Hej! Jag heter Hanna och jag är en väldigt söt och rar lite katt. Jag vet inte hur gammal jag är, men jag skulle tro ett år ungefär. Jag tycker väldigt mycket om mat och jag tycker om att bli klappad också.Just nu bor jag i Mariannes trädgård och jag får mat och vatten av henne, men jag skulle väldigt gärna vilja ha ett eget hem där jag får krypa ihop vid min människas fötter på nätterna. Den platsen är upptagen av tre andra katter hos Marianne, och jag får inte plats.
Så om du vill att jag ska flytta hem till dig kan du väl höra av dig till Marianne. Helst ska det ju vara här i Kairo förstås, men om jag måste flyga en bit så är det okej det också, även om det låter läskigt.
9 kommentarer:
Men åh, det är klart hon vill ha ett hem och en egen matte/husse! Hon ser verkligen jättesöt ut. Hade hon bott lite närmare hade hon fått komma till mig, men Costa Rica ligger ju väääldigt långt bort.
Min förra granne tog hem alla katter han hittade, till exempel en pytteliten stackars kattunge som satt alldeles loppbiten i en låda vid vägen. Till slut hade han 5-6 stycken, men han hade inte hjärta att säga nej.
Na tyvarr blir det inga katter hemma hos oss, jag ar LIVRADD for katter, tro det eller ej. Kan inte hjalpa dig denna gangen.
Nina: Hade vi varit bofasta här hade jag vid det här laget haft fem katter i stället för tre, men jag vet ju att vi måste flytta förr eller senare, och det fungerar bara inte med för många i det läget. Tre är egentligen för många ... Men hon är verkligen söt, både hon och hennes bror. Jag tror de är syskon.
Jessica: Jag förstår inte det här, har nog aldrig tidigare stött på människor som är rädda för katter och plötsligt vimlar det av dem runt omkring mig! Grannfrun vägrar komma in trots att katterna ligger och trycker på övervåningen, min turkiska väninna står som på nålar om en katt tittar in genom köksdörren och så du! Mina katter är jättesnälla och gör inte ens flugorrna något förnär!
Det förstår jag, att man kan inte samla på sig för många katter om man inte är helt bofast... Jag oroar mig lite för om jag flyttar tillbaka till Sverige någon dag, isåfall måste katten sitta i karantän där i flera månader och det känns inte så kul...
Det där med att folk är rädda för katter har jag upptäckt här i Costa Rica. När vi fick hem vår lilla kattunge blev hyresvärden vettskrämd och gjorde nästan korstecknet. Många här tycker tydligen katter är skrämmande för de associerar dem med häxor och djävulen. :-/
Nina: Jag vet att det finns sätt runt det där med karantän, iofs vet jag inte hur det blir när man kommer från den amerikanska kontinenten. Men man kan från typ Turkiet åka till Danmark i stället, och så får katten bo i fosterhem ett halvår med veterinärkontroller, och sedan kan man åka hem tillsammans. Djurägande diplomater brukar veta hur man ska göra ...
Jag kan mer förstå att folk ur den kristna kultursfären är rädda för katter och kopplar det till häxor och allt möjligt, men i den muslimska! Profeten Muhammed älskade katter och enligt legenderna delade han alltid sin mat med dem och skar till och med av en bit av sin mantel i stället för att väcka en katt som låg och sov på den. Fast jag antar att det inte är sånt det handlar om.
jag har inte sett detta inlägget - jag har inte sett detta inlägget!
jag har inte sett detta inlägget - jag har inte sett detta inlägget!
jag har inte sett detta inlägget - jag har inte sett detta inlägget!
jag har inte sett detta inlägget - jag har inte sett detta inlägget!
Jag har inte sett detta inlägget...
Så synd att Karlavagnen inte har sett det här inlägget.
Väldigt bra idé det där med att kolla upp alternativa sätt att ta katten till Sverige ifall det blev aktuellt, tack för tipset!
Vad intressant det där med Muhammed och katterna, väldigt bra attityd måste jag säga. :-) Fast som du säger så har det nog inte med religion att göra.
Min mamma erkände nyss för mig att hon inte bara är allergisk mot katter utan även jätterädd för dem... Hon tycker tydligen de är alldeles för oberäknerliga som kan gå från sovande till attack så fort och att det är otäckt med kattungar som jagar allt som rör sig. Kanske är fler som känner så.
Nina: Haha, ja katter är ju inte lika lättstyrda som hundar. Det är katterna som bestämmer hur det ska vara. Vi människor inbillar oss bara att det är vi : D
Skicka en kommentar