två syskon som dumpas hos sin moster när först föräldrarna och nu mormodern överger dem. Joel gör sitt bästa för att ta hand om framför allt sin yngre bror som har vissa, förmodligen autistiska, problem, men anstränger sig även för att skydda sin äldre syster som råkar illa ut. Boken ger en hjärtskärande bild av fattiga, övergivna barn i vårt moderna samhälle - LÄS DEN!

Man skulle nog kunna påstå att min favoritbok ändå är Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren. Jag har ett slitet exemplar som faktiskt är signerat av allas vår Astrid! Den har hängt med ända sedan jag var liten, och än i dag kan jag ta fram den om jag är sjuk och behöver lite tröstande läsning. Det är alldeles lagom med spänning, det händer ju inte särskilt mycket, men det är ju så det är när man är barn och världen är en trygg och säker plats. Då räcker det med små saker för att kittla nerverna.


Just nu är jag i full färd med att upptäcka författarna i mitt nya land, Egypten. Nobelpristagaren Naguib Mahfouz ligger just nu på sängbordet, men tillhör tyvärr klassen "väldigt intressant men ganska seg", så han får vila mellan varven.

Däremot läste jag The Yacoubian Building av Alaa Al Aswany med stort intresse och förtjusning. Boken handlar om invånarna i ett hus som faktiskt finns i Downtown Kairo. Det är allt från portvaktens son som råkar i klorna på Muslimska broderskapet till den rike och ärelystne köpmannen som köper sig en politisk framtid. Författaren berättar i en och samma bok om flera intressanta livsöden utan att det blir rörigt, tvärtom är det hela tiden väldigt spännande och man vill helst inte lägga den ifrån sig eftersom man vill veta hur det går för de olika personerna. Rekommenderas.
  

Mitt gamla hemlands, Turkiet, störste författare måste väl ändå sägas vara Orhan Pamuk, 2006 års Nobelpristagare i litteratur. Den av hans böcker jag tycker allra bäst om är Mitt namn är Röd. Så här står det i baksidestexten: "En snöig vinterdag 1591 mördas en miniatyrmålare vid sultan Murad III:s hov i Istanbul. Senare mördas även ateljéns mästare. Sultanen har i hemlighet beställt en illuminerad bok med sitt porträtt i den nya venetianska stilen, en styggelse i de rättrognas ögon. Det står klart att en mördare måste sökas i miniatyrmålarnas egen krets." Ja, på ytan en deckargåta, men även om man inte gillar deckare tror jag ändå att man kommer att tycka om den här. "Det är en historisk roman, en berättelse om idéer ... om det konstnärliga skapandets villkor och det dagliga livets krav. Den värnar om rätten till personlig stil och identitet i en värld av kulturella konventioner och religiöst förtryck." Alla figurer har sina egna röster i boken, i egna kapitel. Till och med guldmyntet har en historia att berätta med sin egen röst.
 

En bok om Turkiet som jag bara älskar är Birds without wings av Louis de Bernières, författaren till Captain Corelli's Mandolin som säkert många av er har läst. Birds without wings utspelar sig i början av nittonhundratalet i sydvästra Turkiet. I den lilla byn lever människorna sida vid sida och är vänner och fiender så som de flesta människor är i små byar. En del går i moskén och en del går i kyrkan. Om man har ett svårare bekymmer ber man ofta sin granne att be för en i sin bön, det kan ju vara bra att försäkra sig om att Gud hör ens bön, och om det ena skulle visa sig vara effektivare än det andra så är ju det bra. Men alla talar de samma språk, turkiska. I centrum står Philotei, en kristen flicka av legendarisk skönhet och hennes älskade Ibrahim getherden, en muslimsk pojke. När kriget bryter ut och den Turkiska republiken bildas ställs granne mot granne, bästa vänner mot bästa vänner och kärlekspar mot varandra. En förtrollande saga som tyvärr grundar sig på den historiska verkligheten.


För er som bor i, eller är intresserade av, USA, vill jag gärna visa boken Iskarlen och trasdockan av Lars Weiss. Boken handlar om några svenska invandrares öden år 1919 i Chicago. Nu var det ganska länge sedan jag läste den, men jag vet att jag tyckte den var väldigt intressant. På det ex jag har står att en uppföljare är planerad, men jag vet inte om det har kommit någon eller ej.


Jag måste ju ta upp någon författare från mitt ursprungliga hemland också. Då väljer jag Torgny Lindgren, utan tvekan. Han har ju ett digert författarskap bakom sig och är medlem av Svenska akademien, innehavare av stol nummer 9. Det jag tycker så mycket om med hans böcker är att han kan konsten att berätta en historia utan att krångla till det och utan att försöka vara "nåt". För det är nog det värsta jag vet när författare ska "vara litterära" och resultatet bara blir tillgjort. Torgny Lindgren skriver stor litteratur med ett enkelt och nyanserat språk. Som exempel har jag en bild på hans bok Pölsan, som utspelar sig i Avabäck i Västerbotten.
 

Jag läser gärna facklitteratur av varierande slag, men allra helst biografier och historiska verk, även om jag nog inte kan skryta med att ha läst så värst mycket. Med tanke på dagens samhälle där olika religioner ofta ställs mot varandra och där muslimer ibland blir dragna över en kam som medlemmar av Ondskans axelmakter, vill jag rekommendera Karen Armstrongs böcker om olika religioner. Karen Armstrong var från början nunna i England, men lämnade klostertlivet 1969 och har sedan dess ägnat sig åt att forska om religioner. Eftersom hon har en kristen bakgrund och eftersom hon intresserar sig för alla stora religioner, känns det som om hon ser på saker och ting med både ett kritiskt öga och ett bejakande, jag vet att hon inte försöker bortförklara och heligförklara samtidigt som hon inte är överdrivet kritisk, och det gör att jag tycker att jag lite grann kan lita på hennes omdömen och hennes forskning. Hon har skrivit en alldeles utmärkt biografi om profeten Muhammed som jag kan rekommendera. Om vi förstår mer om varandra kanske vi också kan lära oss respektera varandra här på jorden. Vem vet, en dag kanske vi kan lyckas leva fredligt med varandra. Det här är en bra början.
  

Eftersom jag är totalt beroende av böcker har jag självklart en liten hög med böcker som ligger på "vänt". En av de böckerna är To Kill a Mockingbird av Harper Lee. En klassiker som skrevs redan 1960 och som jag fortfarande inte har läst. Jag fick tag i en gammal svensk översättning för några år sedan, men den var så riktigt uruselt översatt att jag till slut fick kasta den ifrån mig. Inte för att jag själv är någon lysande stjärna på översättarhimlen, men det där var riktigt uselt. Nå, nu har jag den på engelska och är faktiskt lite otålig för att få börja med den.

Sist men inte minst måste jag ju nämna de böcker jag översätter. Författare är Barbara Nadel och hon har två separata serier. Den första är en deckarserie som utspelar sig i Istanbul. Cetin Ikmen, en lite speciell kommissarie och niobarnsfar, är hjälte. På svenska finns än så länge: Belsassars dotter, Kristallburen, Arabesk, Djupa vatten och Harem. I augusti 2008 ska Förstenad komma ut. 
Måste ju skryta med att det är jag som har tagit fotot till omslaget 
på Djupa vatten, det är moskén i Ortaköy, Istanbul.

Den andra serien utspelar sig i London under andra världskriget, mitt under blitzen. Vår hjälte Francis Hancock är begravningsentreprenör. Hemska upplevelser under första världskriget gör att han hamnar i ett slags chocktillstånd av höga ljud och bomber, då måste han ut och springa. Så han springer genom London medan tyskarnas bomber regnar över staden och så hamnar han i de mest bisarra situationer. Måste säga att man blir lite kär i den udda hjälten. På svenska finns Dödlig rättvisa och Sorgens arv.

Jag har lånat alla foton från respektive förlag utan att skämmas. 

20 kommentarer:

aurorabuddha sa...

Wow. Wow sager jag bara.

Barbara Nadel, som jag aldrig hort talas om (heller) - skriver hon pa engelska? Eller oversatter du andra sprak ocksa?

Marianne sa...

Aurorabuddha: Barbara Nadel skriver på engelska. Jag kanske skulle ha gett er de engelska titlarna också, med tanke på att många av er bor over there. Det är Bezazzar's Daughter, Chemical Prison, Arabesk, Deep Waters, Harem, Petrified. Det finns fler på engelska, men just nu kommer jag inte ihåg de titlarna. London-serien är Last Rights och After the Mourning.

Kul om jag kan inspirera till lite läsning!

Lullun sa...

Oj, här var det många bra boktips! några har jag redan skrivit på min "att köpa"-lista (inklusive Nadel som redan stod där på grund av ditt tidigare skrivande *hihi*). Jag gillar också deckare, men läser ändå ytterst, ytterst sällan något från gengren. Eller i alla fall var det ett bra tag sedan sist. Min boktid är ju dyrbar nu, med lillkillen runt benen och allt annat jag har igång. Fast kanske vore det på tiden för en deckare snart igen... :-)

Marianne sa...

Oj,oj,oj - här var det ett proffs som uttryckte sig. Jag är mycket imponerad av din kunnighet i litteraturvärlden. Jag säger som alltid förr, när jag blir pensionär så hoppas jag att det finns tid över för många av mina intressen,bl.a att läsa böcker. Men som det är nu finns varken tid eller ork att koppla av med en bok. Tyvärr, jag har så många på lager som jag inte läst.
Men när jag läser blir det en deckare. Gillar spänningen så klart. Och så skulle jag väldigt gärna vilja skriva en bok själv om min pappa i Afrika och om min uppväxt och mina släktingar, vilket i sig själv kan bli en bok, ha,ha
/Marianne

Cecilia sa...

Blev oerhört nyfiken på Lars Weiss boken så den får jag försöka att införskaffa.Tycker absolut att du ska läsa To kill a Mockingbird,den är verkligen bra.Har även sett filmen men den var inte hälften så bra.
Jag har också läst ett par böcker av Elisabeth George och har även några som jag inte läst.Tycker om hennes böcker med.
Trevlig helg!!

Anonym sa...

Håller med fundersam Cecilia. To kill a mocingbird är verkligen läsvärd. Jag har läst många av de böcker du skriver om. Brukar beskriva mig som en näst intill patologisk läsare. Jag älskar verkligen böcker. När jag läste din lista kom jag att tänka på en bok som jag fick av min vännina i Skottland för några år sedan som jag verkligen tyckte mycket om. den heter The map of love och är skriven av Ahdaf Soueif. Hon är född och uppvuxen i Kairo men nu bosatt i England. Boken handlar om egypten i början av 1900-talet, brittiska occupationen men också om egypten idag. Om du kan hitta den så läs den. Skulle vara spännande att höra vad du tycker om den. Efter att ha läst den ville jag veta mer, åka dit... ja det var en bok som berörde mig på många sätt.

Fritt ur hjärtat sa...

Oj så mycket du har fått med. Vilken bra tolkning!! Måste bara säga att när Pamuk fick priset är det första gången någonsin jag läst böcker av en Nobelpristagare INNAN de blev utsedda:-)

Om Torgny Mogren var det en artikel i Land som kom igår, jag blev lite nyfiken för honom har jag inte läst något av.

Petchie75 sa...

Jaaa, du måste läsa To kill a mockingbird!! Kul att både du och Desiree tog upp den, det var så länge sedan jag läste den.
Jag tycker också att det är kul att läsa författare från det land jag befinner mig i, tyvärr finns det inte jättemånga puertoricanska författare, iaf inte som är översatta men nu ska jag snart köpa Esmeralda Santiagos When I was Puerto Rican på spanska (läst den på engelska i julas)!
Kul att du har tagit fotot som hamnat på bokomslaget :D
Jag började läsa Captain Corelli's mandolin och tyckte att den var sååå tråkig, vet inte varför egentligen men den blev aldrig läst men annars är jag som du att jag hellre läser 2-3 böcker när det blir segt än att helt lägga ifrån mig en bok.
Jag ska kolla upp Mitt namn är röd! Och Elizabeth Georges What came before he shot her ska ner i resväskan och läsas i sommar i Sverige!! Jag har läst alla EGs böcker hittills och gillar dem mycket, de brukar läsas snabbt..
Trevlig helg!!

Petchie75 sa...

Förresten, varför kopierar du inte dina rader om de olika böcker till din bokblogg - så är det lätt att hitta dem igen ;-)

nina sa...

Vilken boklista med jättebra boktips! Jag tror inte jag läst nån av böckerna nästan men ska lägga dem på minnet till nästa gång jag åker till Sverige (har tänkt på att beställa men har hört skräckhistorier om tullavgifter på böcker så det får nog vara).

Jag läser tyvärr inte alls lika många böcker sen jag flyttade hit, utbudet på engelska böcker är inte så jättestort och pocketböcker är DYRA (ungefär en hundring för en pocketbok, och det är jättemycket om man tänker på medellönen). Dessutom blir böckerna i dåligt skick så snabbt på grund av luftfuktigheten och då känns det inte direkt värt pengarna.

Och grattis till omslagsbilden förresten, häftigt!

Anonym sa...

I min bokhylla finns också ett gammalt exemplar av Saltkråkan, som trycktes - tack och lov - i så bra kvalitet att den fortfarande går att läsa trots luftfuktigheten här. Vad kul att du också använder den som tröstebok!

Marianne sa...

Lullun: Ja man läser ju på så olika sätt. Jag läser mest innan jag ska somna, hinner inte på dagarna - då har jag ju alla bloggar att läsa : ) - så det är egentligen bara då. Men eftersom du knappt sover så förstår jag att du inte kan slösa en halvtimme på en bok när du går och lägger dig, då blir det ju bara en och en halv kvar att sova! Hoppas du kommer att tycka om Nadel!

Marianne: Min mamma sa alltid att hon skulle läsa "alla de där böckerna" när hon blev pensionär. Sedan blev hon pensionär och hade så mycket att göra att det inte blev något läst då heller. Man ska aldrig skjuta upp något till pensionen, det är då man blir upptagen på riktigt! Jag hoppas verkligen att du skriver de där böckerna! Det finns väldigt bra skrivarkurser och skrivar-support, säg till så ska jag ge dig en del tips om det! Som sagt, jag blir enormt nyfiken och vill verkligen läsa. En timme om dagen kanske du kan lägga på det? Eller bara en halvtimme? Många bäckar små, eller ett ord i taget blir en tjock bok!

Men du, jag är verkligen inget proffs! Kan ingenting om gamla klassiker som Hemingway, Tolstoj och Lagerlöf, bara för att ta några exempel. En vacker dag, så.

Cecilia: Hoppas du får tag i Lars Weiss. Jo, Mockingbird åker längre och längre fram i kön. Nu står slagsmålet om nästa bok mellan första delen av Doris Lessings självbiografi, Att flyga drake och Mockingbird. Tror det får bli lottdragning!

Marianne sa...

Kersti: Kul att du har läst många av "mina"! Jag har läst en bok av Ahdaf Soueif, In the Eye of the Sun. Men tyvärr var den ungefär tre-fjärdedelar för tjock tyckte jag. En jättebra historia om en ung egyptisk flicka, men tjatig, tjatig eftersom hon upprepade och upprepade och hade alldeles för många "fika-dialoger". Ska titta på Map of Love i bokhandeln i alla fall, lovar. Böcker av en och samma författare måste ju inte vara likadan, så att säga.

Simone: Tack! Jo, jag måste nog säga det samma när det gäller Pamuk och Nobelpriset, en av de få eller enda gångerna jag har läst författaren innan han fick priset! Jag hade inte ens läst Doris Lessing!

Rekommenderar Torgny Lindgren, han har skrivit många bra böcker!

Petra: Captain Corelli var nog lite seg i början, men den är urbra. Och en sak jag gjorde med både den och Birds Without Wings var att jag skippade varannat kapitel, i Corelli var det Mussolini om jag inte minns fel och i Birds var det Atatürk det handlade om. Hoppade helt fräckt över de och läste bara själva historien. Prova den varianten och se om du inte gillar Corelli i alla fall.

When I Was a Puerto Rican är bra alltså?

Jag lyckas inte riktigt kopiera in texter här i Blogger. Det lägger sig längst ner i någon egen liten ruta i stället för i inläggsrutan. Vet inte vad jag gör för fel. Men jag skulle ju kunna länka.

Marianne sa...

Nina: Du kan låna böcker på svenska biblioteket om du har ett lånekort. Du får hem den på datorn och så får du ha den i en månad. Man blir visserligen tvungen att läsa den på skärmen, men vad gör man inte ibland. Adressen är www.elib.se Du måste ha svenskt lånekort, men om du inte har ett eget kanske någon där hemma har ett nummer du kan låna?

Matilda: Svensk sommar, svensk barndom på en ö, det värsta som kan hända är att de ska bygga en bungalov på ön ... Bättre kan man ju inte ha det! Garanterat trösterikt!

Anonym sa...

Jag försökte läsa the eye of the sun efter jag läst The map of love. Jag orkade bara en kort bit sedan åkte den in i bokhyllan och där står den oläst. Den var på tok för tjock jag tappade greppet redan innan historien börjat. Så jag blev rejält besviken. Så kan det va.

Marianne sa...

Kersti: Vad bra, då tvekar jag inte att köpa The map of love! Ska jag absolut göra.

Jag läste faktiskt ut Eye, men det var bara envishet och det blev en sida i taget inne på toa : ) Det som var intressant med den var hur en ung flicka växte upp här i Kairo, och det var väl ungefär som förväntat, kan man sammanfatta det hela med. Akademiska föräldrar så ett visst mått av frihet, men ändå strängt med våra ögon sett. Hon gifte sig med drömprinsen men blev grymt besviken och skiljde sig så småningom. Flyttade till England för att göra sin doktorsavhandling om poesi, hade en kärlekshistoria med en idiot till karl, sedan flyttade hon tillbaks till Kairo. Nu vet du : )

Anne sa...

To Kill a Mockingbird har jag också länge tänkt läsa, men det blir aldrig av... Så inspirerande läsa du också nämner den här i ditt inlägg och att du inte heller läst den. Av kommentarer att döma är den bra så jag ska försöka läsa den nu.
Jag känner jag får många boktips av ditt inlägg, det är alltid roligt med tips.
Roslund&Hellström tycker jag också är riktigt bra. Jag blev glatt överraskad då jag läste Box 21.
Kommisarie Lynley (tv-serien) som baseras på Elizabeth George böcker tycker jag jättemycket om. Brittiska deckare (såväl som böcker, tv-serier) är nästan alltid bra.

Marianne sa...

Anne: Ja det var ju många som tog upp just To Kill a Mockingbird. Och alla som har läst den älskar den, så det måste vara en bra bok. Jag tror jag fick nys om den när jag läste några skrivarböcker av Elizabeth George och Steven King, de lovordar också den boken.

Och visst är engelska deckare nästan alltid bra om man gillar deckare! Om du inte har provat Peter Robinson, så testa. Tror du kommer att tycka om hans böcker. Vi älskar dem. Håller på med en just nu. Egentligen var det inte meningen att jag skulle läsa två deckare på raken, men maken hade lagt beslag på den annars, och han tar så mycket längre tid på sig innan han är klar, så jag knep den så fort jag kunde.

Roligt att du har fått inspiration!

Anonym sa...

så otroligt spännande att fota ett bokomslag. haha, jag skulle aldrig få nog av den boken om det hade varit mitt foto - hade nog slutat med att jag ramat in hela boken...

Marianne sa...

Leopardia: Bra idé! Dessutom älskar jag utsikten över Ortaköy med den ovanligt smäckra moskén och gamla stan i bakgrunden. Fotot är taget från bron över Bosporen, från bilfönstret. Det är tyvärr förbjudet för vanliga dödliga som jag själv att gå på bron. Om man inte springer maran, men jag tror jag får nöja mig med "från-bilen-foton" i det här fallet. : )