Fredagstema Show and Tell: Böcker

Temat den här veckan kommer, som under hela maj månad, från Desirée i Alabama. Den här gången handlar det om böcker: Vilka slags böcker gillar ni? Hur mycket böcker läser ni? Favoritbok, författare?

Roligt ämne och svårt ämne. Det finns ju så många författare, så många böcker, så många bra böcker, var och en på sitt sätt. Det är väl där det blir svårt för mig som i stort sett är allätare när det kommer till böcker. Lättast är kanske att tala om vad jag inte läser: Fantasy, chicklit, krig, äventyrsromaner med olika sorters manliga hjältar eller som jag kallar det grabblit, alltför enkla och förutseende kärleksromaner typ Vita serien. Det blir inte mycket serieböcker heller, typ Manga. Har inte riktigt lärt mig den sortens litteratur.

Jag har alltid en bok på gång, ibland två och om det är lite segt men ändå intressant kan det bli tre. Måste läsa innan jag somnar, annars somnar jag inte. Har till och med en liten batterilampa som jag kan ha under täcket om jag behöver läsa lite extra länge så att jag slipper störa maken, han ska ju trots allt upp och jobba fem dagar i veckan.

Jag är som sagt i stort sett allätare av litteratur. Men mycket deckare blir det. Lättsamt och underhållande och ibland händer det att de ger både en litterär upplevelse och en ny syn på ett samhällsproblem. Men allra mest är det förstås ren underhållning det handlar om i deckargenren. Exempel på deckarförfattare som jag tycker hör till de bättre är Elizabeth George, Roslund & Hellström, Peter Robinson, och Jonathan Kellerman.

En lite udda deckarförfattare är Qiu Xiaolong som är född och uppväxt i Shanghai men nu bor i USA. Hans berättelser En röd hjältinnas död och När rött blir svart utspelar sig i det moderna Shanghai. Även om man inte är så förtjust i deckare kan hans böcker vara intressanta att läsa eftersom han beskriver dagens kinesiska samhälle och hierarki på ett alldeles lysande sätt. Översättare till svenska är Jan Verner-Carlsson.

Elizabeth George skriver sin deckarserie om kommissarie Thomas Lynley i London. Hennes senaste (?) bok What came before he shot her är visserligen förknippad med deckarserien, men är ändå helt fristående, det är inte en deckare och jag måste rekommendera den med hela mitt hjärta. Boken handlar om tolvårige Joel Campbell och hans två syskon som dumpas hos sin moster när först föräldrarna och nu mormodern överger dem. Joel gör sitt bästa för att ta hand om framför allt sin yngre bror som har vissa, förmodligen autistiska, problem, men anstränger sig även för att skydda sin äldre syster som råkar illa ut. Boken ger en hjärtskärande bild av fattiga, övergivna barn i vårt moderna samhälle - LÄS DEN!

Man skulle nog kunna påstå att min favoritbok ändå är Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren. Jag har ett slitet exemplar som faktiskt är signerat av allas vår Astrid! Den har hängt med ända sedan jag var liten, och än i dag kan jag ta fram den om jag är sjuk och behöver lite tröstande läsning. Det är alldeles lagom med spänning, det händer ju inte särskilt mycket, men det är ju så det är när man är barn och världen är en trygg och säker plats. Då räcker det med små saker för att kittla nerverna.

Just nu är jag i full färd med att upptäcka författarna i mitt nya land, Egypten. Nobelpristagaren Naguib Mahfouz ligger just nu på sängbordet, men tillhör tyvärr klassen "väldigt intressant men ganska seg", så han får vila mellan varven.

Däremot läste jag The Yacoubian Building av Alaa Al Aswany med stort intresse och förtjusning. Boken handlar om invånarna i ett hus som faktiskt finns i Downtown Kairo. Det är allt från portvaktens son som råkar i klorna på Muslimska broderskapet till den rike och ärelystne köpmannen som köper sig en politisk framtid. Författaren berättar i en och samma bok om flera intressanta livsöden utan att det blir rörigt, tvärtom är det hela tiden väldigt spännande och man vill helst inte lägga den ifrån sig eftersom man vill veta hur det går för de olika personerna. Rekommenderas.

  

Mitt gamla hemlands, Turkiet, störste författare måste väl ändå sägas vara Orhan Pamuk, 2006 års Nobelpristagare i litteratur. Den av hans böcker jag tycker allra bäst om är Mitt namn är Röd. Så här står det i baksidestexten: "En snöig vinterdag 1591 mördas en miniatyrmålare vid sultan Murad III:s hov i Istanbul. Senare mördas även ateljéns mästare. Sultanen har i hemlighet beställt en illuminerad bok med sitt porträtt i den nya venetianska stilen, en styggelse i de rättrognas ögon. Det står klart att en mördare måste sökas i miniatyrmålarnas egen krets." Ja, på ytan en deckargåta, men även om man inte gillar deckare tror jag ändå att man kommer att tycka om den här. "Det är en historisk roman, en berättelse om idéer ... om det konstnärliga skapandets villkor och det dagliga livets krav. Den värnar om rätten till personlig stil och identitet i en värld av kulturella konventioner och religiöst förtryck." Alla figurer har sina egna röster i boken, i egna kapitel. Till och med guldmyntet har en historia att berätta med sin egen röst.

 

En bok om Turkiet som jag bara älskar är Birds without wings av Louis de Bernières, författaren till Captain Corelli's Mandolin som säkert många av er har läst. Birds without wings utspelar sig i början av nittonhundratalet i sydvästra Turkiet. I den lilla byn lever människorna sida vid sida och är vänner och fiender så som de flesta människor är i små byar. En del går i moskén och en del går i kyrkan. Om man har ett svårare bekymmer ber man ofta sin granne att be för en i sin bön, det kan ju vara bra att försäkra sig om att Gud hör ens bön, och om det ena skulle visa sig vara effektivare än det andra så är ju det bra. Men alla talar de samma språk, turkiska. I centrum står Philotei, en kristen flicka av legendarisk skönhet och hennes älskade Ibrahim getherden, en muslimsk pojke. När kriget bryter ut och den Turkiska republiken bildas ställs granne mot granne, bästa vänner mot bästa vänner och kärlekspar mot varandra. En förtrollande saga som tyvärr grundar sig på den historiska verkligheten.

För er som bor i, eller är intresserade av, USA, vill jag gärna visa boken Iskarlen och trasdockan av Lars Weiss. Boken handlar om några svenska invandrares öden år 1919 i Chicago. Nu var det ganska länge sedan jag läste den, men jag vet att jag tyckte den var väldigt intressant. På det ex jag har står att en uppföljare är planerad, men jag vet inte om det har kommit någon eller ej.

Jag måste ju ta upp någon författare från mitt ursprungliga hemland också. Då väljer jag Torgny Lindgren, utan tvekan. Han har ju ett digert författarskap bakom sig och är medlem av Svenska akademien, innehavare av stol nummer 9. Det jag tycker så mycket om med hans böcker är att han kan konsten att berätta en historia utan att krångla till det och utan att försöka vara "nåt". För det är nog det värsta jag vet när författare ska "vara litterära" och resultatet bara blir tillgjort. Torgny Lindgren skriver stor litteratur med ett enkelt och nyanserat språk. Som exempel har jag en bild på hans bok Pölsan, som utspelar sig i Avabäck i Västerbotten.

 

Jag läser gärna facklitteratur av varierande slag, men allra helst biografier och historiska verk, även om jag nog inte kan skryta med att ha läst så värst mycket. Med tanke på dagens samhälle där olika religioner ofta ställs mot varandra och där muslimer ibland blir dragna över en kam som medlemmar av Ondskans axelmakter, vill jag rekommendera Karen Armstrongs böcker om olika religioner. Karen Armstrong var från början nunna i England, men lämnade klostertlivet 1969 och har sedan dess ägnat sig åt att forska om religioner. Eftersom hon har en kristen bakgrund och eftersom hon intresserar sig för alla stora religioner, känns det som om hon ser på saker och ting med både ett kritiskt öga och ett bejakande, jag vet att hon inte försöker bortförklara och heligförklara samtidigt som hon inte är överdrivet kritisk, och det gör att jag tycker att jag lite grann kan lita på hennes omdömen och hennes forskning. Hon har skrivit en alldeles utmärkt biografi om profeten Muhammed som jag kan rekommendera. Om vi förstår mer om varandra kanske vi också kan lära oss respektera varandra här på jorden. Vem vet, en dag kanske vi kan lyckas leva fredligt med varandra. Det här är en bra början.

  

Eftersom jag är totalt beroende av böcker har jag självklart en liten hög med böcker som ligger på "vänt". En av de böckerna är To Kill a Mockingbird av Harper Lee. En klassiker som skrevs redan 1960 och som jag fortfarande inte har läst. Jag fick tag i en gammal svensk översättning för några år sedan, men den var så riktigt uruselt översatt att jag till slut fick kasta den ifrån mig. Inte för att jag själv är någon lysande stjärna på översättarhimlen, men det där var riktigt uselt. Nå, nu har jag den på engelska och är faktiskt lite otålig för att få börja med den.

Sist men inte minst måste jag ju nämna de böcker jag översätter. Författare är Barbara Nadel och hon har två separata serier. Den första är en deckarserie som utspelar sig i Istanbul. Cetin Ikmen, en lite speciell kommissarie och niobarnsfar, är hjälte. På svenska finns än så länge: Belsassars dotter, Kristallburen, Arabesk, Djupa vatten och Harem. I augusti 2008 ska Förstenad komma ut. 

Måste ju skryta med att det är jag som har tagit fotot till omslaget 

på Djupa vatten, det är moskén i Ortaköy, Istanbul.

Den andra serien utspelar sig i London under andra världskriget, mitt under blitzen. Vår hjälte Francis Hancock är begravningsentreprenör. Hemska upplevelser under första världskriget gör att han hamnar i ett slags chocktillstånd av höga ljud och bomber, då måste han ut och springa. Så han springer genom London medan tyskarnas bomber regnar över staden och så hamnar han i de mest bisarra situationer. Måste säga att man blir lite kär i den udda hjälten. På svenska finns Dödlig rättvisa och Sorgens arv.

Jag har lånat alla foton från respektive förlag utan att skämmas.